Kan arbetarrörelsen och miljörörelsen hitta en gemensam grund? En central fråga som togs upp när Ella Petrini, doktorand i sociologi vid Stockholms universitet, besökte det smått legendariska Bokkafé Pilgatan i Umeå den 20 november. Under rubriken ”Arbetets ekologi” samtalade hon med Johan Örestig Kling som är en av redaktörerna för antologin Samtida marxistisk teori (Daidalos förlag) där Ella Petrini medverkar med ett kapitel om miljöhistorikern Stefania Barca. Johan Örestig Kling skriver från mötet.
Kultur | Johan Örestig Kling
Det antas ofta att arbetarrörelsen och miljörörelsen står på olika sidor i frågor som gruvetableringar och skogsavverkning. Där den ena sidan ser nya efterlängtade arbetstillfällen, ser den andra ytterligare rovdrift och utarmning av naturen. Men är det självklart att dessa rörelser står i konflikt med varandra? Den frågan stod i centrum under ett samtal med rubriken
Samtalet inleddes med att Petrini berättade om sitt avhandlingsprojekt där hon undersöker kopplingar mellan arbetsvillkor och miljöpåverkan inom skogsbruket, och relationen mellan fackförbund och miljörörelsen. Petrini har intervjuat skogsarbetare som uttrycker oro över avverkningsmetoder som inte bara gör arbetet enformigare utan som gör stor skada för skogens återväxt. De ser hur skogsbolag anlitar migrantarbetare som sällan är fackligt organiserade som avverkar skog där beståndet blir allt yngre och klenare. Hon konstaterade att många skogsarbetare har ett starkt engagemang för skogen och är öppna för andra sätt att bruka skogen, även om de kan vara skeptiska till miljörörelsens metoder. Här finns dock en öppning för en allians mellan skogsarbetare och miljörörelsen. Ett exempel är så kallat hyggesfritt skogsbruk, ett samlingsnamn för skogsbruksmetoder där man inte hyggesavverkar, utan marken alltid är trädbevuxen. Syftet är att bibehålla ett trädskikt, vilket gör att skogen inte blir helt kal. En sådan metod innebär inte bara mer kvalificerat och varierat arbete utan är också en metod för att skydda och öka artrikedomen i skogarna. Det finns dock många hinder för en övergång till hyggesfritt skogsbruk, inte minst kravet på lönsamhet i skogsbruket som gör att rovdrift framstår som det enda realistiska alternativet.
Samtalet gick sedan vidare till att handla om hur Petrini inspireras av miljöhistorikern, marxisten och feministen Stefania Barcas forskning. I böcker som Workers of the Earth: Labour, Ecology and Reproduction in the age of Climate Change undersöker Barca nämligen hur rörelser i länder som Brasilien, Italien och England lyckats förena värnandet av miljö och kamp för värdiga arbetsvillkor. Miljörörelsen förknippas ofta med en relativt privilegierad medelklass i storstäderna, men Barca påminner om att det finns en lång och rik tradition som hon kallar de fattigas eller arbetarklassens miljökamp. Här står inte arbete och miljö eller produktion och konsumtion i självklar motsättning till varandra utan hänger ihop. Ett exempel är den rörelse som leddes av den brasilianska gummitapparen och facklige aktivisten Chico Mendes och som kämpade för att stoppa skövlingen av Amazonas regnskog. Skövlingarna, som skulle bereda plats åt boskapsuppfödning, hotade inte bara arbetstillfällen för gummitapparna utan också livsmiljön för arbetare och urfolk som levde i och av skogen. Mendes uttryckte det själv som att själva kampen öppnade hans ögon för att han inte bara kämpade för att rädda gummiträden eller regnskogen, utan också för att rädda mänskligheten från den katastrof som rovdriften bäddar för. För Barca är detta ett exempel på att olika rörelsers gemensamma kamp kan skapa ett ekologiskt klassmedvetande, det vill hur kapitalismens krav på oändlig kapitalackumulation både orsakar oreparerbara störningar i naturen och skapar fattigdom, knapphet och svåra livs- och arbetsvillkor för folkflertalet. Den kanske viktigaste lärdomen från de fattigas och från arbetarklassens miljökamper är att allianserna och de gemensamma intressena hos arbetarrörelse, miljörörelse och urfolk inte bara finns där och väntar på att upptäckas. De skapas i mötet mellan grupper och rörelser som i vanliga fall hålls åtskilda från och gaddas ihop mot varandra.
Mötet avslutades med frågor och kommentarer från en kunnig publik som bestod av allt från kyrkopolitiker engagerade i skogsfrågor, aktivister från Skogsupproret och fackligt aktiva.
Boken Samtida marxistisk teori har release med ett panelsamtal i Göteborg lördag 29 november klockan 14.00 i Sappören Sprängkullsgatan 15 . Medverkar gör Andreas Malm och bokens fyra redaktörer:
Evelina Johansson Wilén, Lotte Schack, Carl Wilén och Johan Örestig Kling.
Arrangörer är bokförlaget Daidalos och tidskriften Röda rummet.