Livet i Gaza har skiftat från rädsla till förväntan och väntan på den nya övergångsregeringen (en teknokratisk regering). Här, i vårt sorgliga land Gaza, mäts inte dagar i kalendrar, och timmar räknas inte med visare. Istället vägs de av smärta, räknas av de andetag som överlever och av tårar som inte får torka. Här blandas havets ljud med dånet från förstörda hus, och doften av knappt bröd korsar dammet från rasmassorna. Gazas folk upplever en av de hårdaste mänskliga erfarenheterna i modern tid. Detta är inte en förbigående tragedi eller en tillfällig kris, utan en utdragen verklighet som förnyar sig varje morgon och belastar människor med lidande som överstiger uthållighetens gränser.
Fokus|Mallak Abuhamda
Gaza är idag inte bara ett belägrat geografiskt område; Det är berättelsen om ett folk som gör motstånd mot upprepade förluster—förlust av nära och kära, förlust av säkerhet och förlust av livets mest grundläggande nödvändigheter. Under många år har blockaden kvävt vardagens detaljer, men vad Gaza uthärdar i detta skede är obeskrivligt. Krig slutar inte vid att förstöra sten; Den riktar in sig på själen, belägrar hoppet, uttömmer förmågan att drömma och förvandlar blott överlevnad till en daglig prestation.
På humanitär nivå är bilden alarmerande dyster. Sjukhus, som borde vara trygga hamnar, har blivit arenor för kamp mot allvarliga brister. Läkare arbetar utan uppehåll, sjuksköterskor delar sin utmattning med patienterna, och medicinsk utrustning går på överkapacitet – eller stängs av på grund av strömavbrott och bränslebrist. De sårade väntar på sin tur i smala korridorer; barn bär smärtor som är mycket större än deras år; och mödrar står hjälplösa vid sina barns sängar, med inget annat än böner.
Mat är ett annat kapitel av lidande. Många familjer är nu beroende av en enda måltid om dagen – om det ens går att hitta den. När det finns tillgängligt är maten knapp och orimligt dyr, långt bortom de flesta människors köpkraft. Även humanitärt bistånd, trots sin betydelse, anländer inte i tillräckliga mängder eller i den takt som krävs. I tillfälliga läger, där tusentals fördrivna har sökt skydd efter att deras hem förstörts, blir det en daglig kamp att få en enkel måltid, och bröd blir mer en symbol för motståndskraft än näring.
Vatten – denna mest grundläggande mänskliga rättighet – har blivit en lyx i Gaza. Källorna till rent vatten är begränsade och vattennäten har blivit allvarligt skadade, vilket tvingar invånarna att använda osäkert vatten i många fall. Detta påverkar inte bara den fysiska hälsan utan hotar också spridningen av sjukdomar och epidemier, särskilt bland barn och äldre, i ett försvagat sjukvårdssystem som inte kan svara heltäckande.
I denna verklighet har bördan på kvinnor multiplicerats. Idag är Gazas kvinna inte bara mor eller hustru; Hon är tältets pelare och familjens ryggrad i en tid av kollaps. Hon bär ansvar för att ta hand om barn, säkra det allra minsta möjliga av liv och ta hand om psykiska sår före de fysiska. Många har förlorat män eller söner, men de står kvar—bärande sorg i sina hjärtan och fortsätter med livet eftersom det inte finns något annat val.
Barn är de mest smärtsamma ansiktena i denna tragedi. En stulen barndom, uppskjutna drömmar och minnen formade av ljudet av granater istället för skratt från lek. Skolor har förvandlats till härbärgen, anteckningsböcker ersatts av filtar och en framtid insvept i osäkerhet. Ett barn i Gaza växer upp före sin tid, lär sig betydelsen av förlust och känner till namnen på vapen före namnen på leksaker. Och ändå ritar vissa fortfarande en gul sol på en sprucken vägg, som om de insisterar på att ljuset, hur svagt det än är, aldrig helt slocknar.
De fördrivna i Gaza utsätts för en sammansatt tragedi. De har förlorat sina hem, sina minnen och sin integritet, och flyttar in i överfulla utrymmen som saknar ens minimikraven för ett värdigt liv. Tält som översvämmas av det första lågtryckssystemet, kyla som sipprar in i kroppar försvagade av hunger, och värme som intensifierar sommarens lidande – små detaljer, men dödliga sådana. Förflyttning är inte bara en förändring av plats; Det är en tvångsuppgrävning, ett öppet sår som inte läker lätt.
Trots allt detta är det som utmärker sig i Gaza en extraordinär envishet på livet. Social solidaritet uppstår under de mörkaste omständigheterna: en granne som delar på en brödbit, en ung man som hjälper en äldre person, en läkare som fortsätter arbeta trots att han förlorat en familjemedlem. I smärtans hjärta växer en ren mänsklighet som berättar för världen att detta folk, trots allt de uthärdar, inte har förlorat sina värderingar eller sin förmåga till medkänsla.
Men denna mänsklighet får inte lämnas ensam. Situationen i Gaza är inte bara ett test av folkets tålamod; Det är ett verkligt test av världens samvete. Internationell tystnad, tvekan inför avgörande ställningstaganden och att reducera tragedin till siffror i nyhetssändningarna fördjupar alla såret. Vad Gazas invånare behöver är inte enbart verbal sympati, utan konkreta åtgärder som säkerställer ett slut på lidandet, öppnar humanitära korridorer, ger skydd åt civila och återställer respekten för internationell humanitär rätt.
