Hur håller vi ihop fredskampen med solidariteten för det överfallna Ukraina?
Just i denna vecka diskuterar Fjärde Internationalens företrädare hur denna kamp kan föras inför den nuvarande ryska offensiven.
Krönika|Anders Andersson
Det otäckaste är nog – vid sidan av krigshandlingarna – självförtroendet. Jo, bland politiska kommentatorer och bedömare i rysk media framställs den ”militära specialoperationen” i Ukraina som på väg mot seger. De i väst bejublade ukrainska attackerna mot avlägsna ryska flygbaser framställs istället som uttryck för desperation. De ryska styrkorna, meddelas det, avancerar obönhörligt på ukrainskt territorium, USA:s stöd vacklar, Trump föredrar Putin framför Zelenskyj, Västeuropa befinner sig i kris med mesar i spetsen (Macron får ju stryk av sin hustru, garvar ”politologen” Leonid Krutakov i Komsomolskaja Pravda 6 juni). Attackerna mot flygbaserna skedde, hävdar han, för att Zelenskyj – trots förhandlingarna med Ryssland – till varje pris måste underblåsa kriget. Annars försvinner allt stöd från USA och Zelenskyj själv får en kula i nacken av banderisterna (ukrainska fascister) om han inte dessförinnan hinner fly till någon djungel i Sydamerika. Rysslands senaste massiva bomb- och raketangrepp mot ukrainska städer var bara ett svar på Ukrainas ”terrorism” som spränger järnvägsbroar och angriper civila (i rysk media förekommer förstås rapporter om utbombade och mördade ryska civila). Ett svar som Trump, rapporteras det, hade förståelse för ”även om det var hemskt”.
Den seger för Ryssland som kommentatorerna tror närmar sig kommer att förändra hela världsordningen försäkras det. De stormrika Gulfstaterna vill då närma sig Ryssland, nya finansiella maktcentra uppstår och Trump tvingas acceptera en mer multipolär värld där Ryssland, Kina och USA utgör jämbördiga centra.
Ryssland har lärt sig att runda sanktioner, menar kommentatorer, men samtidigt rapporteras i västmedia om stigande matpriser med brist på livsmedel och nödvändighetsvaror. Eventuella folkliga protester är dock ingenting som speglas i rysk media. Lokala Pravda-utgåvor präglas provinsiellt av blomsterutställningar, studentexamen, bilolyckor och annat lokalt långt bortom kriget. När det inte gällde konserter och hyllningar till Dien Pobeda – den åttioåriga segerdagen i Stora Fosterländska kriget den 9 maj då minsta förskoleelev paraderade i röda arméuniformer till patriotiska toner.
Att ett ryskt nederlag skulle vankas som likt 1905 mot Japan eller första världskriget med revolutioner som följd tycks mycket avlägset. Förhoppningen är snarare sprickor i nomenklaturan och regimens egna motsättningar.
Och sprickor och motsättningar ökar generellt ju längre kriget pågår. I Polen sällar sig den nyvalde reaktionäre presidenten Nawrocki till Ungerns och Slovakiens motstånd mot militärt stöd till Ukraina. Och i vänstersammanhang slits solidaritet med det överfallna Ukraina mot viljan att stoppa den nya militära kapprustningen. Inte bara det tyska Die Linke har splittrats när Sahra Wagenknecht bröt sig ur 2024. Även norska Rött har splittrats när vice ordförande Marielle Leraand 2023 bildade partiet Fred og Rettferdighet, FOR, i protest mot att Rött gav sitt stöd åt vapenhjälp till Ukraina. FOR ställer upp i årets stortingsval just med kravet på att avbryta allt militärt stöd till Ukraina för att istället anslå miljarderna till välfärd. I Sverige söker högerextrema partiet MoD:s så kallade ”Fredsallians” vinna insteg i fredsrörelsen, med paroller som ”Nej till svenska vapen, krig och dödande i Ukraina”.
Socialistisk Politik, SP, har intagit ståndpunkten att Ukraina har folkrätten på sin sida för att begära och få militärt stöd i sin försvarskamp medan SP själv inte driver militära frågor utan fokuserar på stöd till det ukrainska civilsamhället och långsiktig kamp för fred och nedrustning. SP deltar liksom världsorganisationen Fjärde Internationalen i StopRearm Europe – welfare not warfare – mot den europeiska och globalt accelererande kapprustningen. Medlemmar är aktiva i Svenska Freds och
bakom uppropet ”För fred och rättvis klimatomställning” med dess tidning Ställ om! För fred på jorden och fred med jorden.
Men är inte detta inkonsekvent, tillfrågas SP och denna webb-tidning ibland? Jo, för dem som tror att freden bäst säkras av militär upptrappning och kanske till och med ett militärt krossande av Ryssland efter ett nytt världskrig, som i Tysklands förintande nederlag 1945. Men för dem som tror att mänskligheten ännu har en chans, att det ännu finns möjlighet att samla människor tvärs över gränser för att stoppa krigsregimers förbrytelser är det inte, har SP menat, inkonsekvent. Att oavsett det militära stödet till Ukrainas försvar bygga fredsopinioner för rättvis fred, kärnvapenmotstånd och klimatomställning är, enligt den inriktningen, tvärtom nödvändigt.
Att hålla ihop fredskampen med solidariteten för det överfallna Ukraina utgör själva den nödvändighet som socialister av SP:s och Fjärde Internationalens typ försöker försvara. Just i denna vecka diskuterar Fjärde Internationalens företrädare hur denna kamp kan föras inför den nuvarande ryska offensiven. Internationalen återkommer med rapport.