Blir man dum i huvudet av att inte äta kött?
Det trodde läraren i skolan när vår krönikör Gay Glans var 10 år.
Och det tror köttfundamentalisten landsbygdsminister Peter Kullgren fortfarande idag.
Han kan inte skylla på okunskap.
Krönika | Gay Glans
Landsbygdsministern Peter Kullgren (KD) ilsknade till när Livsmedelsverket i sina kostråd slog fast det forskningen länge känt till: att barn av hälsoskäl inte bör äta mer än högst 125 gram kött i veckan. Proteiner kan de få i sig genom baljväxter.
Då brakade det loss hos köttfundamentalisten Peter Kullgren. Barn skall inte tvångsmatas med broccoli, de behöver kött för att må bra. Han är inte ensam. Analoga dogmer predikas av Jimmie Åkesson. I Sjöbo – riksbekant sedan ”Svin-Olleeran” på 80-talet – har politikerna avskaffat den vegetariska måltidsdagen i kommunens skolor.
Det är svårt att inte uppfatta det som ideologi snarare än omsorg om barnen. Peter Kullgren reste sannolikt ragg redan i oktober förra året, när den ansedda medicinska tidskriften The Lancet, publicerade en forskarrapport med budskapet – vi bör alla – barn som vuxna – minska köttintaget. Anledningen? Sedan 1990-talet har tjock- och ändtarmscancer bland yngre vuxna ökat tre gånger om.
Känn på den – en trefaldig ökning av cancer på några få år. Ett mystiskt virus? Kosmisk strålning? Nej knappast. Forskningen pekar på mer än en orsak, men evidensen för att den höga konsumtionen av processat och rött kött är en viktig riskfaktor är stark.
Men det är inga argument som biter på den hängivne jägaren Peter Kullgren. Korv ska det vara. Självklart ska Peter få äta vad han vill, både på längden och tvären. Det är hans eget val. Men han, som säkert hört talas om kristlig kärlek till sin nästa, borde åtminstone låta våra barn och unga slippa betala priset i form av sämre livsutsikter, bara för att han är en inflytelserik minister som skyr forskningsresultat.
Världens boskapsproduktion står för cirka 15 % av de globala utsläppen av växthusgaser och är med det en kraftigt bidragande orsak till klimatkrisen.
Som minister i en faktaresistent regering, låter Kullgren sig inte imponeras av forskningen. Han lär äta sina korvar med för honom oantastliga argument, identiska med de jag utsattes för som barn i början på 1960-talet.
Min lärarinna framställde under en lektion köttet som garanten för att vi barn skulle bli starka, vid god hälsa, men framför allt smarta. Jag förstod av hennes lektion att man blev dum i huvudet om man inte åt kött.
”Gay du som är vegetarian”, fortsatte hon. Min familj var välkända vegetarianer i byn. ”Vad gör din mamma för att du ska få de proteiner du behöver för att kunna tänka bra?”
Mitt tioåriga huvud sa mig att jag, ursäkta uttrycket, ”borde döda satkärringen.” Men det hade givetvis varit dumt. Däremot ville jag själv dö. Bara en stabil tioåring skulle komma på ett bra svar till ”satkärringen”. Det kunde inte jag.
Däremot insåg jag varför mina skolresultat var så usla, jag var dum i huvudet, det saknades proteiner i min hjärna.
”Satkärringen” är död sedan länge. Men hennes sätt att tänka lever kvar i regeringskorridorerna, inte bara i Peter Kullgrens huvud.
Men jag är beredd att ursäkta min fröken, om än inte hennes elakhet mot mig. Hon levde i en tid då forskningen inte hade nått dagens kunskap om köttets destruktiva inverkan på hälsan – och på klimatet. Peter Kullgren kan däremot inte skylla på okunskap.”
Gay Glans
Vegetarian sedan födseln
Peter Kullgren är även aktuell i en debatt i Aftonbladet med Djurens Rätt
Djuren är inte råvaror i ett kulturpolitiskt spel