Vi i Gaza vet inte längre var faran kommer ifrån eller när vi kan förlora någon vi älskar. Vi har vant oss vid att titta upp mot himlen i rädsla för missiler och flygplan, men idag har vi också börjat frukta regnet, den rörliga sanden under våra tält och murarna som kan rasa över våra barns huvuden. Vi har inte längre en trygg plats att fly till, ett tak vi kan lita på för att skydda oss, eller en natt då vi kan sova utan att förutse en ny katastrof, skriver Internationalens medarbetare i Gaza.
Fokus | Mallak Abuhamda
Vi har överlevt bombningar otaliga gånger. Vi har flytt våra förstörda hem, burit våra barn och vad vi än hade kvar till tält som vi trodde skulle fungera som tillfälliga skydd. Men vi har upptäckt att döden kan nå oss även där. När regnet föll var det inte bara vatten som översvämmade tälten. Sand rasade över dem och begravde familjer och barn som borde ha varit trygga och varma i sina mödrars armar.
Regn är inte längre den välsignelse människor en gång välkomnade i början av varje vinter. Regndroppar betyder inte längre att jorden vaknar till liv eller att värmen återvänder till hemmen. Här, där så många hem inte längre finns, och där tusentals fördrivna bor i ömtåliga tält uppsatta på instabil sandmark, har regn blivit en annan källa till rädsla. Vintern har blivit en förlängning av det lidande kriget orsakar, snarare än bara ännu en årstid.
Tälten skyddar inte längre barnen från kallt, läckande vatten eller från kollapsen av sand och jord runt fördrivningslägren. När regnet tilltar blir sandmarken sårbar för erosion och kollaps. Stora massor av jord och sand glider mot tälten, varav några blir översvepta av vatten, medan fördrivna familjer ställs inför faror de inte har möjlighet att förebygga. Barn sover på marken. Mödrar kämpar för att skydda med de få filtar och kläder de har kvar. Fäder söker efter en säkrare plats. Men vart kan människor fly när hela landskapet är exponerat, varje skydd är tillfälligt och varje natt för med sig en ny möjlighet till förlust?
De medföljande fotografierna fångar en del av denna tragedi: tält trängda ihop, omgivna av sand och rasad jord, och människor som står bland stenar och bråte och försöker hantera efterdyningarna av kollapsen. Bakom dessa kulisser finns familjer som inte längre har väggar som skyddar dem, tak som skyddar dem från regnet, eller ens tyg- och plastfolie under vilka de kan sova.
När sanden sväljer fördrivna familjers tält
I området kring Deir al-Balah, särskilt nära fördrivningslägren, kollapsade nyligen en massiv sandvall efter kraftigt regn. Stora massor av sand och stenar gled ner på tält som gav skydd åt fördrivna familjer. Inom några ögonblick blev tälten dödsfällor. Familjer begravdes under sanden medan lokalbefolkningen rusade till platsen för att med bara händerna försöka flytta stenar och jord i jakt på sina barn och släktingar.
Scenerna var förödande: män som kämpade med att lyfta tunga stenar, andra som grävde med enkla verktyg, och röster som ropade ut namnen på saknade personer mitt i kaoset. Det fanns ingen tillräcklig räddningsutrustning, och folk hade inget annat än sina egna händer och vilka verktyg de än kunde hitta.
Kollapsen dödade fem personer, däribland tre barn och två kvinnor, och skadade andra. Det rapporterades också om att ett spädbarn drunknade till följd av det kraftiga regnet.

Vilken tragedi kan vara större än att överleva bombardemang bara för att förlora sina barn under en sandhög? Vad betyder säkerhet när tältet en familj flydde till för att fly från missiler blir en plats som kan rasa ner över dem som bor därinne?
Det som hände i min stad, Deir al-Balah, var inte en isolerad naturkatastrof, frikopplad från krigets verklighet. Nederbörd är visserligen ett naturfenomen, men konsekvenserna blir betydligt mer förödande när hundratusentals människor tvingas leva i sköra tält på instabil mark, i låglänta områden eller längs sandiga kullar och vallar, utan infrastruktur, dräneringsnät eller tillräckliga skyddsåtgärder.
