Internationalen har tidigare publicerat en debatt om presidentvalet i Colombia mellan Alex Fuentes och Juan Velasquez Atehortua. Alex Fuentes skrev sedan en artikel efter den första valomgången och här ger Juan Velasquez Atehortua sin syn på bakgrunden till valet.
Opinion | Juan Velasquez Atehortua, docent i genusvetenskap vid Göteborgs universitet.
Colombia närmar sig slutet av sin första mandatperiod med en vänsterpresident. Gustavo Petro har höjt minimilönen med 30 procent och återinfört övertidstillägg. Turismen har ökat sedan fredsavtalet med Farc 2016 och regeringen uppger att två miljoner människor har lyfts ur extrem fattigdom. Petro har höjt ersättningen till värnpliktiga och i kölvatten av hans opposition till Israels folkmord i Gaza skrotade vapenavtalet om gamla israeliska stridsflyg och ersatte det med 17 svenska JAS-plan, i en affär värd nära 40 miljarder kronor. Han har stoppat nya gruv- och oljeprojekt i Amazonas. I utrikespolitiken har han kritiserat USA:s narkotikapolitik och motsatt sig USA:s massdeportationer av papperslösa invandrare och agerande samt dess radikalisering av Monroedoktrinen i regionen, främst mot Venezuela och Kuba. Colombia gick från att vara USA:s främsta allierade till en så påstridig kritiker på kontinenten att Pentagon siktar alla sina medel mot den kommande regeringen.
Petros vänsterregering har haft svårt att få igenom sina reformer i en högerdominerad kongress. Perioden har också präglats av korruptionsskandaler. Några tunga ministrar har lämnat regeringen, två för att kandidera som Petros efterträdare. Men försöket att enas kring en stark kandidat har dock gått trögt, vilket har ökat risken för valförlust i årets presidentval. Det är här Iván Cepeda blev avgörande för vänsterns hopp om att behålla makten. Han förkroppsligar mödrarnas långvariga kamp för sanningen om folkmordet på deras söner under Alvaro Uribes tid, som inkluderar alla regeringar mellan 2002 till 2022. I början av 2025 hittades kvarlevor i en massgrav under en skrotplats i delstaden Comuna 13 i Medellín. Platsen ska ha anlagts i samband med operation Orion under oktober 2002 när Uribe hade just tillträtt sin första mandatperiod. Paramilitärer i samarbete med armén förde bort och avrättade aktivister under mantrat att dessa var medlemmar i väntergerillor. Mellan 200-300 ungdomar, bland annat konstnärer, lärare och socialarbetare, försvann under tiden som paramilitärerna styrde i området. Mödrarna från de förvunna ungdomarna har i åratal anklagat staten för försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Efter fynden växte protesterna, med det rättsmedicinska underlaget i grunden började folket måla muraler med stora svartgula bokstäver längs centrala vägviadukter, med en devis som på svenska kunde heta “Gummorna hade rätt, Uribe beordrade morden!”. Fenomenet spreds från Medellín till resten av landet när borgmästare från högerpartier beordrade sina förvaltningar att censurera murmålningarna genom att måla över dessa i gråfärg. Samtidigt bidrog Iván Cepeda till att Uribe dömdes till 12 år fängelse i första instans. Även om domen gällde mindre brott stärkte den Cepedas ställning hos fackföreningar och människorättsorganisationer. Hans lågmälda filosoferande stil, uthållighet och egen erfarenhet av statligt våld gjorde att breda rörelser till slut nominerade honom som presidentkandidat. Cepeda tackade ja till nomineringen, men ställde krav på en stram valkampanj utan stöd från rika mecenater. Under Petros kampanj visade sig flera anonyma finansiärer ha kopplingar till maffian och intressen i staten. Han lovade i stället en politik byggd på sanning och rättvisa, samt en djup etisk revolution. Budskapet var en tydlig markering mot Petro-regeringens korruptionsskandaler. I vänsterns primärval i februari blev Cepeda etta. Carolina Corcho, tidigare hälsominister, kom tvåa och fick därmed en ledande roll i kongressarbetet för Pacto Histórico.
Efter segern hoppades andra Petro-nära kandidater, som Susana Muhamad och María José Pizarro, bli vicepresidentkandidater. I stället valde Cepeda senatorn Aida Quilcué, en ledande företrädare för Colombias ursprungsfolk. Quilcué har själv drabbats hårt av paramilitära och fascistiska våldet. Hennes man och flera kamrater i ursprungsrörelsen har mördats. Som ledare för Colombias ursprungsfolk har hon stått i direkt konfrontation med makten, bland annat under stora strejker mot Uribe. Liksom Cepeda har hon ägnat sitt liv åt kampen för mänskliga rättigheter och mot utrotningen av ursprungsfolkens ledarskap. För första gången i Colombias historia har denna kamp mot kapitalism och kolonialism en företrädare med en verklig chans att nå landets högsta ämbete.
Men valet i Colombia är långt ifrån rättvist. Korruption och knarkkarteller har fått inflytande över valmyndigheten, vilket beskrivs som ett verktyg för USA:s maktutövning i landet. Rösträkningen hanteras av det privata bolaget Thomas Greg & Sons, med internationella kopplingar. Samtidigt har valmyndigheten satt upp hinder för Pacto Histórico, trots att rörelsen bar fram Petro till makten. Myndigheten har också kritiserats för att öppna för valfusk. I kongressval har valarbetare uppmanats att lämna rutor i rösträkningen tomma, vilket möjliggjort manipulationer. I presidentvalet 2018 besegrades Petro av Iván Duque efter omfattande och ifrågasatta justeringar i dessa rutor. I kongressvalet 2022 återfick Pacto Histórico 360 000 röster efter massiv granskning. Samma mönster upprepades i årets kongressval, där nya oegentligheter upprepades för att säkra högerpartiernas majoritet, och i presidentvalets första omgång nyligen även gagna högerkandidaten Abelardo de la Espriella.
Inför den andra valomgången i mitten av juni samlar sig högern. Paloma Valencia har slutit upp bakom De la Spriella med budskapet att stoppa “kommunisten och gerillamannen” Cepeda. Samtidigt spricker högerblocket. Jorge Oviedo, tidigare vicepresidentkandidat och öppet HBTQ-person, har i stället signalerat stöd för Cepeda. Även centerkandidaten Sergio Fajardo och De grönas Claudia López lutar åt samma håll. López, tidigare borgmästare i Bogotá och en ledande röst för HBTQ-rörelsen, ser Cepeda som ett bättre alternativ efter en kaskad av De la Spriella skandalomsusade homofobiska och miljöfientliga utspel. Men deras stöd till Cepeda har ett pris. Center- och högerkrafter kräver eftergifter från hans vänsterprogram, som vill fortsätta med Petros reformer. För att besegra De la Spriella tvingas Cepeda öppna sig åt höger. Hur mycket som då återstår av löftena om etik, rättvisa, de fattigas villkor och naturens skydd är fortfarande en öppen fråga. Vänster har allt i händerna för att vinna presidentvalet trots att krafterna som den kämpar emot, som knarkmaffian och dess lokala varianter av Trumpismen är också extraordinära och så aggressiva att de hotar väljarna med en militärinvasion om Cepeda vinner valet.