Krönika

Olof Palme och föraktet i min mormors ögon

Min mormor kom från den fattigaste stugan i byn i Västerbottens inland. En nazianstruken handlare kallade henne lappdjävel och tattarunge. Hennes begynnelse är en saga som jag ska berätta för er någon gång när ni har tid och jag har möjlighet.

Nummer 102 kan utgå

Närmare än så här kom jag aldrig att bli soldat. Det var 1958, när min far var på permission från en repmånad. De vuxna tyckte av någon anledning att det var muntert med mig – sju år gammal, iklädd hans uniform. Själv hade jag ingen aning om att en av mänsklighetens värsta katastrofer hade avslutats bara tretton år tidigare.Tio år efter att bilden togs var det min tur att mönstra. Inte för att jag ville, utan för att det var min förbannade plikt.

En vice statsminister talar om människor som ”pack”

Det känns som om något har ändrats i opinionen de senaste veckorna, och där har även världsläget spelat in. Dödsskjutningar av civila under ICE‑räder i Minneapolis har väckt omfattande protester världen över, och gjort det tydligt vilken väg den nya högern kan leda till. En gräns har passerats, man får inte göra så här mot människor! skriver Andreas Nyman i en krönika.

Dockor, äpplen och hembesök

Är det en ny fars av Krister & Stefan? Om det vore så väl. Tyvärr har det blivit en fråga för SÄPO. Krönika|Patrik Olofsson Som Internationalen tidigare rapporterat så har en aktivist från Rojavkommittéerna åtalats vid Solna tingsrätt för hot mot Johan Forsell och Benjamin Dousa genom att lägga en korg med äpplen målade med … Läs mer

Bodils betraktelser: Den pikanta desserten

Var det möjligen så att Epsteins egentliga business inte var att förmedla kontakten mellan män och unga tjejer, utan att vara navet i ett kontaktnät mellan män med pengar, anseende och inflytande och män med aspirationer på att höra dit? Sex kunde de säkert köpa på annat vis. Men att bli inbjuden till? Sedd tillsammans med? Flyga privatjet med?
Tonårstjejerna var kanske inte huvudrätten i Epsteins bjudningar, utan bara den pikanta desserten.

Det tysta sönderfallet är här

I början reagerar man på våld i städerna och krig som aldrig tar slut. Sen vänjer man sig. En växande känsla av maktlöshet inträder. Människor umgås mindre, men är ständigt uppkopplade. Ingen litar längre på internet och media. Dialog ersätts av debatt. Samtal blir kortare, meningar hårdare och tystnad vanligare. Det känns säkrare att dra slutsatser än att ställa frågor. Människor skyddar sig genom att förenkla, skriver Christer Nylander i en krönika.

Bodils betraktelser: Högern vill gärna gå på operan när gatorna är rensade

Det som definierar oss är inte vårt melanin, inte våra könskromosomer, inte vårt val av sängkamrater. Inte vårt hemspråk, inte i vilket land vår mormor föddes. Såna saker betyder ingenting när smällen kommer. Det som betyder något är att vi går ihop och hjälps åt. Vi är det vi gör – inget annat. Resten är etiketter som klistrats på oss av andra.
Bodil är tillbaka med nya betraktelser – om röda ryajackor, Springsteen och Minneapolis.