Mitt i en fördjupad social och politisk omvälvande situation i Iran, där återkommande massprotester möts av brutal repression från den islamiska republikens säkerhetsapparat, hotar samtidigt den imperialistiska inblandningen att kasta sin skugga över folkets kamp.
Mot denna bakgrund är uttalandet “Against the theocratic and authoritarian regime in Iran and imperialist interference: solidarity with the struggle of the Iranian people”, antaget av Fjärde Internationalens Verkställande utskott, av stor aktualitet. Uttalandet slår fast en principfast internationalistisk hållning: ovillkorlig solidaritet med det iranska folkets kamp mot diktatur, exploatering och förtryck – och ett lika tydligt avvisande av all imperialistisk inblandning, sanktioner och militära hot. Folkets frigörelse kan inte bombas fram, utan måste vinnas genom självorganiserad kamp underifrån.
Uttalande från Fjärde Internationalens Verkställande Utskott, 5 januari 2026
De pågående protesterna som skakar Iran ger uttryck för en djup folklig vrede, född ur årtionden av diktatur, höga levnadskostnader, okontrollerbar inflation och en kollaps av levnadsvillkoren för miljontals människor. Internationella sanktioner och den islamiska republikens katastrofala ekonomiska politik har orsakat en djup recession, medan regimens eliter och Revolutionsgardet har samlat på sig enorma förmögenheter.
Med början bland handelsmän i Teherans stora basar spred sig den sociala oron snabbt till över 80 städer och antände arbetarklassområden, småhandlare som kvävs av krisen, studenter och unga människor utan framtidsutsikter. Den har därmed omvandlats till en landsomfattande politisk rörelse som ställer en ny utmaning till det auktoritära och korrupta islamiska styret, grundat på exploatering och förtryck av kvinnor och nationella minoriteter.
Under årtionden – och särskilt genom de stora mobiliseringarna 2022, då kvinnor stod i frontlinjen för upproret ”Jin, Jiyan, Azadi” (Kvinna, liv, frihet ) – har Irans folk med mod fortsatt att konfrontera makthavarna och ständigt uttryckt sina strävanden efter ett demokratiskt samhälle, jämlikhet och social rättvisa.
På samma sätt är den nuvarande rörelsen inte begränsad till ett tillfälligt uppror: den förkroppsligar en ny fas i kampen för arbetare, studenter, kvinnor och förtryckta folk – i synnerhet det kurdiska folket i Rojhilat – att ta kontroll över sitt eget öde.
Genom att förena de sociala krav som formulerades under massmobiliseringarna 2018 och 2019 med kraven på jämlikhet och frihet i centrum för upproret ”kvinna, liv, frihet”, bär den nuvarande mobiliseringen på en enorm revolutionär potential. Den islamiska republiken Iran står på sina sista ben – och den vet om det. Regimen hålls samman enbart genom våld och brutalitet. Vi fördömer utan förbehåll statens repression och användningen av polisvåld mot demonstranter samt sociala, fackliga, politiska och kulturella aktivister.
Vi bekräftar vår helhjärtade solidaritet med deras strejker, manifestationer och demonstrationer, deras krav och deras former av självständig organisering. Vi stödjer deras kamp för ett samhälle fritt från exploatering och förtryck.
Vår internationalism kan inte reduceras till enbart moralisk fördömelse: den handlar om att erkänna och konkret stödja folkens kraft till självbefrielse mot alla former av förtryck. Irans folk vill inte tvingas välja mellan två despotier.
Vi förkastar planerna på ”regimskifte” från Trump och Netanyahu, som försöker påtvinga en lösning uppifrån genom att finansiera den monarkistiska rörelsen och hota med ytterligare militär intervention mot Iran. Bakom Trumps planer ligger det uttalade målet att ta kontroll över fossila energireserver, något han själv öppet deklarerat i fråga om Venezuela.
Den senaste historien visar att bombningar, sanktioner och extern inblandning endast tjänar till att stärka de stora västmakternas och auktoritära staters hegemoni, ödelägga folk och splittra arbetarklasserna. Folken behöver varken imperialistiska ”beskyddare” eller auktoritära regimer: deras befrielse kan endast komma genom självständiga, enade och självorganiserade kamper av arbetare, kvinnor, unga människor och nationella minoriteter själva, för att fritt avgöra sin framtid utan imperialistisk inblandning.