Plötsligt avgår Nigel Farage som parlamentsledamot för Clacton, ett av Englands fattigaste och mest nerslitna områden?
Varför då? Och varför kommer Folk i Clacton troligen ändå att hålla fast vid Farage in i kaklet? Ja läs Internationalens spejare Bodil Carlsson i första delen av nya betraktelser under rubriken ”Varför växer högern?”
Kulturen| Bodil Carlsson
Nigel Farage, ledaren för det nationalistiska högerpartiet Reform UK, har råkat i trubbel efter att en kryptomiljardär bosatt i Thailand donerat 5 miljoner pund till honom personligen. Parlamentets regler kräver att gåvor skall redovisas, vilket Farage råkade glömma. Han köpte en fin fastighet för pengarna och nu har han hamnat under utredning av parlamentets kommitté för regelverkets erfterlevnad. Det är inte killens enda affär grundad på hans politiska position: han är skicklig på att utnyttja sin ställning för att dra in cash. I april 2025 reste han till Kuala Lumpur för att hålla tal inför en tillställning organiserad av företaget Nomad Capitalist, som mycket riktigt specialiserar sig på att hjälpa superrika att byta hemland för att få ner sina skattesatser. Farage fick 40 000 pund för det jobbet. I mars 2026 kände han sig efter uppståndelse i pressen tvungen att sluta sälja inspelade videosnuttar på sajten Cameo. Där kunde vem som helst betala för att få en intalad födelsedagshälsning eller bröllopsgratulation med beställt budskap levererat av en kändis; det tycks ha kostat beställaren en slant motsvarande en tusenlapp och det mesta av pengarna gick till kändisen. Farage skall ha spelat in över 4 300 såna snuttar – att jämföra med de 22 tal han hållit i parlamentet under den tiden. Han har också fungerat som affischnamn för företaget Direct Bullion, som säljer guldtackor. Hans insats gick ut på att uppmana folk att köpa guld för att säkra sina pensionspengar. På sammanlagt tolv timmars jobb över tre månader drog han enligt brittisk press in 270 000 pund. Det här är alltså eliternas fiende, mannen som for till USA och vittnade inför kongressen om hur illa det var ställt med yttrandefriheten i hans hemland – reglerna mot ”hate speech” gjorde Starmers regering till något i klass med Nordkoreas, hävdade han den gången. På hemmaplan påstod han att svanar försvann från de kungliga brittiska parkerna och karp ur dammarna därför att östeuropeiska immigranter använde dem som mat.
Nu avgår han plötsligt som parlamentsledamot för Clacton, ett av Englands fattigaste och mest nerslitna områden. Japp – då blir det omval, Farage kandiderar… och medan förberedelserna för omvalet pågår pausas lägligt nog utredningen av hans affärer. Eftersom hans år inom politiken på något vis förskaffat honom ytterligare fyra väl belägna fastigheter har han platser att välja mellan för vila, medan spektaklet pågår.
Visst, Farage sticker ut. Han är en liten figur med bred käft, lätt att skratta åt för utomstående, en billig kopia av sina förebilder. Männen med haitiska invandrare som äter katter och hundar är oerhört mycket rikare än han. Finanstidningarna Forbes och Bloomberg med bra koll på pengar anger att Trump och hans familj har dubblat sin förmögenhet efter presidentvalet. Nu sitter de på sådär 10 miljarder dollar. Allt politiskt kaos, alla oväntade tilltag, alla tvärvändningar och all bestörtning och ilska som väckts döljer det enda konsekventa i hans maktutövning: självberikning. Hur kommer man åt den makten? Genom att hetsa de sämst ställda mot varandra. Genom att spela vanlig kille.
Folk i Clacton kommer att hålla fast vid Farage in i kaklet, för inget är svårare än att inse hur blåst man blev. Men om Farage den här gången trots allt har gjort bort sig för gott går de inte tillbaka till Labour. De röstar på Restore Britain, Reforms utbrytarparti till höger. Varför tror de att folk som Farage och Restore Britains ledare bryr sig om deras liv?
Därför att de ser att ingen annan gör det.