▶ Karensavdraget är orättvist
▶ Sjuknärvaron är det verkliga problemet
▶ S behöver pressas för att stå fast vid kravet
Ledare | Vecka 25- 2026
Rätten för lönearbetare att kunna sjukskriva sig och få ersättning för det är en av välfärdssamhällets viktigaste erövringar. Under 1950- och 60-talet utvecklades den allmänna sjukpenningförsäkringen i Sverige. Lagen om allmän försäkring, som bland annat reglerar sjukpenning, folkpension och arbetsskadeersättning, är från 1963.
Men det har under åren alltid stått en strid om hur omfattande ersättningen ska vara, en strid som återspeglar såväl olika intressen som människosyn. När karensavdraget infördes 1992 var argumentet att få ner kostnaderna för sjukfrånvaro och samtidigt motverka korttidssjukskrivningar; att ge ”incitament” – eller snarare en piska – för att tvinga lönearbetare till jobbet. Denna piska har alltid slagit hårdast mot låginkomsttagare, timanställda och kvinnor i offentlig sektor – grupper med små ekonomiska marginaler och hög exponering för smitta.
Trots det hör vi fortfarande samma argument från högersidan. Moderaterna argumenterar för karensavdraget utifrån sin mörka människosyn. På sin hemsida skriver man att vi behöver ”en sjukförsäkring som stöttar när man verkligen är sjuk – men som samtidigt motverkar överutnyttjande och fusk. Karensavdragetgör just det”. Samma tanke finns hos SD och Jimmie Åkesson, som sagt att ”om vi tar bort karensavdraget kan vi vara helt säkra på att antalet måndagssjukdagar kommer öka kraftigt”.
Att antalet sjukanmälningar skulle öka om karensavdraget försvann ansåg även en arbetsgrupp på Socialdepartementet. De gjorde 2023 en översyn och kom fram till en ökning av antalet sjukdagar med 5–17 procent. Ingen orimlig konsekvens eftersom många idag låter bli att sjukanmäla sig fast de är sjuka. Men istället för att ifrågasätta sjukfrånvaron så borde vi titta på problemet med sjuknärvaro, det vill säga att man jobbar fast man är sjuk. Det problemet blev tydligt under pandemin. Arbetarna inom sjukvården utnämndes till hjältar. Den hjältemodiga närvaron på jobbet hade dock ett pris i form av en ökad smittspridning. Enligt studier från Karolinska Institutet och Umeå universitet finns det ett tydligt samband mellan karensavdraget och ökad smittspridning under influensasäsonger. Vårdpersonal med låg lön och otrygga anställningar väljer ofta att arbeta trots feber eller hosta, vilket i sin tur riskerar patienters och brukares hälsa. Dessutom drivs många av dem, förutom av den ekonomiska piskan, även av en arbetsmoral som högern inte tilltror dem. En arbetsmoral som gör att man alltför ofta är sjuknärvarande.
För att minska såväl smittspridning som belastningen på sjukvården förstärktes under pandemin sjukförsäkringen på olika sätt, bland annat infördes en tillfällig ersättning för karensavdraget. Enligt Socialstyrelsen minskade det markant antalet sjukvårdsrelaterade infektioner. Drygt 2,2 miljoner personer fick ersättning för karens under perioden 11 mars 2020–30 september 2021 till en kostnad av 6,7 miljarder kronor, men detta stöd avskaffades efter pandemin. Enligt den senaste arbetsmiljöundersökningen, som Statistiska centralbyrån (SCB) gör vartannat år för Arbetsmiljöverkets räkning, så går över två miljoner anställda till jobbet minst två gånger per år när de istället borde sjukskriva sig.
Dessutom är det så att de yrkesgrupper som har högre sjuknärvaro också har högre sjukfrånvaro än genomsnittet på arbetsmarknaden. Enligt forskningen är sambandet mellan sjuknärvaro och ohälsa mycket starkare än det mellan sjukfrånvaro och ohälsa. Vi blir helt enkelt inte friskare av att piskas att gå till jobbet.
Men framför allt är karensavdraget ett mycket orättvist avdrag eftersom möjligheten att jobba hemifrån ser markant olika ut i olika yrken. Ofta är det dessutom så att de som inte kan jobba hemifrån också har en lägre lön, vilket gör att karensavdraget slår hårdare mot dem. Många av dessa grupper är organiserade inom fackförbundet Kommunal som drivit kravet att avskaffa karensavdraget. I april 2022 lämnade Kommunal in en namninsamling runt det till socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S). Den hade då skrivits under av 130 000 medlemmar. Den socialdemokratiska regeringen initierade också en utredning, men Tidöregeringen lade ner den. Nu driver dock S frågan och Magdalena Andersson har sagt att karensavdraget är ”orimligt och orättvist” och att S istället vill ha ”en modern och rättvis arbetslinje, som är bra för vanligt folk”.
Dagens socialdemokrati är rejält avlövad när det gäller verkliga reformer; att S nu driver kravet på avskaffande av karensen får ses som ett resultat av bland annat Kommunals påtryckningar. Mot bakgrund av att ledningen för S verkar luta mot att helst vilja samarbeta högerut är dock risken stor att det blir lika lite av att avskaffa karensen som av att avskaffa vinster inom välfärden. Desto viktigare är det att ledningen fortsätter att utsättas för tryck underifrån, inte minst från fackligt aktiva.