Innan mediabrevet iscensattes, innan partiapparaten krävde att hon skulle lämna alla sina uppdrag, innan man krävde en ”paus” av henne, innan Judiska centralrådet och L polisanmälde henne och innan åklagaren lade ner den befängda anmälan ty det inte fanns någon substans i den, innan partiapparaten trots den nedlagda polisanmälan förlängde ”pausen” på obestämd tid.
Då gjorde Alex Fuentes den här intervjun med Lorena Dalgado, om upprustningen, nykolonialismen och de dubbla måttstockarna i det internationella samtalet.
Intervju|Alex Fuentes
Jag ställde frågor innan hela det sorgliga spektaklet och Lorena gav mig svar som är relevanta för alla som har hjärtat på rätt ställe. Men när intervjun skulle publiceras hade man bildligt talat satt munkavel på henne, hon hindrades att tala och verka som den politiker hon är sedan väljarna väljarna gav henne mandat att företräda dem. Mitt upp i det absurdas teater och med hänsyn till den situation hon hade hamnat i ”frös” jag intervjun i väntan på att stormen skulle gå över. I skrivande stund är Lorena Delgado journalisternas mest jagade politiker. Stormen som sådan är förvisso inte över men munkavlen är borta. Lorena själv avbröt ”husarresten” sedan beskedet om att hon hade blivit utesluten ur Vänsterpartiets riksdagsgrupp var ett faktum. Nu kan intervjun med denna riksdagsledamot och folkkära aktivisten i den palestinska diasporan i Sverigeinte längre skada henne.
Det ser inte ut så idag. Men vi har outtröttligt fått höra att med mer vapen skulle Ukraina vinna kriget… Var det sant eller är det makthavarnas vidare utnyttjande av de arbetande genom militär utrustning? Avlägsnar vi oss alltmer från mänsklighetens natur?
— En sak är tydlig, vi behöver upprätthålla internationell rätt och kontinuerlig arbeta för att länder ska hålla det och ta ansvar när de inte gör det. Det visas till exempel nu när USA går in och försöker förhandla utan att i första hand utgå från det ukrainska folkets intressen, men som de imperialister de är försöker de påtvinga Ukraina ett kolonialt mineralavtal. Vi behöver jobba för en rättvis fred, utan att imperialister utnyttjar folket.
I Sverige och i Europa pratas det nu oavbrutet om suveränitet och säkerhet. År 2021 spenderade Europa 210 miljoner euro och idag spenderar det 326 miljarder euro på vapen. Fler vapen mer säkerhet, stämmer det?
— Nej, egentligen inte, det leder bara till mer eskalering. De som drabbas värst är alltid kvinnor och barn, och arbetarklassen så klart. Det räcker med att titta på hur vapnen finansieras… finansieras vapnen med de rikas överflöd eller är det vår gemensamma välfärd som får betala priset?
Von der Leyen och hennes upprustningskoalition kräver 8000 miljarder, med stöd av socialdemokrater som Pedro Sánchez i Spanien och blåbruna som företräds av Ulf Kristersson i Sverige. Var ska de pengarna tas ifrån?
— Som det ser ut nu så vill ju inte den här regeringen röra de rikas överflöd utan pekar på att alla vi ska stå för kostnaderna. Redan idag får tusentals svenskar betala priset för den här ekonomin genom otrygghet, arbetslöshet och sämre välfärd.
Vapen till Ukraina, men inte till ett ockuperat Palestina… Vem vinner på upprustning, vem vinner på krig?
— Enligt internationell rätt så har ockuperade folk rätt att försvara sig, men de dubbla måttstockarna som finns idag i det internationella samtalet visar att det är okej att stötta Ukraina både militärt och humanitärt men Palestina får inte ens det minimala stöd de behöver. Jag menar inte vapen till Palestina utan att stötta Palestina genom att införa sanktioner mot Israel, för att få stopp på ockupationen och folkmordet. Upprustningen tjänar militärindustrin samt de länder som hyser imperialistiska ambitioner, det är aldrig folken som vinner på det. Det långsiktiga är ju att stötta de demokratiska organisationer som finns i olika länder, och säkerställa att länder skapar gynnsamma allianser och följer den internationella rätten.
Vilken ställning bör arbetarrörelsen och vänstern ha mot nykoloniala försök liksom imperialistiska krig?
— Det är ganska många strider vi får ta nu för att stoppa dessa vindar, både på nationell och internationell nivå. Vi ser hur kolonialismen lever vidare genom att förtrycka och exploatera länder världen över, och den ambitionen från de rika länderna har inte minskat utan förstärkts i och med behovet av att rädda det kapitalistiska systemet!