FN uppskattar att cirka 1,4 miljoner människor, eller nästan 65 procent av befolkningen på Gazaremsan, bor i tält och tillfälliga skydd. Den 8 november, den första regndagen i Gaza, hade mer än 6 000 tält eller familjehärbärgen förstörts, cirka 17 400 skyddsrum hade skadats och tusentals familjer stod utan skydd.
Dessa siffror är inte bara statistik. De representerar tusentals barn som vaknar upp på våt mark, mödrar som försöker torka sina barns kläder under en himmel som aldrig slutar regna, och familjer som har förlorat sina filtar, madrasser, mat och allt de lyckats hålla fast vid under åratal av fördrivning.
Det som gör detta ännu mer smärtsamt är att barn får betala det högsta priset. Ett barn som borde gå i skolan och leka med vänner söker nu en torr plats att sova på. Ett spädbarn som behöver värme och omsorg utsätts för kyla, vatten och föroreningar. Under tiden tillbringar mödrar natten med att vaka över sina tält, rädda för att stigande vatten ska översvämma dem eller att sanden i närheten ska rasa samman.
Nasser-sjukhuset… När bomber når platsen som är avsedd att skydda liv
Som om regnet inte redan hade fört med sig ännu ett kapitel av död för människorna i Gaza, förde gryningen torsdagen den 12 november med sig ännu en tragedi. Den här gången utspelade den sig inne i Nasser Medical Complex i Khan Younis, en av de viktigaste vårdinrättningarna som betjänar invånarna i södra Gaza.
Timmarna efter midnatt träffades kirurgiska byggnader inne i Nasser Medical Complex av en israelisk bombning. Andra våningen i Yassin-byggnaden fick omfattande skador på kirurgiska avdelningar, intensivvårdsavdelningar och andra anläggningar. Attacken dödade sex palestinier, däribland kirurgen Dr Rizq Abu Shu’eira och den 13-årige Jihad Abu Tayleh, och lämnade dussintals andra allvarligt skadade.

Föreställ dig att vara sjuk eller skadad, komma till ett sjukhus i hopp om en chans att överleva, bara för att finna dig själv fast mitt i bombardemang och explosioner. Föreställ dig att läkarna som försökte rädda patienter plötsligt själva blir offer, medan patienter som väntar på behandling finner sig omgivna av förstörelse och skräck.
Ett sjukhus är inte bara en byggnad som kan ersättas. Det är platsen människor vänder sig till när livet blir outhärdligt. I Gaza, där sjukvårdssystemet redan kämpar med brist på mediciner och medicinska förnödenheter och sjukhusen har kraftigt minskad kapacitet att tillhandahålla tjänster, innebär en attack på en så betydande anläggning som Nasser Medical Complex att beröva stora mängder patienter och sårade de tjänster de desperat behöver.
Läkare utan gränser meddelade att attacken enligt deras uppgifter dödade sex personer och skadade 52 andra. Den rapporterade också att akutmottagningen, radiologiavdelningen, laboratoriet och operationssalarna hade blivit oanvändbara till följd av skadorna. Organisationen bekräftade att sjukhuset betjänar cirka 1,3 miljoner människor i södra Gaza.
Människor i Gaza är instängda i en grym verklighet: när de blir sjuka finns inte alltid behandling tillgänglig; när de är fördrivna kan de inte hitta säkert skydd; när de söker skydd i sina tält riskerar de att slukas av sand och vatten; och när de hamnar på sjukhus är inte ens den platsen längre utom räckhåll för bombardemang.
Inte ens Gazas firanden är längre säkra… En bröllopschaufför dör innan fotografierna ens kan tas
I Deir al-Balah begränsades tragedin inte till fördrivna familjers tält och sjukhus. Även de stunder då palestinier försöker återta lite lycka efter år av krig har hotats av bombardemang och död.
