Gaza: En rosa ballong mot en värld av smärta

Hunger knackar på våra dörrar, bombningar stjäl vår barndom och här kämpar barn som Maryam för att överleva.
Internationalens medarbetare i Gaza, Mallak Abuhamda, har författat en ny stark berättelse från det vardagliga livet i Gaza

Fokus | Mallak Abuhamda

Vi är inte längre rädda för ljudet av bombningar ensamt. Rädsla har blivit en del av varje detalj i våra dagliga liv. Vi känner den när vi går genom marknaderna, ser priserna stiga dag efter dag och när vi står framför butikshyllor där varor blir allt mer sällsynta. Vi räknar pengarna som finns kvar i våra fickor och försöker lista ut om det kommer att räcka för att köpa det våra familjer behöver. Vi är mödrar och fäder som försöker ge våra barn en måltid, men vi står inför smärtsamma val, tvingade att klara oss utan vissa nödvändigheter eftersom pengarna vi har inte längre räcker till ens de mest grundläggande behoven. Vår fråga är inte längre vad vi kommer att äta idag, utan om vi kommer att kunna förse våra barn med mat i morgon. Med korsningarna stängda och minskade varuflöden grips vi av rädslan att vi återigen kan möta svält efter allt vi utstått under kriget. Vi har ännu inte återhämtat oss från våra sår, och nu fruktar vi ännu en kamp om en limpa bröd, medan bombningarna fortsätter att hemsöka oss och livet i Gaza fortfarande hänger mellan rädslan för döden och rädslan för hunger.

Med övergångarna stängda eller inflödet av varor och humanitärt bistånd begränsat på grund av de israeliska valen, är invånarna alltmer rädda för att svälten ska återvända, vid en tidpunkt då Gaza ännu inte återhämtat sig från hunger, utsatthet och fördrivning under kriget. Många familjer har förlorat sina inkomstkällor, deras hem har förstörts och deras besparingar har uttömts i deras kamp för att överleva. Samtidigt har priserna på nödvändiga varor stigit bortom vad stora delar av befolkningen har råd med.

I Gaza betyder inte närvaron av mat på marknaderna att alla har råd att köpa den. En mamma kan stå framför en butik, titta på vad hennes barn behöver och sedan ställa tillbaka några saker på hyllan eftersom hon inte har tillräckligt med pengar. En far kan behöva köpa bröd och klara sig utan andra nödvändigheter, eller så kan en familj återvända till sitt tält med bara en liten mängd mat som inte räcker till alla.

Frågan som upptar många familjer är inte längre vad de kommer att äta till lunch, utan om de kommer att kunna ordna en måltid nästa dag. När människor kämpar med stigande priser återvänder minnena av de långa köerna för bröd och mjöl, och de magra måltider de delade under krigets mest brutala perioder.

Rädslan för att svälten ska återvända är inte bara oro över stigande priser. Det är rädslan för att återuppleva en upplevelse präglad av lidande, förödmjukelse och brist. Hunger börjar inte först när varor försvinner från marknaderna. Den börjar när mat bara blir tillgänglig för dem som har råd, medan fattigare familjer inte kan köpa den.

Situationen är särskilt farlig för barn, patienter och familjer som har förlorat sina familjeförsörjare, särskilt de som behöver tillräcklig näring eller pågående medicinsk behandling. Barn behöver en balanserad kost för att växa, medan patienter behöver rätt näring för att återhämta sig. Men att tillgodose dessa behov blir allt svårare när tillgångarna minskar, priserna stiger och familjer förlorar sin köpkraft.

Att säkerställa införsel av mat, medicin, bränsle och nödvändiga varor i Gaza är därför inte bara en ekonomisk fråga; det är en akut humanitär nödvändighet. Inte heller räcker det att varor kommer in, om priserna förblir utom folks räckvidd och de mest utsatta familjerna inte får det stöd de behöver.

Bombningar ger inte folk chans att hämta andan

Medan invånarna kämpar för att få tag på mat och medicin, är bombningar fortfarande ständig närvarande i deras liv och hotar den lilla trygghet de har kvar. I Gaza kan ett vanligt familjeögonblick förvandlas till en tragedi, och ett hem som borde skydda sina invånare kan bli en farlig plats. Barn ställs inför händelser långt bortom deras förmåga att förstå eller uthärda.

