▶ En miljon boende i Sverige har inte råd
▶ Ska inte vara dyrare än hos doktorn
▶ Tänderna är en del av kroppen
Ledare|Vecka 19
”Med en viss tillspetsning skulle kunna hävdas att aldrig har så omfattande reformer genomförts under en så kort tid någonstans som under Olof Palmes första sju år som statsminister”, så skrev historikern Kjell Östberg i andra delen av sin biografi över Palme, När vinden vände – Olof Palme 1969-1986. Det var ett pärlband av sociala reformer som såg dagens ljus i Sverige under första halvan av 1970-talet: som trygghetslagarna i arbetslivet, föräldraförsäkring och daghemsutbyggnad, en utvecklad sjukförsäkring och sänkt pensionsålder, med mera. Men inte ens när socialdemokratins vilja att förbättra samhället stod på sin höjd fick vi någon genomgripande tandvårdsreform – tänderna var den kroppsdel och angelägna sociala reform som hamnade vid sidan av.
Finns det någon smärta som är värre än ihållande tandvärk; när det känns som att munnen är utsatt för en fientlig ockupation? Men i det Sverige som aldrig tillnärmelsevis varit lika rikt som idag, och där det i parti och minut kläcks nya miljardärer, utgör tandvärk ett för många ständigt hotande dilemma. En undersökning från Sveriges Tandläkarförbund visar att ungefär en miljon svenskar inte har råd att gå till tandläkaren.Här har vi många människor från grupper som arbetslösa, sjukskrivna, fattigpensionärer och lågavlönade arbetarkvinnor som inte ges rätten till heltid. I praktiken handlar det till stora delar om att arbetarklassens mer utsatta skikt blir föremål för en regelrätt socioekonomisk apartheid.
Dålig munhälsa stannar inte heller bara vid detta organ utan påverkar hela vår fysiska status. Övergången mellan tand och tandkött är en känslig barriär som erbjuder en väg in i kroppen för bakterier och virus som kan påverka en mängd organ. Tandohälsa hänger ihop med en rad sjukdomar som reumatism, Alzheimers, cancer i bukspottskörteln, diabetes, och lunginflammation. Exakt hur sambanden ser ut återstår för forskningen att klarlägga.
Tänderna är en självklar del av kroppen och det är en pockande klassfråga för hela Arbetarsverige att mobilisera för att få ett högkostnadsskydd på plats, som gör att ett tandläkarbesök inte blir dyrare än ett läkarbesök. Ett synnerligen positivt steg är att Vänsterpartiet nu på sin senaste kongress beslutade att driva ett krav av detta slag i årets valrörelse och i eventuellt kommande regeringsförhandlingar. De centrala komponenterna här är att man som enskild individ inte ska betala mer än max 1 450 kronor per år för tandvård, och att det för unga upp till 23 års ålder ska vara helt avgiftsfritt (idag förhåller det sig så upp till 19 år).
Förslaget är beräknat till en årlig kostnad på ungefär 4,5 miljarder kronor. Det kan jämföras med att Tidöregeringen enbart i år sänkt skatterna för de rika med ett mångdubbelt större belopp, som att exempelvis jobbskatteavdraget inte längre trappas av stegvis på inkomster högre än 62 500/månad. Allt handlar om prioritering och fördelning, vad det är för samhälle vi ytterst strävar efter att bygga.
Det gäller nu för Vänsterpartiet att i valrörelsen nå ut och verkligen få genomslag för sitt krav om en genomgripande tandvårdsreform; att överrösta högerns larm om hårdare straff, mer kärnkraft och ytterligare skärpta asylregler. Bara att ett krav av denna dignitet nu lyfts fram – efter decennier av samhällelig högervridning – känns innerligt befriande. Och när genomfördes egentligen senast en för folkflertalet genomgripande social reform? Många av Vänsterpartiets valarbetare kommer sannolikt mötas av breda leenden i Sveriges mer utsatta förorter!