Torsdagen den 12 november satt en 26-årig palestinsk man vid namn Nash’at Fouad Awwad i sin bil nära Awwad Chalet i Al-Baraka-området, söder om Deir al-Balah. Han väntade på ett brudpar som han skulle köra till en trädgård i staden för att ta bröllopsfotografier.
Det var en enkel uppgift, men en som hade stor betydelse för ett par som hade väntat länge på sin speciella dag. Resan skulle markera början på vackra minnen, med fotografier som skulle fungera som en påminnelse om ett lyckligt ögonblick när de började sitt liv tillsammans. Men ett israeliskt anfall träffade fordonet innan resan ens hann börja. Nash’at dödades i sin bil, medan brudgummen överlevde attacken.

Föreställ dig scenen för ett ögonblick: en brudgum som väntar på att hans bröllopsfotografering ska börja, och en chaufför som kommit för att utföra en vanlig social uppgift. Plötsligt förvandlar en missil platsen till en tragedi. Istället för att bilen kör iväg mot en trädgård där paret skulle fånga sina lyckliga minnen, dödades dess chaufför, och glädjen över ett bröllop blev ett minne som för alltid förknippas med död och förlust.
Nash’at bar inget vapen, och han var inte heller på ett slagfält. Han var en ung man som utförde civilt arbete kopplat till en social händelse. Han skulle återvända hem efter att ha slutfört sin uppgift, kanske berätta för sin familj om sin dag. Men han kom aldrig tillbaka.
I Gaza stjäl kriget inte längre bara hem och liv. Det har utvidgat sin räckvidd till de minsta detaljer som gör livet värt att leva. Även äktenskapet, som representerar en ny början och hopp om en annan framtid, är inte längre utom farans räckhåll. Även en bil som borde bära ett brudpar till fotografier fyllda av lycka kan bli skådeplatsen för ännu en tragedi.
Gaza mellan regnet och missilen
Det som binder samman dessa tre incidenter är inte bara att de inträffade inom några dagar från varandra. Det är den bild de ger av vad livet i Gaza har blivit.
Det finns ett barn som dör under sanden eftersom hans familj inte kunde hitta ett säkert skydd. Det finns en patient som förlorar chansen att få behandling efter att sjukhuset han vände sig till drabbats av bombardemang. Och det finns en ung man som förlorar sitt liv medan han väntar på ett brudpar så att han kan köra dem för att få sina bröllopsfotografier tagna.
Samtidigt kämpar familjer för att rädda det som finns kvar av sina tillhörigheter efter att översvämningsvattnet har svept genom deras tält. Barnen vet inte var de ska sova natten därpå. Mödrar darrar av rädsla varje gång vinden tilltar eller de hör ljudet av ett närliggande kollaps.
Vintern i Gaza är inte längre bara en kall säsong. Det är ett dagligt test av överlevnad. Regn blottlägger skyddens sårbarhet, vindar river genom tälten och översvämningsvatten blandas med avloppsvatten och avfall. Sand rör sig över huvudet på fördrivna familjer, medan det inte finns tillräckliga resurser för att flytta människor bort från farliga områden.
Denna tragedi kan inte skiljas från den pågående förödelsen, bristen på skyddsmaterial och räddningsutrustning eller de förhållanden som tvingat familjer att bo på platser som inte ens uppfyller de mest grundläggande säkerhetsstandarderna.

Vi ber inte om ett perfekt liv, och vi ber inte heller att våra barn ska leva i lyx. Vi vill helt enkelt att barn ska sova utan att vara rädda för att sanden ska falla över dem. Vi vill att en mamma ska vakna utan att se regnvatten genomdränka barnens madrasser. Vi vill att en sjuk person ska åka till sjukhus med försäkran om att det finns någonstans att få behandling. Och vi vill att ett brudpar ska kunna ta sina bröllopsfoton utan att deras speciella dag förvandlas till en tragedi.
