Vad har den ideologi som Lundsbergs och Sigtunaläroverket visar sej stå för gemensamt med svenska arbetar- och folkrörelsevärderingar? Ingenting är svaret!
Peter Widén skriver om överklassens sadistiska plantskolor.
Kommentar| Peter Widén
För varje dag nås vi av nya uppgifter om pennalismen och övergreppen på Sigtunaskolans Humanistiska Läroverk. Tidigare i år var det liknande missförhållanden som rullades upp i reportage om Lundsbergs internatskola i Värmland.
Gemensamt för dom två är att dom är privatägda skolor med internatverksamhet och som har en elevstock till stor del rekryterad från exklusiva överklasshem. De är båda överklassens sadistiska plantskolor.
Systemet som härskar på dessa skolor är som hämtat ur skildringar från engelska privata internatskolor under deras värsta perioder. Ett bärande element i Lundsbergs och Sigtunaskolans ”pedagogik” är uppenbarligen äldre elevers rätt att utnyttja, förtrycka och bestraffa yngre elever. Precis som i det klassiska brittiska internatskolesystemet.
Det är ju inte första gången detta avslöjas. Detta system av systematisk sadistisk disciplinering kan inte vara något okänt för ägare, skolledning eller föräldrar. Man frågar sej: Vad får föräldrar att frivilligt skicka sina barn in i detta destruktiva helvete?
Vad fick, och får, generation efter generation av besuttna britter att skicka sina åttaåringar till dessa internat med sporadiska besök i hemmet vid några skollov varje år?
Att besvara dessa frågor är att inse att våldet och övergreppen ingalunda är några påhitt fabricerade i sjuka äldre elevers hjärnor. Det handlar om ett medvetet system.
George Orwell förklarade det med nödvändigheten av att skapa lydiga, icke reflekterande och empatibefriade tjänstemän i den brittiska kolonialismens tjänst. Personer som utan samvetskval kunde förtrycka och till och med döda urinvånare i de brittiska kolonierna. Officerare och tjänstemän i kolonialväldets tjänst. Lydiga utövare av förtrycket mot de lägre klasserna också i England.
Föräldrar som skickar sina barn till Lundsberg och Sigtunaläroverket vet att en skolgång där kan vara en inträdesbiljett till den styrande och privilegierade ”eliten” i Sverige, en ”elit” som flera av föräldrarna redan tillhör. Andra är kanske bara wannabes.
Och en stor del av barnen uthärdar nog de svåra första åren med insikt att de om några år själva får tillhöra de förtryckande årgångarna. Så skapas acceptans för överordnades rätt att slå neråt och en acceptans av ojämlikhet och förtryck generellt.
Men finns det inga som reagerar? Jo, ibland misslyckas den disciplinära sadismen. Vi får en Jan Guillou som skriver ”Ondskan” och en George Orwell som hela sitt liv hade krossandet och förstatligandet av det brittiska internatskolesystemet som en prioriterad punkt på sin politiska dagordning. Och vi vet naturligtvis inte hur många som i och för sej inte revolterar men resten av livet i tysthet lider av det trauma som skolgången gav. Men i många, antagligen de flesta fallen, fungerar systemet som det är tänkt. .
Internatskolor av denna typ har alltså som mål att fostra i samhället dominerande medborgare med förmåga att bortse från de ”underlydandes” behov. Det är dessa Lundsbergs- och Sigtunaskolade personer som ska befolka näringslivets, krigsmaktens och byråkratins maktcentra. I sitt vuxna liv kommer de alltid att ha nytta av det nätverk som de f.d. eleverna vid dessa disciplineringsinstitutioner kommer att utgöra.
Det pågår i vårt land en diskussion om ”svenska värderingar”. Speciellt utomeuropeiska invandrare pekas ut som varande i behov av att bibringas en ”svensk värdegrund”.
Det som nu avslöjas vid internatskolorna är ett strålande exempel på hur falsk den diskussionen är. Det som nu avslöjats visar ju att det inte finns någon gemensam ”svensk” värdegrund. Vad har den ideologi som Lundsbergs och Sigtunaläroverket visar sej stå för gemensamt med svenska arbetar- och folkrörelsevärderingar? Ingenting är svaret!
Vad vårt land behöver är inte en kampanj för en icke existerande gemensam ”svenskhet”. Vad vi behöver är en djup demokratisering. Ett inte oviktigt steg i en sådan är att lära av Georg Orwell och förstatliga de privata institutionerna för sadistisk disciplinering. Dom kan med fördel omvandlas till skolor i folkbildningsväsendets regi.
En reform i jämlikhetens och demokratins tjänst. Som på köpet befriar en hel del av överklassens barn från övergrepp och trauman.