Krönika

KRÖNIKA | ”Det handlar om att med vapen i hand och med livet som insats försvara Sverige”. Ulf Kristerssons välbekanta uttalande kan bara tolkas på ett sätt; att våra unga måste vara beredda att offra sina liv för Sverige eftersom Sverige är viktigare än deras egna liv? Ett krav som de unga har anledning att känner oro inför, medan upprustningsivrarna inte tycks bekymra sig vad det dessutom kan innebära. Att de unga, om de överlever kriget, riskerar ett liv bortom all anständighet.

KRÖNIKA | Med vilken rätt kräver överbefälhavare Micael Bydén och statsminister Ulf Kristersson, att de unga ska vara beredda att dö i händelse av krig? Ska jag motivera mina barnbarn att bli soldater när sannolikheten att de dör i krig inte bara är troligt utan högst sannolikt? Och om de överlever är risken ohyggligt stor att de traumatiseras för resten av livet.

KRÖNIKA | I Sverige ökar inkomstklyftorna mellan kvinnor och män för första gången på flera decennier. Matpriserna skenar, hyrorna höjs med fantasisummor och allt fler barnfamiljer och pensionärer tvingas söka sig till välgörenhetsorganisationer för att få mat.  

KRÖNIKA | Jag går inte med på att ni rapporterar ingående om militära stödpaket för miljarder till Ukraina, samtidigt som bombningarna av Gazas sjukhus nämns som i förbifarten, utan detaljer.
Jag går inte med på att tusentals barn dör på de mest fruktansvärda sätt, medan allt ni verkar kunna prata om är att Sveriges Natomedlemskap har godkänts av Turkiet och att allt nu hänger på Ungern.

KRÖNIKA | Lördag på Odenplan i Stockholm; många hundra människor har samlats för att protestera mot den israeliska regeringens krig mot palestinierna i Gaza. Det talas om risk för ett regelrätt folkmord, fler än 28 000 civila har redan dött.

KRÖNIKÖREN | Efter sjutton dagar ombord på den internationella rymdstationen är det nu dags för den tredje svensken i rymden att komma hem. Klockan 15:05 denna eftermiddag lämnade kapseln rymdstationen ISS. Astronauten Marcus Wandt, stridspilot i sina mest kraftfulla dagar, har visat världen att vi svenskar är ett folk att räkna med.

KRÖNIKA | ”Det syns ju lång väg att du är same, erkänn!” sade en samisk man till mig för ett par år sedan. Och jag hade så gärna sagt ja, absolut. Men jag visste inte vad jag skulle säga. För inte kan jag säga att jag är same. Även om jag har skogssamiska förfäder på min mammas sida.

KRÖNIKA | Vi håller på att förlora någonting väldigt värdefullt. Någonting som i det närmaste kan sägas vara en del av den svenska folksjälen. En folkbildningsanda som har satt Sverige på kartan internationellt som ett ganska upplyst land.Ett land där människorna uppmuntras att söka kunskap och där det finns möjlighet att förkovra sig oavsett social och ekonomisk bakgrund. Där det finns folkhögskolor, vuxenutbildningar, bildningsförbund och kvällskurser.