Ändå betalar barnen det tyngsta priset. Deras dagar borde fyllas med lek, lärande och små drömmar. Istället drabbas vissa av allvarliga skador, förlusten av en eller båda föräldrarna, eller ett nytt liv som börjar i en sjukhussäng istället för i familjernas famn.

Bland dessa barn finns Maryam, som överlevde en brand som nästan slukade henne inne i ett rum. Hon förlorade båda sina föräldrar och fick brännskador över stora delar av kroppen. Nu, i en ålder då hon borde vara omgiven av ömhet och trygghet, står hon inför en svår resa med behandling och återhämtning.

Mitt i lågorna som förtärde platsen befann sig Maryam, en liten flicka som konfronterade skräck bortom sin förmåga att bära, omgiven av döden från alla håll. Hon överlevde branden, men förlorade sina föräldrar och kom ut med omfattande sår och brännskador som skulle följa henne genom en lång återhämtning. Hon kunde inte förstå varför hennes lilla värld hade förvandlats till lågor och förstörelse, eller varför hennes föräldrar inte längre fanns där för att skydda henne och hålla henne i sina armar.

Idag ligger Maryam på sjukhus, omgiven av bandage istället för sin mammas famn. Hennes farfar försöker lindra hennes smärta med en leksak eller en rosa ballong. Vilken slags värld tillåter barn att överleva lågorna, bara för att i ett enda ögonblick förlora de människor som gav dem trygghet och kärlek?

På sjukhuset, där Maryam får behandling, försöker hennes familj ge henne lite tröst mitt i smärtan. Medan läkarna står inför utmaningarna med att behandla hennes brännskador och andra skador, försöker hennes farfar, Ghanem, lugna henne med leksaker och färgad modellera, i hopp om att återställa lite av den barndom som kriget har stulit från henne.

Dessa saker kan verka obetydliga för någon som ser in utifrån. Men för ett barn utmattat av smärta kan de erbjuda ett litet fönster in i en annan värld, en som inte styrs av bandage, medicinsk behandling och rädsla, utan av färger, lek och tillgivenhet.

Hennes farfar försöker med leksakerna distrahera henne och lätta bördan av det hon går igenom, även om han själv bär på en sorg som är svår att beskriva. Han kan inte ta tillbaka hennes föräldrar eller radera brännskadorna från hennes kropp, men han kan stanna vid hennes sida och ge henne den kärlek hon behöver under dessa smärtsamma stunder.

Ghanem sade att det som hände hans barnbarn var mer än en människa kunde bära. Ändå hämtar han tålamod från sin tro och håller fast vid hoppet att hon ska återhämta sig från sina skador och övervinna effekterna av brännskadorna som drabbat stora delar av hennes kropp.

Bakom dessa ord finns en farfar som försöker vara stark för en liten flicka som förlorat båda föräldrarna, och en familj som står inför det enorma ansvaret att ta hand om henne. Hennes lidande är inte bara fysiskt. Det är också förlusten av de två personer som borde ha gett henne trygghet och stått vid hennes sida i varje steg av hennes liv.

Maryams återhämtning kan bli lång. Hon kan behöva specialiserad medicinsk uppföljning, löpande vård och psykologiskt stöd för att hjälpa henne hantera det hon har upplevt. Omfattande brännskador kräver mer än fysisk behandling; de kan också lämna känslomässiga ärr som kräver tid, uppmärksamhet och en trygg miljö för att läka.

Ingen kan helt veta vad som händer i hjärtat på ett barn som lever genom sådana omständigheter. Men Maryam behöver känna att hon inte är ensam, att någon kommer att hålla hennes hand när hon har ont, trösta henne när hon är rädd och erbjuda henne trygghet de dagar då hon saknar sina föräldrar mest.

Ghanem har bekräftat att Maryam kommer att bo hos sin fars familj efter sina föräldrars död. Hon kommer att anförtros deras vård, och familjen kommer att behandla henne som en av sina egna döttrar, och se till att hon tas om hand när hon växer upp, får utbildning och fortsätter sitt liv.

Detta löfte bär en djup innebörd. Familjen lovar inte bara att ge Maryam en plats att bo; den försöker återuppbygga en känsla av trygghet och stabilitet för ett barn som förlorat sina föräldrar alldeles för tidigt.

