Terrordådet mot Pride-eventet Christopher Day i Berlin blixtbelyser hur högerreaktionen mot kampen för sexuell frihet går från ord till handling. Bortom den ideologiska bombmattan på sociala media och i andra forum – och inte minst lagstiftning i stormakter som Ryssland och USA – mot feminism och HBTQI plus nymornad agitation för lastgamla mansideal, tradwifes och nymachism – går hatfyllda oftast män från ord till handling.
Kommentar | Håkan Blomqvist
Bara under de senaste åren har ett stort antal Pride-aktivister mördats eller misshandlats svårt runt om i världen, både i attacker mot enskilda och mot Prideevent eller samlingsplatser. Masskjutningen 2016 mot en gayklubb i Orlando, USA med 49 döda och 53 sårade tillhör de värsta angreppen men är långt ifrån det enda. 2022 sköts fem personer ihjäl och 25 sårades på en gayklubb i Colorado. Samma år ägde den s k Pride-skytingen rum i Oslo där två deltagare dödades och 21 sårades. Dussintals deltagare skadades när en Pridedemonstration attackerades 2019 i polska Bialystok… och så kunde listan fortsätta med exempel från alla kontinenter.
”Revolution följs av kontrarevolution”, lyder ett gammalt kommunistiskt talesätt som avsåg att peka på att varje framsteg tenderar att också möta motstånd. Under den långa vägen fram till genombrott förstås, då det gamla samhället och dess ideal ännu är dominerande.
Att Prideventet i Berlin kallas ”Christopher Day” handlar om Stonewall-upproret 1969 på Christopher Street i New York då ständiga polistrakasserier mot homosexuella handgripligen slogs tillbaka. Men då hade motstånd mot trakasserier, våld, hån och polisrazzior pågått i årtionden med omtalade protester och manifestationer sedan 1950-talet. Det var först i början på 2000-talet som samkönade sexuella relationer blev lagliga i hela USA, och 2015 som samkönade äktenskap inte längre var olagligt.
För svenska förhållanden avkriminaliserades homosexualitet tidigare, 1944, men förvandlades då till ”sjukdom” något som först slopades 1979. Detta efter protester och drastiska aktioner som ockupationen av Socialstyrelsen och hot om massjukskrivning från gay och lesbiska. Partnerskapslagen följde 1994, adoptionsrätten nio år senare och rätten att ingå äktenskap 2009. Och tre år senare avskaffades steriliseringstvånget vid könsbyte.
Den långa kampen för sexuell frigörelse och likaberättigande mötte länge kompakta murar av lagstiftning och helt dominerande samhällsideologi – samt av förakt och även våld på vardagsnivå. Det är i Europa och USA mot slutet av 1960-talet under 1970-talet som fördämningarna av lagstiftning och fördomar började brytas.
I Storbritannien avkriminaliserades homosexuella handlingar mellan män 1967, i Skottland och på Nordirland i början av 1980-talet (någon lagstiftning hade inte funnits mot kvinnors relationer).
I Tyskland avskaffades officiellt först 1994 den paragraf i strafflagen mot homosexuella handlingar som rått sedan kejsartiden och skärpts under nazismen. De som dömts enligt den lagen benådades i början av 2000-talet då offer för nazismens och senare tids förföljelser också kunde erhålla skadestånd. Sedan 2017 är det i Tyskland lagligt med samkönade äktenskap.
Den franska historien är något annorlunda eftersom den franska revolutionen redan 1791 avskaffade lagen mot s k ”sodomi” och gjorde samkönade sexuella relationer lagliga. Men därifrån ringlade sig rättigheter och repression fram genom politiska skiften och det var först på 1980-talet som förbud infördes mot sexuell diskriminering.
Inriktningen från franska revolutionen vad gäller avkriminalisering hade på sin tid följts av Napoleon som vid erövringen av Tyskland avskaffade samma juridiska diskriminering. Den återinfördes emellertid efter Napoleons nederlag och av det kommande tyska kejsardömet. I linje med franska revolutionen avskaffade Oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 tsardömets lagar mot homosexuella relationer, något som bekräftades av den revolutionära sovjetmakten under 1920-talet, innan den stalinistiska motrevolutionen i början av 1930-talet åter gjorde homosexuella relationer olagliga.
Så kampen för sexuell frigörelse och likaberättigande har pågått länge med framsteg och bakslag, genom repression och öppningar, solidaritet och acceptans där motstånd pressats tillbaka och periodvis kapitulerat. Mot dagens globala högervåg behöver framstegen befästas och alla progressiva samhällskrafter hålla samman mot hoten från den backlash vi ser konturerna av – från ideologiska kampanjer till rena terrordåd som i dagens Berlin.
Uttalande från Stockholm Pride med anledning av händelsen i Berlin – Stockholm Pride