Mellan 2000 och 2024 fick de rikaste 1 procenten 41 % av all ny rikedom, jämfört med endast 1 % för de nedersta 50 %.
Har vi inga andra fiender än ABF i det läget? undrar Bodil Carlsson, som också konstaterar att den värld vi har framför näsan skulle ha varit en saga för hennes mormor, men räkningen för sagan skulle hon ha förstått bättre än majoriteten av dagens politiker verkar göra: man dumpar inte sin dynga i brunnen.
Krönika|Bodil Karlsson
Kan det ha varit trettiotalet? Flygbilder på gårdar i Bohuslän finns från den tiden, så omöjligt är det inte. En gammal kvinna räfsar hö på åkern, när ett plan kommer dundrande. Ursinnig hötter hon med räfsan mot planet och skriker: ”Dom river ner värt!”
Värt, vädret, betydde oväder. Regn – det sista man vill ha, när man bärgar hö. Vått hö möglar. Utan hö under vintern ingen mjölk från korna, inget arbete från hästen. Och vad skulle man då leva av?
Hennes barn skrattade åt henne. De berättade historien långt in i turistflygets tid. Det tog mig ännu flera år att förstå, att hon hade rätt, min mormor, om än inte riktigt på det sätt hon trodde. Den värld jag har framför näsan skulle ha varit en saga för henne, men räkningen för sagan skulle hon ha förstått bättre än majoriteten av dagens politiker verkar göra: man dumpar inte sin dynga i brunnen.
En färsk kartläggning av europeiska soptippar ger vid handen att en stor andel av dem – ett par hundra tusen, anlagda på den tiden när farligt avfall fick dumpas bara man slängde ett lager jord ovanpå – ligger i områden där risken för översvämning och erosion efter skyfall växer. Och där innehållet då sipprar ut i åkermark, floder och grundvatten.
Låter det bra?
Vidare ur veckans nyheter: G20 är nitton länders ministrar och deras respektive centralbanksordförande. Gänget ser för mig inte ut att vara Komintern 2:0. Joseph Stiegliz vann nobelpriset i ekonomi. Han är troligen inte socialist, men det hindrar ju inte att han kan ha rätt i sak. Nu i december publiceras deras gemensamma rapport om global ojämlikhet. Ett sammandrag från World Inequality Database, där bland andra Thomas Piketty ingår:
De nedersta 50 % av världens befolkning har sett sin genomsnittliga reala inkomst öka med 358 USD under de senaste 40 åren, medan inkomsten för de rikaste 1 % har ökat med 191 000 USD (i konstant 2024 USD) under samma period.
Förmögenhetsklyftan är långt högre än inkomstklyftan. Mellan 2000 och 2024 tog de rikaste 1 % till sig 41 % av all ny förmögenhet, jämfört med bara 1 % för de nedersta 50 %.
Värdet av världens över 3000 miljardärer motsvarar nu 16 % av den globala BNP.
Fler miljardärer har skaffat sin förmögenhet genom arv än genom entreprenörskap. Under de kommande 30 åren kommer 1 000 miljardärer att överföra mer än 5,2 biljoner USD till sina arvingar, till största delen utan beskattning, vilket förlänger generationsöverskridande ojämlikhet.
Sedan 2020 har den globala fattigdomsminskningen nästan stannat av och vänt åt fel håll i vissa regioner. 2–3 miljarder människor står inför måttlig eller allvarlig matosäkerhet, en ökning med 335 miljoner sedan 2019.
(Mina fettningar, min kursivering)
Så där ser det ut med tillväxtens andra sida. Det är inte alla dagar det känns tröstande att höra till en vänster där veckans gafflande handlar om att kulturarbetare vägrar delta i samtal om Gaza, när ABF och V ”sätter premisserna” och gör vad de kan för att normalisera folkmord.
Snälla vänster! Har vi inte annat att tänka på än att agera renlärighetshjältar? Har vi inga värre fiender än ABF? Med den nya världsordning som snabbt växer in överallt kommer vi att få se flera Gaza, flera Ukraina, flera Syd-Sudan och mycket mera död, om vi inte håller ihop och mobiliserar. Det är inte kulturarbetarnas frånvaro som borde bekymra oss i det perspektivet – utan undersköterskornas.