Vi vill att regn ska bli bara regn igen, inte en rubrik om barn som dog under sanden. Vi vill att sjukhusen ska återgå till att vara platser för läkning, inte ännu en plats för skadade. Och vi vill att bröllop ska bli tillfällen för musik och glädje igen, snarare än berättelser om en förare som dödades innan resan ens började.
I Gaza möter vi inte döden på bara ett ställe. Vi möter den i våra tält, på våra sjukhus, på gatorna och till och med i de stunder när vi försöker fira livet.
Det som gör mest ont är att vi inte längre bara är rädda för att förlora våra nära och kära under bomberna. Vi har nu börjat frukta att förlora dem under regnet också.

Mallak Abuhamda
Internationalens tidigare artiklar från våra medarbetare i Gaza:
Gaza: En rosa ballong mot en värld av smärta – Internationalen
Saleh och Kenan – Gazas barn med krigets ärr – Internationalen
Mallak Abuhamda: ”Vem är en ”terrorist” och vem är en fånge?” – Internationalen
Gaza efter kriget… När döden aldrig tar slut och livet vägrar stanna – Internationalen
Gaza: Sami, 3, och Ayham, 13, blev ensamma kvar – Internationalen
Mallak Abuhamda från Gaza: Tre år av sorg… Sedan kom han tillbaka levande – Internationalen
Mallak Abuhamda: Sjätte Eid för tre små kusiner utan sina dödade familjer – Internationalen
Mallak Abuhamda: Varför dödar de kärlek? – Internationalen
offren för Israels senaste bombningar
Är humanitär solidaritet brottsligt
Gaza förtjänar glädje… Ett massbröllop återställer hoppet efter år av krig – Internationalen
Efter Israel-råttinvasion i Gaza – Internationalen
Gaza sex månader efter eldupphöret: mordet på journalisten Mohammed Washah – Internationalen
Hassan Badi, 20, riskerar avrättning – för att han är palestinier – Internationalen
Gaza: Jawad,2, torterades inför sin pappa – Internationalen
Hala skulle bara gå ut och köpa en klänning – Internationalen
Eid i Gaza efter två års krig: Glädje född ur spillrorna – Internationalen
Mallak Abuhamda: Attackerna mot Iran ökar utsattheten hos oss i Gaza – Internationalen
#48: Mallak Abuhamda – Internationalen
Mallak Abuhamda: I Gaza är vintern särskilt grym mot barn – Internationalen
Mallak Abuhamda: Min resa mot en magisterexamen – Internationalen
”Hej, jag heter Malak Abuhamda och det här är min historia inifrån Gaza” – Internationalen”.
Malak Abuhamda: ”Jag berättar med smärta hur jag nästan förlorade min lillebror Mahmoud” – Internationalen.
Berättelser inifrån Gaza – Från en avhuggen hand växer en dröm fram – Internationalen
Ahmed… När hungern blir till tystnadens språk – Internationalen
Trädets sista skugga – Internationalen
SOS Gaza – där skadade och döda får dras av åsnekärror – Internationalen
Stöd Internationalen på plats inne i Gaza! – Internationalen⸻
Hur ska barnen i Gaza klara skolan i tältlägren? – Internationalen
När frön planteras bland tälten… växer livet – Internationalen
I Gaza väntar inte kärleken på att freden ska återvända – Internationalen
Duha har tvingats flytta nio gånger – Internationalen
I Gaza är havet inte längre en symbol för tröst eller glädje – Internationalen
Flykten… Ett sönderslaget minne av hemmet – Internationalen
När tornen kollapsar, kollapsar också våra minnen – Internationalen
Barnfotografen Yahya blev martyr i Gaza – Internationalen
Gaza: födelse på gatan – Internationalen
Döden är den logiska slutsatsen i en apartheidstat
Vill du köpa boken ”Vårt Gaza Berättelser inifrån ett folkmord” – information via länken:
Internationalen ger ut bok om Gaza och håller seminarium på SocForum