Svälten i Gaza är inte en naturkatastrof – den är skapad av Israel. Den israeliska staten har räknat ut exakt hur många kalorier som behöver komma in i Gaza för att hålla befolkningen vid liv. Detta är en svältens matematik (the mathematics of starvation) enligt en artikel i The Guardian.
Utrikes|Erik Edlund, foto Walid Masoud
Befolkningen i Gaza är instängd, kriget gör att det inte går att bruka jorden, och Israel ser till att ingen kan fiska. All mat måste alltså komma in i Gaza utifrån. Men Israel kontrollerar exakt hur många lastbilar med förnödenheter som får komma in i den belägrade enklaven.
”Vi ska hålla dem hungriga, men inte så att de dör av svält”, sa en av den tidigare premiärministern Ehud Olmerts rådgivare 2006. Den iskalla principen var att hålla befolkningen undernärd, men vid liv, för att knäcka viljan att göra motstånd. Det var inte bara en tom fras. Principen blev praktisk politik.
Cogat (Coordinator of goverment activities in the terrotories), den israeliska myndighet som ansvarar för vilka hjälpsändningar som släpps in i Gaza, räknar med att det behövs ett genomsnittligt kaloriintag på minst 2279 kalorier per person och dag. Men den mängd mat som släpps in ligger långt under den volym som hade behövts för att undvika svält.
De israeliska myndigheterna växlar mellan att förneka att det förekommer svält i Gaza, att ibland hävda utan bevis att Hamas tar all mat själva, och att skylla på ”inkompetens” hos FN och olika hjälporganisationer. De pekar bland annat på kaotiska situationer som utspelat sig vid den israelisk-amerikanska organisationen Gaza Humanitarian Funds leveranser av mat och andra förnödenheter som ett bevis på att det visst kommer in mat i Gaza.
Myndigheten Cogats egen publicerade statistik över perioden mellan maj och juni visar att mindre än en fjärdedel av vad som minst hade krävts för att undvika en svältkatastrof tilläts passera gränsen in till Gaza under den perioden.
Några extra hjälpsändningar som släpptes in under vapenvilan januari-februari i år lindrade den mest akuta situationen något, enligt statistik från FN. Men de hjälpsändningarna vände inte utvecklingen.
Som ett svar på internationella påtryckningar har Israels Netanyahu lovat att släppa in ”minimala” extra hjälpsändningar. Antalet hjälpsändningar som tillåts passera gränsen har ökat något, men är fortfarande långt under det antal lastbilar som behövs för att vända utvecklingen.
Storbritannien, Tyskland och några andra länder har släppt ner lådor med mat och andra förnödenheter med fallskärmar. Den metoden att få in nödhjälp har kritiserats för att vara kostsam, ineffektiv och farlig. Minst 12 personer drunknade förra året när de försökte simma ut till lådor som landat i vattnet, och fem personer dog när lådor landade på dem.
Under krigets första 21 månader gav 104 dagar av leveranser via fallskärm motsvarande fyra dagars mat, enligt israelisk statistik. Insatsen kostade tiotals miljoner dollar. Lastbilsleveranser för samma summa hade fått in mycket mer mat och förnödenheter.
FN-experter kallar det vi ser i Gaza en ”worst case scenario famine”, ungefär ”värsta tänkbara svältkatastrof”, och säger att skalan på matsändningarna som släpps in är ”långt under vad som behövs”. Flera stater och humanitära organisationer Netanyahu anklagas för att använda svält som ett vapen mot folket i Gaza. Och så länge Israel kontrollerar hur många lastbilar som släpps in, är det också de som bestämmer vem som får äta – och vem som får svälta.