Folkets röst: ”Människor engagerar sig i sådant som faktiskt betyder något för dem”

Turbulensen i vänstern ger upphov till olika nya initiativ. Internationalen samtalade med Mesir Taki för det nybildade Folkets Röst som genomför en namninsamlingskampanj för vänsterkrav inför det kommande valet.

Intervju|Alex Fuentes

Vad är Folkets Röst för slags organisation och på vilka orter finns den?   
— Folkets Röst är en rörelse som enas kring en gemensamt framtagen antirasistisk, dekolonial och antikapitalistisk kravlista som riktar sig mot partipolitiken. Det innebär att både individer och organisationer kan bli en del av Folkets Röst genom att ansluta sig till dessa krav. Grundanalysen är att den rasifierade inte har fått äga, eller tillåts äga, sitt eget narrativ i svensk politik. I stället förväntas vi vara tacksamma mottagare av en politisk diskurs som i bästa fall underordnar oss och i värsta fall ifrågasätter vår rätt att existera. Genom Folkets Röst vill vi skapa en politisk röst för den rasifierade, för muslimen och för samhällets mest utsatta. Fysiskt finns vi i dag i Malmö, Göteborg, Norrköping, Linköping, Stockholm och Umeå.

Håller ni med om att arbetarrörelsens, sociala rörelsers och den samlade vänsterns allra viktigaste uppgift är att bidra till att huvudmotståndaren, de blåbruna, förpassas till papperskorgen i valet 2026?                                                                                                    — Det finns en utpressningsmekanism i den analysen, eftersom den bygger på att vi ska nöja oss med en fascism som är mer sminkad och mindre intensiv, men som på sikt gör mer skada. Tvåblockssystemet i Sverige påminner allt mer om det amerikanska tvåpartisystemet, där folket uppmanas rösta på alternativ som i grunden tjänar elitens intressen men på olika sätt. När riksdagspartierna strävar efter makt till varje pris och saknar röda linjer finns det inte längre något politiskt skydd för de resurssvaga i samhället. De blåbruna är en produkt av de rödgrönas medvetna misslyckande att företräda folket. Tidigare styrde de rödgröna landet med högerns budget, den här gången går de till val på en variant av blåbrun politik. Du kanske vinner valet, men du förlorar samhället.

Dagens Folkets Röst driver kampanjen ”Våra röster är inte gratis”. Vad menar ni med det?        — Vi menar att vi inte längre nöjer oss med att rösta ”strategiskt” eller välja ”det minst dåliga”, särskilt när vi ser den fullständiga ideologiska kollapsen bland de rödgröna. En kollaps som drabbar alla utsatta grupper i samhället, men som i synnerhet slår mot den rasifierade, som fortsatt avhumaniseras. För den rasifierade är detta inte bara en klassfråga utan en fråga om existens, då historien tydligt visar vart den här ökade rasismen i slutändan leder.

Tiden går fort och ni vill samla 300 000 namn bakom en kravlista som villkor för att rösta på partier i valet 2026 och sagt att det är ni ”som kommer avgöra valet 2026” och följaktligen ”tvinga fram strukturell förändring”. Vad har ni fått för reaktioner på era krav? Är det ett realistiskt mål att få ihop så många namn? Vad gör ni om ert mål inte nås?                                                                                          — Det mest intressanta med namninsamlingen är det ramaskri den väckt både från företrädare på högerkanten och från vänstersidan. Jonas Sjöstedt och tidningen Flamman fabricerade till exempel en lögn om att vi uppmanar folk att inte rösta. Jag tycker det säger något när en nystartad politisk organisering som vågar vara kritisk blir attackerad på falska grunder. Vi är rätt ute. Vi påverkar inte politiken enbart genom en namninsamling, vi arbetar på flera fronter. Inför riksdagsvalet är vi hoppfulla till framväxten av ett radikalt vänsteralternativ som samlar flera partier och rörelser med udden riktad mot rasism, kolonialism och kapitalism.

Om vi förstår rätt är kampen mot rasism ett av era viktigaste krav och ni vill påverka partipolitiken i en antirasistisk riktning. Hur ska man få betydligt fler ”rasifierade” människor att engagera sig i kampen mot rasismens framfart?                                                                                                                                       

— Det är en fråga som ofta ställs inom rödgröna partier, där resonemanget bygger på en föreställning med rasistiska undertoner om att rasifierade saknar kunskap eller förståelse för varför man borde engagera sig. Svaret är enkelt: människor engagerar sig i sådant som faktiskt betyder något för dem, där de får äga sina egna narrativ. Det har i princip varit obefintligt inom riksdagspartierna. Palestinarörelsen är ett tydligt exempel som visar motsatsen.

Israels sionistiska regim pekas ut som ansvariga för folkmord och isoleras alltmer som en följd av solidariteten med Palestinarörelsen runt om i världen. Hur kan Palestinarörelsen stärkas ännu mer?                                                                                       — Palestinarörelsen hade kunnat stärkas ännu mer om de som påstår sig representera oss i riksdagen inte agerat som högerns förlängda arm. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har öppnat upp för demoniseringen och själva bidragit till den. Varför? För sina egna intressen. Palestinarörelsen stärks genom en antisionistisk politik och genom modig representation.

Bilden: Representater från Folkets Röst: till vänster Mesir Taki, i mitten Fayyad Assali och till höger Dina Shnino