Södra Sverige fick betydligt mer snö de senaste dygnen än Trafikverket räknat med. Men trots Malmös första snökaos för året tog sig många till Rosengårds Folkets Hus den 20 november för att höra forskaren Christopher Ali Thoréns föreläsning ”Islamofobi och muslimers situation i skolan”. Det säger något om hur djupt frågan berör, menar Rosengårds vänsterprofil Halimo Nuur.
Fokus|Alex Fuentes
— Islamofobi väcker både engagemang och oro. Kvällens möte visar hur viktigt det är att vi fortsätter lyfta frågan. Vänsterpartiet behöver markera tydligare, fördjupa sitt arbete och ta fram en konkret politisk plan som möter de utmaningar muslimer möter – i skolan och i samhället. Det är vårt ansvar, säger hon.
Arrangörer var Vänsterpartiets antirasistiska grupp i Malmö tillsammans med områdesgruppen i Rosengård. Gäst var forskaren Christopher Ali Thorén, muslim och partimedlem i Göteborg, som presenterade sin avhandling Muslimer, skolan och förorten. Där undersöker han hur rasism, islamofobi och segregation formar muslimska elevers skolvardag – och hur gymnasievalet blir en del av segregationens reproduktion.
Hans studie, baserad på en förortsgymnasieskola i Göteborg (2019–2021), visar hur eleverna tolkar sin framtid och hur deras religiösa identitet bemöts i skolan. Maktstrukturer som klass, kön, etnicitet/rasifiering och religion vävs samman i deras erfarenheter. Thorén identifierar olika grader av ”skolsekularitet” – normer som påverkar muslimska elever och får många att undvika innerstadsgymnasier där islamofobin upplevs som starkare.
En majoritet av eleverna i studien identifierar sig som muslimer och är medvetna om att detta ofta är förenat med stigma. Eleven ”Bisharo” beskriver skolans dubbla måttstockar:
— De säger att skolan är religionsfri, men när det är lucia ställs lektioner in. […] Men när vi vill ha ett bönerum, då är en sal som finns ändå inte tillgänglig för oss.
Thorén förklarar att både exploaterande och exkluderande rasism präglar elevernas livsvillkor. Den första innebär att en grupp hålls kvar i lågavlönade yrken trots formell jämlikhet. Den andra – mer aggressiv – marginaliserar genom politiska åtgärder, som Tidöregeringens ”återvandringsbidrag”. Båda bygger på samma rasistiska logik, för att inte tala om SD:s ungdomsförbund Ungsvenskarna senaste labila attack (23/11): ”islam har ingen plats i Sverige”.
För många av eleverna är islamofobi en vardaglig realitet. Den drabbar även personer som inte är muslimer men antas vara det. Rasismen ”skapar” grupper som den sedan behandlar som avvikande. En åhörare på mötet påpekar hur muslimer ofta associeras med terrorism, ibland förpackat som skämt. ”Bakom skämtet finns ändå ett tänk”, säger någon i publiken.
Särskilt utsatta är unga muslimska kvinnor som bär sjal. Thorén menar att den sekulära skolan ska bestå – men att skolans uppdrag också är att skapa trygghet, erkännande och förståelse. Det handlar inte bara om tolerans, utan om att elever ska känna att deras liv är legitima och värdefulla.
Flera elever beskriver hur de strategiskt väljer skolor där de upplever trygghet. ”Jamal” uttrycker det så här:
— Jag har hört att det finns diskriminering på vissa skolor, mot utländska elever och muslimer. Men här [på Förortsgymnasiet] finns många muslimer och lärarna vet det. Då kan de inte diskriminera. Lärarna här är artiga och snälla.
På innerstadsgymnasier beskriver elever hur de pendlar mellan att vara ”osynliga” – när deras högtider eller behov ignoreras – och ”hypersynliga”, exempelvis genom stereotypa kopplingar till terrorism. ”Jag vill gå på en skola där mina betyg räknas, inte där min tro gör mig till ett problem”, säger en elev.
Skolvalet blir därför inte bara ett akademiskt beslut utan även ett identitetsval – en strategi för att navigera ett samhälle där islamofobi, rasifiering och klass samverkar. Thorén betonar att muslimska identiteter inte är homogena, men att elevernas gemensamma budskap är tydligt: de vill bli erkända som lärande subjekt, som individer vars bakgrund inte ska vara ett hinder.
Det finns skolor som hittat mer respektfulla, insiktsfulla, sätt att möta troende elever i en sekulär miljö. Men den etnocentrism som präglar samhället sätter sin prägel också på skolmiljön, menar Thorén. Samtidigt varnar han för att den pågående högervridningen och normaliseringen av rasism får allt större konsekvenser.
Ändå avslutar han kvällen med att säga att han är optimist inför framtiden:
— Men det kommer att bli sämre innan det blir bättre.
Halimo Nuur, från Vänsterpartiets antirasistiska grupp, som var värd för mötet i Rosengård tillsammans med områdesgruppen i Rosengård.
Övre bilden: Christoper Ali Thoren har skrivit avhandlingen ” Islamofobi och muslimers situation i skolan”