Varför klagade ingen när morötterna kom hit från Asien och potatisen från Sydamerika, men ser man en Lupin idag skriker alla myndigheter i falsett?
Internationalens Patrik Olofsson har, med stor behållning, läst Göran Greiders mycket annorlunda trädgårdsbok ”Rotskott från paradiset”.
Han fick också en intervju med Göran Greider vid boksigneringen.
Kulturen|Patrik Olofsson
Göran Greiders nya bok ”Rotskott från paradiset” är sannerligen intressant. Det är en bok om väldigt långa perspektiv. Men också en bok om hur botaniken ändrat vokabulär. Speciellt efter flyktingkrisen 2014/2015. Allt fler växter klassas som ”invasiva” arter. I Norge har deras Miljödirektorat klassat Syren som en främmande invasiv art, vilket fått många att trilla av stolen eller hammocken.
Det är idag ingen som klagar på att conquistadorerna tog potatisen från Sydamerika till Europa. Eller när morötterna under medeltiden togs över från Asien till våra breddgrader.
Men ser man en Lupin idag skriker alla myndigheter i falsett. Problemet är att om vi skulle utrota den ”främmande” Lupinen skulle det kosta lika mycket som de samlade försvarsutgifterna. Kanske bättre disponerade riksdaler?
Varje svensk trädgårdsrabatt vittnar om imperialismens historia. Det är en fullkomlig perspektivlöshet som präglar debatten om biologisk mångfald idag.Troligen måste vi acceptera att många främmande växter kommit för att stanna. Ekosystemen är inte, och har aldrig varit, eviga.
Göran Greiders bok rör sig mellan kulturhistoria, politik, botanik och odlarens erfarenhet av att plantera och en viss nedstämdhet över sakernas tillstånd.
Imperialism gör att vi lever i Pangaea 2.0 – där hela världen är sammanvävd utan att kontinenterna sitter ihop.
Greider: – Mitt paradis är biosfären
Internationalens Patrik Olofsson träffade Göran Greider i Nynäshamns Folkets Hus inför 150 hugade lyssnare. Ingen annan skribent i trädgårdsfrågor kan dra en sådan publik. 150 personer kan avgöra ett kommunalval i Nynäshamn, så må kommunstyrelsen darra.
De radikala Trädgårdsentusiasterna har inget att förlora utom sina bojor.
Vi fick en pratstund med Göran Greider.
Patrik: – Hur gick tankarna inför att du satte dig för att skriva boken?
Göran: – Jag vill ju inte skriva någon vanlig trädgårdsbok. Det är ju sådana som ska gå ut på att man ska hugga och slå ner allt som man inte gillar. Rent filosofiskt är det ju så att man hamnar i slutsatsen att våra ekosystem inte är eviga. Och det får ju konsekvenser för hur man ser på bevarandebiologi och en massa andra frågor. Ska vi rädda allt eller inte? Vad kan vi rädda? Det blir såna jättesvåra grejer till slut. Och det är ju som sagt inga småfrågor utan det är faktiskt gigantiska frågor.
Patrik: – Boken heter ”Rotskott från paradiset”. Det första jag skulle vilja reda ut är vad som är ditt paradis. Är det Pangaea eller Dala-Floda? Vad är det som är paradiset?
Göran: – För mig är det helt enkelt jordens biosfär. Det är det vi har. Och jag blev nästan upprymd när jag såg bilden av Artemis 2, där man ser jorden. Det är en speciell känsla. Nej men det är ju därför jag skriver. Jag vill ha med ordet paradis. Det är ju ett persiskt ord. Och det är aktuellt med tanke på Iran om inte annat.
Patrik: – Fast där har vi väl inte riktigt ett paradis just nu?
Göran: – Nej, nej, verkligen inte. Men det var de som hittade på det där en gång i tiden. Begreppet ”paradiset” kommer från persiskan. Vi kommer alltid ha olika paradisföreställningar. Det är nästan så att trädgården är en bild av paradiset. Ofta har det varit så från Bibeln och framåt. Eller ja, tidigare också för en del.
Patrik: Adam och Eva är ju i en lustgård och det är ju en form av trädgård. Men jag tänkte fråga också, det här är som du skriver om, det här norska Miljödirektoratet.
Göran: – Ja, just det. Visst låter det kusligt?
Patrik: – Är det vår tids rasbiologiska institut? Är det för hårt?
Göran: – Ja, det är för hårt, för norrmännen är ju väldigt vänliga ändå. Eller jag har ju inte pratat med dem. Jag har ju bara läst deras rapporter.
Patrik: – De låter ju inte så vänliga?
Göran: – Nej, de låter ju som lite som Robespierre på något sätt. Eller hur? Sen är det ju så här med Norge; de är inte med i EU så de är ju friare. Det får man lov att säga. Jag menar; de kan upprätta en lista över invasiva växter utan att behöva konsultera EU liksom. Så de går ju lite längre på vissa punkter. Men just det där med syrenen som blev omtalat. Det är ju också så att, jag antar att det är Golfströmmen som gör att det blir varmare längs kusterna. Och när man ser kartan över hur det sprids, så är det klart att norrmännen måste tänka till ett varv extra.
