Under president Gustavo Petro och vicepresident Francia Márquez utvecklas ett samhällsbygge som placerar rättvisa, miljöansvar och folklig organisering i centrum. Händelserna den senaste tiden visar att Colombia har blivit en ny samlingspunkt för radikala rörelser, både inom landet och internationellt.
Det kanske mest kraftfulla uttrycket för det som sker i Colombia ägde rum i Cali i slutet av juli, där afro-colombianska och svarta kvinnor från hela världen samlades på en afrofeministisk konferens för att stärka sin kamp och formulera en gemensam agenda.
Utrikes|Alex Fuentes
Just nu tvingas president Gustavo Petro i Colombia hantera Donald Trumps strafftullar och hans inblandning i ett beslut som enbart faller inom colombianska domstolars jurisdiktion. En fd högervriden colombiansk president, Alvaro Uribe, har dömts för att ha mutat fängslade milismedlemmar att dra tillbaka sina vittnesmål om honom. Trump kräver att åtalet ska upphävas.
Samma sak kräver Trump i Brasilien där högerextremisten och fd president Jair Bolsonaro är åtalad för försök till militärkupp. Häver inte Brasiliens Högsta domstol åtalet mot Bolsonaro bestraffas Brasiliens handel med tullar på 50 procent.
Att en utländsk regeringschef lägger sig i Högsta domstolens beslut i ett gigantiskt land som Brasilien saknar motstycke. Petro svarade Trump: Colombia behöver ingen kejsare som blandar sig i det colombianska rättsväsendets beslut. Brasiliens president, Ignacio Lula, svarade Trump: ”Det är inte en gringo som ska ge order till den här presidenten”.
I en tid när världen präglas av en växande klimatkris, godtyckliga strafftullar från världens största supermakt, krig och folkmord, extremhögerns frammarsch och tilltagande sociala orättvisor, finns det ett land som går i motsatt riktning; Colombia. Colombia har stått i centrum för vad som har hänt under den senaste tiden i regionen. Petros regering har på kort tid genomfört flera progressiva reformer. Den arbetsrättsreform som klubbades igenom i juni, trots högerns motstånd, med stöd från mobiliserade arbetare, innebär ett brott med årtionden av nyliberala patronfasoner. Strax därefter (15 och 16 juli) hölls ett toppmöte i Colombias huvudstad, Bogotá, där representanter från över 30 länder enades om ett totalt vapenembargo mot Israel, ett tydligt uttryck för solidaritet med det palestinska folket, mitt under pågående folkmord. FN:s särskilda rapportör för Palestina, Francesca Albanese, deltog och stod tillsammans med Petro i centrum på toppmötet.
Under president Gustavo Petro och vicepresident Francia Márquez utvecklas ett samhällsbygge som placerar rättvisa, miljöansvar och folklig organisering i centrum. Händelserna den senaste tiden visar att Colombia har blivit en ny samlingspunkt för radikala rörelser, både inom landet och internationellt. Kort därefter (21/7) reste Petro till Santiago i Chile för att delta i en konferens med flera latinamerikanska presidenter, inklusive Spaniens premiärminister Pedro Sánchez. Vid det tillfället lovade regeringscheferna att bekämpa de högerextremas hot mot demokratin. Den colombianske presidentens närvaro i Santiago och det han sa vid det tillfället till försvar av demokratin i världen, underströk den allvarliga tonen i mötet. Även i de colombianska bergen visar urfolket Arhuaco vägen med ett återbeskogningsprojekt som inte bara är ekologiskt avgörande, utan också ett konkret exempel på urfolksledd omställning bortom kolonial exploatering.
Men kanske det mest kraftfulla uttrycket för det som sker i Colombia ägde rum i Cali i slutet av juli, där afro-colombianska och svarta kvinnor från hela världen samlades på en afrofeministisk konferens för att stärka sin kamp och formulera en gemensam agenda. Den internationella konferensen“Guardianas de Territorios y Saberes Ancestrales” (”Väktare av territorier och förfäders kunskap”) i Cali genomfördes på initiativ av Colombias vicepresident Francia Márquez, den första svarta kvinnan att inneha denna post i landet. Konferensen samlade över hundra ledare från afro-colombianska samhällen, tillsammans med internationella gäster som Angela Davis, amerikansk professor i filosofi och aktivist; Epsy Campbell Barr, tidigare vicepresident i Costa Rica; forskare som Tianna Paschel från University of California; Gina Dent, afroamerikansk akademiker och aktivist; sångerskan Nidia Góngora m fl.
