Det smärtar mig att säga att mitt eget parti, som jag älskar, slitit för och försvarat, inte har skyddat varken mig eller de rörelser jag är en del av. Det är ett svek i en tid där vi solidariskt borde stå samman.
Fokus|Lorena Delgado Varas
Vänner, jag har levt ett helt liv i motstånd. Jag har överlevt rasismen, destruktiva och våldsamma relationer. Jag känner igen mönstren och jag vet när makt används för att kontrollera och splittra och förgöra. Nu återupprepas det och det är mentalt utmattande att det kommer från ens egna organisation.
Partiledningen beslutade att jag måste lämna riksdagsgruppen och alla mina uppdrag. Det sker i en tid då Sverige snabbt rör sig i en auktoritär riktning, då lagförslag som hotar minoriteters rättigheter blir norm. Det är såna tider, rörelser och partier måste stå stadigt i sina värderingar och inte styras av mediernas drev.
De frågor jag står upp för har blivit för obekväma. Solidaritet med människor från ockuperade territorier, kritik mot islamofobi, kritik mot svensk dubbelmoral. Det handlar om vilka röster som får höras och vilka liv som räknas. Att stå upp mot förtryck är att stå upp mot samma mekanismer som formar livet för bruna och svarta människor i Sverige.
Jag kommer fortsätta att arbeta för det jag tror på. Jag fortsätter vara riksdagsledamot och är så tacksam för alla er, alla kamrater, medlemmar och väljare som visar sitt stöd. Vi ses i kampen, vi ses i styrka och vi ses i solidaritet med varandra.