Att anklaga någon för antisemitism har blivit en favoritmetod inom borgerligheten när man vill skada solidaritetsarbete med de förtryckta palestinierna. Det har också blivit ett favoriserat verktyg när högern nu vill maximalt skada Vänsterpartiet.
Opinion | Peter Widén
Nu har förtalet nått ända fram till partiordföranden Nooshi Dadgostar och partisekreteraren Maria Forsberg.
De anklagas eftersom de bjudit in företrädare från al Fatah, det parti som Yassir Arafat var ordförande i. Nu riktar Mohamsson, Busch, Thand Ringqvist et consortes den ena absurda anklagelsen efter den andra mot Vänsterpartiet. Målet är naturligtvis att skada maximalt, påverka Vänsterpartiets valresultat, omöjliggöra allt samarbete mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och skrämma alla från solidaritetsyttringar med det palestinska folket.
Att påstå att Nooshi Dadgostar och Maria Forsberg agerar antisemitiskt är naturligtvis lögn och förtal. Dom som ropar att ”rötan nu nått ända till partitoppen” vet att det inte finns någon sanning i anklagelserna. På samma sätt var anklagelserna mot Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat just en förtalskampanj för att skada Vänsterpartiet. För att ta ett par exempel.
Det är nödvändigt att vi alla nu i denna fråga ställer upp till Dadgostars, Forsbergs, Delgados och Riazats försvar och klart deklarerar att dessa anklagelser inte har något med verkligheten att göra utan bara är en del av ett smutsigt spel.
Expressen har i en kampanj pekat ut en rad V-kandidater på kommunala listor som antisemiter m.m. Jan Guillou har visat på att det i de flesta fall inte handlar om antisemitism utan om Israelkritik. Men särskilt i den senaste Expressenartikeln presenteras fall där man klart kan konstatera antisemitism och konspirationsteorier. I dessa fall är det naturligtvis helt rätt av partiledningen att avlägsna dem från listorna. De bör också uteslutas. Deras närvaro på listorna vittnar om att det uppenbarligen är för lätt att hamna där. Och medlemskap bör nog inte kunna beviljas genom ett enkelt knapptryck.
Däremot har partiledningens agerande mot gamla medlemmar som Delgado och Riazat varit uttryck för panik och en strävan att bli acceptabla hos andra partier i en tänkt regeringskonstellation. Och de förtals-attacker som nu riktas mot Dadgostar och Forsberg vittnar om att V-ledningen på intet sätt uppnått det man eftersträvat. Varje eftergift har ökat aggressiviteten hos borgerligheten, och nu är det Nooshi och Maria Forsberg man ser som jaktbyte. Centerpartiets och Liberalernas ledare kastar ut de mest absurda anklagelser mot Vänsterpartiet. Att överväga något som helst samarbete med dessa partier borde vara helt uteslutet för varje vänsterpartist med självaktning och analysförmåga.
När det gäller de konspirationsteoretiska knäppskallar som dock uppenbarligen funnits på kommunala listor kan man nog utgå från att sådana finns i alla partier. När det gäller Tidölagspartierna handlar det inte bara om enstaka knäppskallar. SD och KD stöder helt öppet den israeliska kolonialmakten. Ebba Busch visar utan skam upp sej själv iklädd terrorarmén IDF.s T-shirt.
Även Liberalerna sluter upp. Riksdagsmannen Fredrik Malm är fullständigt öppen med sitt stöd till IDF och kolonialstaten. Hans hat mot Palestina-solidariteten delas av hans partiledare Mohamsson. Hur kan personer som odlar kontakter med den israeliska högerextrema rasistiska regeringen, med bosättare och IDF ha mage att attackera V-ledningen för att den har samtal med ett av de förtryckta palestiniernas traditionella partier som Al Fatah?
När vänsterns fiender i sitt falskspel spelar ut ”det antisemitiska kortet” får det bli slut med att vika ner sej. Det är Vänstern som historiskt och idag rakryggat bekämpat all rasism inklusive antisemitism. Så är inte fallet med flera av de partier vars företrädare nu känner blodsmaken i sin jakt på Vänsterpartiet.
artikeln kommer även att publiceras i eFOLKET – en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Bilden: Nooshi Dadgostar och partisekreterare Maria Forsberg, foto Vänsterpartiet