-Jag tror ju det kommer att bli så att om hundra år så kommer vi vara försiktigare med att plantera syrener. Därför att de, särskilt om de börjar sprida sig med frön, kommer att slå ut ganska mycket av annan växtlighet. Nu finns de finns ju i varenda trädgård i princip och det är där de ska vara.
-Alla de här frågorna är ganska stora när man börjar tänka på det. Just det här med rhododendron som jag nämner i boken. Det är ju en gigantisk grej. Jag tror inte många i Sverige känner till detta. De här stora rhododendronskogarna i Storbritannien, och i Frankrike och Tyskland också, men framförallt i England och i synnerhet Wales. Det är väldiga områden och det är ofta kolgruvedistrikt där marken har blivit förstörd på olika sätt, ren miljöförstöring alltså, och då har den där visat sig kunna växa väldigt bra.
Patrik: – Väldigt stora frågor även i Sverige. Särskilt om man kommer in på skogsbruket.
Göran: – Oja! Nu vill de ju ha mycket mera contortaskog och det är bara ekonomiska grejer bakom ingenting annat och den har ju visat sig sprida sig. Inte bara genom plantering utan även självsprida sig och det trodde man ju inte från början.
Patrik: – Det är ju oerhört mycket som har spridits av ekonomiska skäl, ja så är det ju alltså allt det här som har att göra med virke, gummi, tobak, socker och så vidare. Jag trodde ju det var naturligt för Indien och Ceylon, d v s Sri Lanka.
Göran: – Ja, det har flyttats något så till den milda grad. Engelsmännen skickade ju ut växtjägare som utklädda smög sig in i Kina och snodde med sig 20 000 te-plantor, som de planterade om i Indien. Det fanns i o f någon inhemsk tesort också. Men i grunden handlade det om Storbritanniens vilja att bryta Kinas makt över te-marknaden.
Patrik: – Men är det inte skönt att liksom att äntligen få diskutera någonting som man kan ha lite perspektiv på? Det är inte som kvartalsreporter eller som att diskutera vad som ska gälla för nästa mandatperiod. Då ses man ju nästan som filosof eller visionär. Här måste man ta ett par hundra år eller tusen år som perspektiv.
Göran: – Eller tvåhundra miljoner till och med! Jag tänkte på det när jag åkte hit och sa till mig själv att jag skulle lyssna lite grann på hur det går för Stegra. Men det är något vilsamt med att kliva ner i de här riktigt långa perspektiven. Jag gillar att besöka Naturhistoriska museer. För då får man det riktigt långa perspektivet. I Stockholm är det ju jättefint, men i England är det ju gigantiskt, Naturhistoriska museet. Och det finns ju i alla länder. Och där får man den här riktigt långa historien från innan människan var närvarande överhuvudtaget. Och det tror jag, det är mycket det som fattas i politiken faktiskt i slutändan. De här riktigt långa, hisnande perspektiven. Det kan man ju verkligen sakna. Det är ju inte bara kvartalsrapporter, dagliga yrkanden eller utspel som gäller på något sätt.
Patrik: – Man kommer nästan inte ihåg vad det var för krig som gällde förra kvartalet.
Göran: – Nej, så är det. Man får tänka efter. Då är det en poäng med att titta på planeten inte bara ur människans perspektiv utan också ur djurs och växters. Det betyder mycket faktiskt. Och som du säger, politiskt, att ha lite långa stora projekt som man står för. Det finns inte på kartan nu.
Idag har man ju inte något. Och där är väl problemet. Socialdemokraterna är ju väldigt svaga just nu. Tänk vad folkhemmet hade för betydelse för socialdemokratin? Man tänkte ju långsiktigt faktiskt, när man drog upp planerna på 20-tal och 30-tal. Då hade man ju ett projekt som sträckte sig i decennier.
Patrik: – När jag läste boken tänkte jag på filmen Welcome Mr. Chance. Om man är en skicklig trädgårdsmästare är man potentiellt ämnad att bli finansminister. Botanisk kunskap är bättre än examen från Handelshögskolan?
Göran: – Handelshögskolan är ju liksom roten till mycket ont. Och nu senaste med Jeffrey Epstein. Men, ja, filmen är väldigt rolig.Det är ju så roligt när han pratar om årstiderna – de kommer och går, som en metafor för de ekonomiska konjunkturerna.
Patrik: – Men det är ingenting du har funderat på? Att bli finansminister?
Göran: – Nej, haha… jag tror börsen kommer gå ned för mycket då.
Patrik: – Har vi haft någon politiker som varit bra på trädgårdsarbete?
Göran: – Nej, det har vi inte riktigt. Olof Palme var inte ett dugg intresserad. Göran Persson var ganska intresserad faktiskt. Han var ju uppvuxen på en bondgård. Men jag tror inte han håller på och odlar direkt sådär. Michelle Obama var intresserad av trädgårdsarbete och odling. Hon startade ju ett projekt där i Vita Huset när finanskrisen kom. Hon ville att folk skulle odla mer själva och hade mer av tankar kring självhushållning.
Patrik: – Michelle Obama är en bra avrundning på ett samtal. Tack för att du tog dig tid.
Göran; – Tack själv. Vet du var pendeltågsstationen i Nynäshamn är?
Det verkar som att Göran göra ett bra och klimatsmart val när han transporterar sig.