Medan västvärlden forskar på sätt att transfundera blod från yngre till äldre för att bromsa åldrande, vaknar människor i andra delar av världen utan vetskap om hur de ska överleva dagen. Det kostar att inte åldras, och även om västvärldens kvinnor blir offren för köphets och ideal är det fortfarande inte de som kommer att drabbas värst, skriver Lova Estling.
Krönika|Lova Estling
Besattheten av att överlista döden är lika gammal som mänskligheten själv. Gång på gång har människan gjort det omöjliga möjligt och tagit de första stegen i riktningar vi tidigare aldrig kunnat föreställa oss finnas. Och även om döden fortfarande vilar som ett outplånligt mörkt moln över oss, hittar vi små knep som ger oss illusionen av ett motstånd mot det ständiga hotet.
Vi smetar in oss med anti-rynkkrämer, tvingar i oss gröna juicer och lägger oss under kniven, allt för att fördröja det oundvikliga slutet.
Men i detta “vi” ingår inte alla, inte ens de flesta. Medan västvärlden forskar på sätt att transfundera blod från yngre till äldre för att bromsa åldrande, vaknar människor i andra delar av världen utan vetskap om hur de ska överleva dagen. Rika lever längre, fattiga dör i förtid, och plötsligt har vi hittat ännu ett sätt att spä på våra redan enorma klassklyftor.
Att inte vilja åldras är som sagt inte en ny tanke, men tillvägagångssätten har nu dragits till sin spets. Dödsångest och föreställningen om att äldre är oanvändbara, rent av en börda, spelar förstås en roll i att människor grämer sig för åldrandet. Men surprise, surprise: det är kvinnan som ännu en gång får ta den största smällen. Dagligen matas vi med reklam som berättar hur vi håller oss unga, fräscha och attraktiva. En äldre man kan enkelt behålla sin status, och till och med bli betraktad som en riktig silverfox, men som kvinna har du ett utgångsdatum, och passar du dig inte kan du bli tant redan vid 35. Som alltid hittar företag på nya osäkerheter kvinnor förväntas bära, och erbjuder sedan lösningen i ännu en produkt alla nu måste köpa. Från hip dips och stretchmarks, till thigh gaps och celluliter.
Medan vi drar oss i fettet och poserar framför spegeln, badar företagen i pengar tjänade på våra osäkerheter.
Det kostar att inte åldras, och även om västvärldens kvinnor blir offren för köphets och ideal är det fortfarande inte de som kommer att drabbas värst. Vi bygger, eller lever kanske redan i, en värld där din livslängd definieras av hur mycket pengar du har på kontot. Att chansen till ett gott liv avgörs av var du råkar födas är redan ett välkänt faktum, men att vi trots det väljer att fortsätta öka dessa klyftor ytterligare är inget annat än dystopiskt.
Samhället placerar ett enormt värde i ungdomlighet. En visserligen rimlig prioritering med tanke på att det är där en stor del av arbetskraften finns. Men du blir inte oanvändbar den sekunden de första rynkorna börjar visar sig. Och du behöver inte spruta in medel i ansiktet för att behålla ditt mänskliga värde. Ingen tjänar på denna industri förutom företagen själva. Hur mycket de än försöker övertala oss om att det är absolut livsnödvändigt att köpa den senaste paletten, krämen eller masken går det inte att bortse från den uppenbara baktanken: kvinnors osäkerhet innebär pengar. Och medan industrin fortsätter att göda vår rädsla för åldrande, fortsätter världen att delas upp i dem som tack vare sina privilegier får leva längre, och dem vars liv förkortas av bristen på dem.
Lova Estling