Volvo Cars huvudkontor i Göteborg i mörker

Mörker över Volvo PV

I förra veckan hotade ledningen återigen med massuppsägningar på Volvo Personvagnar. För fjärde gången på sex år genomför företaget stora neddragningar. För ett drygt år skulle 1 500 tjänstemän bort, nu är ytterligare det 2 500, varav 2 000 i Sverige. Många år med rekordvinster spelar ingen roll.

Bild: Volvo Personvagnars huvudkontor i Göteborg. Wikipedia

Inrikes | Lars Henriksson

Ledningen motiverar sitt hot mot tusentals jobb med tredje kvartalets förlust på nära 6 miljarder kronor. En väldig summa men som så ofta är det är mer en fråga om hur saker framställs. När ledningen våren 2023 varslade 1 300 om uppsägning hade de veckan innan rapporterat en kvartalsvinst på över fem miljarder. Och det var inget undantag, 2024 slogs det föregående årets historiska rekord och vinsten hamnade på 27 miljarder. Men ingen företagsledning kan idag redovisa en förlust utan att visa handlingskraft, vilket i de allra flesta fall betyder rejäla nedskärningar av personalen.

Bilindustrin i gungning

Det finns flera orsaker till Volvo Personvagnar problem. För det första den övergripande kris som stora delar av bilindustrin befinner sig i globalt. En kombination av en överproduktionskris – kapitalismens normala sätt att fungera där kriser är lösningen på att för mycket kapital investeras i en sektor – och stora omvälvningar i bilbranschen. Enorma belopp satsas på ny teknik när det gäller eldrift och datorisering samtidigt som världsmarknaden förändrats på några årtionden sedan Kina stigit fram som överlägset störst, både som producentland och marknad för bilindustrin. Från 2025 är Kina även största exportland räknat i antal bilar och ligger strax efter Tyskland när det gäller exportvärde.

Egna kriser

Ovanpå detta har Volvo Personvagnar sina egna problem. Satsningen på elbilar har inte gått som ledningen tänkt, på grund av leveransproblem när det gäller batterier till den nya EX60, till stor del ett resultat av batteriföretaget Northvolts konkurs. Den batterifabrik, som företaget och Volvo Personvagnar höll på att bygga tillsammans i Torslanda stoppades efter Northvolts haveri och i januari sades alla på dotterbolaget Novo Energy upp.

Utnyttjar läget

Naturligtvis försöker Volvo Personvagnar på alla sätt att utnyttjat läget nu. Dagen efter beskedet var VD Håkan Samuelsson ute i media och ställde krav på att löneökningarna i den kommande avtalsrörelsen skulle minimeras. (Och nej, när företaget i fjol gjorde lika stor kvartalsvinst som de nu gör förlust föreslog han inte lönehöjningar. Om någon undrade…)

Fackliga svar

De fackliga svaren på Volvo handlar till största delen om krav på att konsulter ska tas bort, förhoppningar om frivilliga avgångsvederlag, pensionsavgångar och liknande. Att göra motstånd mot uppsägningar är ingen enkel sak och tanken ligger mycket långt borta på de flesta svenska arbetsplatser. Det finns aldrig någon garanti för att vi ska vinna någon strid, särskilt inte i en så svår fråga som uppsägningar. Men varje gång vi accepterar företagens linje som sista ordet blir det svårare att göra ifrågasätta ledningen nästa gång, oavsett om det gäller vardagsfrågor eller massuppsägningar. Varje sådant tillfälle är en utmaning och hur vi som kollektiv svarar på den har betydelse, nu och i framtiden. För det finns alltid alternativ till det arbetsgivaren säger och möjliga krav att driva. Det kan till exempel vara defensiva krav på rejäla avgångsvederlag för dem som sägs upp, i Sverige är det väldigt billigt att göra sig av med anställda. Sådana massiva uppsägningar som nu hotar borde även leda till krav på förkortad arbetstid. Det skulle göra det till en fråga för fler än de som just nu är direkt berörda.

Makten
Neddragningar ställer också frågan om vem som har makten över arbetsplatserna och produktionen. I dagens läge är behovet av att ställa om produktionen och samhället från fossilförbränning till energibesparing och förnybar energi är akut. Där kulle fordonsindustrins anställda och deras kunskaper kunna var en tillgång för samhället, om de användes i samhällets intresse istället för kortsiktiga vinstintressen. Men varken kortsiktiga defensiva krav eller grundläggande utmaningar av kapitalets makt är såklart möjliga utan fackliga organisationer som klarar av att använda den kraft som finns i medlemskollektivet – och att medlemmarna verkligen ser sig som ett kollektiv. En sådan motmakt går inte att trolla fram över en natt, den behöver växa fram genom gemensamma erfarenheter och vunna strider, små som stora, i vardagen på arbetsplatserna och i samhället i stort. Så även om det vore bra om de fackliga ledningarna nu ifrågasatte Volvoledningens uppsägningar är det avgörande för framtiden vad som sker bland dem som arbetar på Volvo Personvagnar och på alla andra arbetsplatser. Det är bara där som den styrka kan byggas upp som krävs för att möta kommande kriser och utmaningar.