Syftet var tydligt: att formulera en antirasistisk, antipatriarkal och dekolonial agenda för fred, rättvisa och hållbarhet. Konferensen hölls till ära av den internationella dagen för afrolatinska, afrokaribiska och afroamerikanska kvinnor – ett tillfälle för att uppmärksamma dessa kvinnors centrala roll i såväl social reproduktion som politiskt motstånd. Deltagarna var eniga: rasismens strukturer är fortfarande djupt rotade i Latinamerikas samhällen och ekonomi, där kvinnor av afrikansk härkomst lever i oproportionerlig fattigdom, utsätts för våld och saknar tillgång till grundläggande rättigheter. Vicepresident Francia Márquez, som själv har sin bakgrund på den afrocolombianska landsbygden, höll ett starkt tal där hon vittnade om hur hennes väg till makten kantats av rasistiska och sexistiska attacker.
— Den dagen jag valdes, trodde jag att jag hade vunnit närvaro. Men snabbt insåg jag att jag inte erkändes på riktigt. När en kvinna stiger i Colombia förföljs hon av misstankar.
Márquez betonade att kampen mot rasism inte får reduceras till en minoritetskamp:
— Att bekämpa rasismen borde vara hela mänsklighetens ansvar. Det är en kamp för livet, för värdighet och för frihet.
Hon efterlyste en feministisk agenda för Latinamerika som är tydligt antikapitalistisk, antirasistisk och antipatriarkal och som sätter livets omfamnande i centrum, istället för exploatering och profit. För henne är kampen mot rasismen ”mänsklighetens uppgift”. Feministerna i Cali talade om strukturell rasism, kapitalism och kolonialt våld. Angela Davis, som varit en central gestalt i den svarta befrielserörelsen sedan 60-talet, påminde deltagarna om att rasism aldrig har handlat om personliga attityder utan om strukturer.
— Rasismen är inbyggd i kapitalismen. Den gjorde det möjligt för kapitalismen att växa. Ska vi utrota rasismen måste vi göra upp med hela det kapitalistiska systemet.
Hon lyfte också fram de svarta kvinnornas roll i historien: från motståndet mot slaveriet till dagens aktivism. Deras arbete har burit upp samhällen, men erkännandet uteblir, hävdade hon. Även andra deltagare, som amerikanskan Tianna Paschel och Paola Cabezas från Ecuador, betonade sambanden mellan rasism, klass och kön. Paschel konstaterade:
— Om vi inte analyserar ras, klass och kön tillsammans, kommer vi att fortsätta bygga samhällen som förtrycker folk.
Angela Davies
Cabezas tog upp konkreta exempel från Ecuador, där afroättlingar fortfarande lever i strukturell osynlighet. Hon lyfte särskilt fram Furukawa-fallet, där svarta familjer levt under slavliknande förhållanden i decennier.
— När staten skär ner på hälsa och utbildning är det alltid de fattigaste och mest rasifierade som drabbas först.
Konferensen i Cali utgjorde inte bara ett rum för analys och vittnesmål, utan för vision och strategi. Márquez pekade på behovet av att väva samman kamperna för svarta, urfolkskvinnor, transpersoner och andra marginaliserade grupper. En väv av motstånd och framtidstro.
— Det här är inte bara en vandring för afroättlingar. Det är en kamp för kvinnor i all sin mångfald – urbana, rurala, lesbiska, trans och urfolk. Våra erfarenheter av våld är olika, men kampen är gemensam.
Konferensen avslutades med ett gemensamt rop: ”¡Que tiemble el racismo!”(Må rasismen darra!) Ett tydligt uttryck för att det som pågår i Colombia just nu är början på något större. Colombia visar att ett annat samhälle inte bara är möjligt, det är på väg att byggas. Genom att driva arbetarklassens krav, kombinera folklig mobilisering, antirasistisk feminism och en tydlig brytning med nyliberalismens dogmer, utgör landet idag en kraftkälla för progressiva rörelser världen över. Låt oss inte famla i mörkret, låt oss se, lyssna och lära och låta den internationella solidariteten få liv.
På huvudbilden: Colombias president Gustavo Petro och vicepresident Francia Márquez.