Att tala om Gaza handlar inte så mycket om politik som om mänsklighet – om rätten till liv, säkerhet, sjukvård, utbildning och förmågan att drömma om en bättre framtid. Gaza blöder idag, men fortsätter ändå att motstå att brytas. Det böjer sig under smärtans tyngd men har inte fallit. I varje rivet hem, varje tält och varje värkande hjärta finns ett tydligt budskap: vi är här, vi lever fortfarande, och vi förtjänar fortfarande ett liv med värdighet.
Idag, mitt i en av de mest komplexa politiska och humanitära faserna Gaza har upplevt, har det uppstått tal om en ny teknokratisk regering som ett alternativ som föreslås som ett försök att undkomma flaskhalsen och omorganisera den interna scenen – åtminstone teoretiskt – bort från partipolitisk polarisering och traditionell politisk konflikt. Detta förslag uppstår inte ur ett vakuum, utan ur en utmattad verklighet som nötts ner av krig, blockad, splittring och urholkning av medborgarnas förtroende för någon befintlig styrande struktur.
Begreppet teknokratisk regering i Gazas kontext
I princip är en teknokratisk regering en som förlitar sig på professionella kompetenser och specialiserad expertis snarare än partipolitiska eller fraktionstillhörigheter. I Gazas fall ses denna modell som en övergångslösning med fokus på att hantera offentliga angelägenheter, lindra humanitärt lidande och återuppbygga det som kriget har förstört, utan att engagera sig i politiska eller ideologiska tvister.
Detta förslag får särskild betydelse i Gaza, där medborgarnas prioriteringar har blivit grundläggande tjänster: livsmedelssäkerhet, sjukvård, bostad, återuppbyggnad och organisering av humanitärt bistånd. Dessa filer kräver professionell ledning på hög nivå, snabba beslut och förmågan att samordna med internationella institutioner och givareorganisationer.
Motiv för att bilda en ny teknokratisk regering
Flera faktorer har drivit den förnyade diskussionen om en teknokratisk regering i Gaza, framför allt:
Omfattande humanitär kollaps: Den enorma omfattningen av förstörelse, massfördrivning och infrastrukturkollaps har påtvingat en verklighet som inte tolererar traditionell eller starkt politiserad byråkratisk förvaltning.
Minskat förtroende från allmänheten: Efter år av lidande har Gazabor blivit mindre intresserade av slagord och mer fästa vid konkreta resultat.
Internationellt och regionalt tryck: Det internationella samfundet tenderar att engagera sig med professionella administrativa organ som framställs som icke-politiserade, vilket kan öppna dörren för stöd.
Behovet av en övergångsfas: En teknokratisk regering föreslås som en tillfällig lösning, inte ett permanent alternativ, tills en mer omfattande politisk formel tar form.
Förväntade uppgifter för den nya regeringen
Om en teknokratisk regering bildas i Gaza kommer dess ansvar att vara tungt och känsligt, inklusive:
Centraliserad och organiserad hantering av humanitära filer, vilket säkerställer att hjälpen når dem som har rätt till den utan kaos eller duplicering.
Att återstarta viktiga anläggningar som sjukhus, vattenstationer och elnät, även på minimal nivå.
Organisera återuppbyggnadsinsatser och sätta tydliga prioriteringar, med början i tillfälligt skydd och sedan mot gradvis återuppbyggnad.
Omorganisering av den administrativa apparaten och säkerställa kontinuitet i grundläggande tjänster trots begränsade resurser.
Samordning med internationella institutioner på professionella och transparenta grunder.
Utmaningar för en teknokratisk regering
Trots den teoretiska dragningskraften hos en teknokratisk regering gör Gazas verklighet dess framgång extremt svår. Viktiga utmaningar inkluderar:
En komplex politisk miljö: Det är svårt att skilja administration från politik i en kontext av ockupation, blockad och delning.
Brist på full suveränitet: Varje regering i Gaza verkar inom en mycket snäv rörelse- och beslutsram.
Begränsade resurser: Även den bästa expertisen kan inte fungera utan finansiering eller verktyg.
Extern inblandning: Att koppla stöd till politiska förhållanden kan beröva regeringen dess professionella substans.
Allmän acceptans: En utmattad gata i Gaza kanske inte ger öppet förtroende till något nytt experiment utan snabba, konkreta resultat.
Mellan hopp och försiktighet
Många ser en teknokratisk regering i Gaza som en sista chans att reparera det som återstår, medan andra närmar sig den försiktigt, av rädsla för att den kan bli en administrativ fasad som används för att anta tillfälliga lösningar utan att ta itu med krisens rötter. Framgång här mäts inte i slagord eller uttalanden, utan i regeringens förmåga – om den formas – att konkret förbättra människors liv, även delvis.
Diskussionen om en ny teknokratisk regering i Gaza speglar krisens djup snarare än den erbjuder en färdig lösning. Det är ett underförstått erkännande av att den nuvarande fasen inte tål traditionell förvaltning, och att Gazaborna nu behöver en administration som räddar dem från detaljerna i dagligt lidande framför allt annat. Mellan viljan att lindra smärta och rädslan för att upprepa misslyckade erfarenheter är den teknokratiska regeringen fortfarande ett föreslaget alternativ – dess framgång är beroende av uppriktighet i avsikt, tydlighet i auktoritet och att mänskliga behov sätts före politiska beräkningar.
Vi väntar på en lösning genom en teknokratisk regering i Gaza medan en mor väntar på sitt barn som återvänder från kriget. Vi hoppas alla att livet i Gaza kommer att förbättras till vad det var före den 7 oktober 2023.