Men detta ansvar är inte lätt, särskilt inte i Gaza, där familjer själva står inför matbrist, stigande priser och svårigheter att få tag på grundläggande nödvändigheter. Att ta hand om ett skadat barn som behöver vård, uppföljande vård och adekvat näring, tillsammans med kärlek och uppmärksamhet, innebär en extra börda för en familj som redan lever igenom en omfattande humanitär kris.

Maryam och hennes familj bör inte lämnas ensamma att möta denna resa. Hon behöver kontinuerlig medicinsk vård, lämpliga mediciner och förnödenheter, psykologiskt och socialt stöd samt möjligheten att få utbildning och leva med värdighet. Hennes familj behöver också hjälp för att tillgodose hennes behov utan att ansvaret för att ta hand om henne blir mer än de kan bära.

Barn som har förlorat sina föräldrar behöver mer än skydd och mat. De behöver pålitliga människor i sina liv, en miljö som låter dem sörja och återhämta sig, och omsorg som respekterar deras känslor och hjälper dem att växa trots allt de har gått igenom.

I en scen där skademärken möter spår av barndom, viftar en familjemedlem med en rosa ballong framför Maryam och försöker få henne att le, utmattad av brännskador och bandage.

Ballongen kanske inte förändrar det som hänt eller ger hennes föräldrar liv, men den representerar ett uppriktigt försök att ge henne ett ögonblick av lycka mitt i smärtan. Under vanliga omständigheter är leksaker och ballonger en naturlig del av barndomen. I Gaza, däremot, där rädsla och brist har blivit en del av vardagen, kan dessa enkla ögonblick bli försök att återta lite av det som gått förlorat.

Vi bör inte anta att ett leende från Maryam, om ett sådant dyker upp, betyder att hennes sår har läkt eller att hennes lidande är över. Återhämtning tar tid, omsorg och trygghet. Effekterna av sorg och rädsla kan bestå långt efter att hennes fysiska skador börjar förbättras.

Men synen av hennes familj som försöker trösta henne påminner oss om att barn behöver mer än överlevnad. De behöver också lek, tillgivenhet, utbildning och glädje. De förtjänar en framtid som inte definieras av brännskador, bandage eller minnen av bombningar.

Maryams berättelse är oskiljaktig från det lidande som Gazas barn har, många av vilka har förlorat nära och kära, blivit skadade eller berövats sina hem och skolor. Hennes berättelse påminner oss om att bakom varje nyhetsrapport om kriget finns ett barn med ett namn, ett liv och drömmar.

Att förlora sina föräldrar eller att dra en allvarlig skada är inte bara en händelse som slutar när nyhetscykeln går vidare.

Gaza behöver mer än sympati

Det Gaza upplever idag, från hotet om hunger och stigande priser till bombningar, skador och förlust av nära och kära, visar på det akuta behovet av ett omfattande humanitärt svar. Människor behöver tillräckliga och regelbundna tillgångar på mat, medicin, bränsle och nödvändiga varor; skydd för civila; återställande av hälsovård; stöd till familjer som förlorat sina försörjare; och tillgång till behandling och vård för skadade barn.

Palestiniernas lidande får inte bli en välbekant syn som passerar förbi världen utan svar. Sann medkänsla betyder mer än att känna sorg över en upprörande bild. Det innebär att vidta praktiska åtgärder för att skydda civila, tillgodose deras behov och upprätthålla deras grundläggande rättigheter.

Maryam behöver inte att världen bara tycker synd om henne. Hon behöver möjligheten att återhämta sig, en familj som kan ta hand om henne, behandling som hjälper henne att övervinna sina skador, och en framtid där hon kan lära sig, leka och drömma.

Samtidigt behöver familjer som är rädda för att svälten ska återvända att tillräckligt med mat finns till priser de har råd med. Patienter behöver medicin, barn behöver säkerhet och fördrivna behöver skydd som skyddar dem från kyla, regn och rädsla.

Maryam förtjänar att växa upp med vetskapen om att världen inte har övergivit henne. Gazas barn förtjänar mer än bara att överleva döden. De förtjänar ett säkert och värdigt liv, mat som deras familjer har råd med och en framtid som kriget inte stjäl innan det ens har börjat.