Gustavo Petro i brev till Trump: ” Jag vill inte ha slavägare vid Colombias sida – vi har redan haft tillräckligt av dem, och vi gjorde oss fria”


Via en parlamentsledamot i Chile har Internationalen fått tillgång till ett öppet brev som Colombias president Gustavo Petro skickat till Trump. Nyligen var Petro värd för Bogotakonferensen där bl a Francesca Albanese närvarade tillsammans med representanter från drygt 30 länder. För ett par dagar sedan befann han sig i Chile på ett särskilt mindre toppmöte med presidenterna från Chile, Paraguay, Brasilien och Spanien för att uppmärksamma kampen för demokrati som hotas av extremhögern.
Nu detta brev från Petro, ett poetiskt kampbrev.

Kulturen|Gustavo Petro, Colombias president

”Trump, jag tycker inte särskilt mycket om att resa till USA, men jag måste erkänna att det finns förtjänstfulla saker där. Jag erkänner att jag gillar Walt Whitman och Paul Simon och Noam Chomsky och Miller. Jag erkänner att Sacco och Vanzetti (som bär mitt blod), i USA:s historia, är minnesvärda och jag följer dem. De mördades i elektriska stolen för att de var arbetarledare, av fascister som finns i USA liksom i mitt eget land.

Jag gillar inte er olja, Trump – den kommer att förgöra mänskligheten på grund av girighet. Kanske, någon dag, över ett glas whisky – som jag accepterar trots min gastrit – kan vi tala ärligt om detta. Men det är svårt, eftersom ni anser jag tillhör en underlägsen ras – och det är jag inte, lika lite som någon colombian är det.

Så om ni letar efter någon som är envis, så är det jag. Ni kan med er ekonomiska makt och arrogans försöka genomföra en statskupp, som ni gjorde med Allende. Men jag dör med mina principer. Jag uthärdade tortyr, och jag uthärdar er. Jag vill inte ha slavägare vid Colombias sida – vi har redan haft tillräckligt av dem, och vi gjorde oss fria. Det jag vill ha vid Colombias sida är frihetsälskare. Om ni inte kan följa med mig, så går jag åt ett annat håll. Colombia är världens hjärta, och ni förstår det inte. Det här är de gula fjärilarnas land, Remedios skönhet, men också överstarna Aureliano Buendías land, av vilka och jag är en av dem.

Ni kan döda mig, men jag kommer att leva vidare i mitt folk, som fanns här före ert, i Amerika. Vi är vindarnas, bergens, Karibiska havets och frihetens folk.

Ni gillar inte vår frihet – okej. Jag skakar inte hand med vita slavägare. Jag skakar hand med de vita frihetsälskare som är Lincolns arvtagare, och med de svarta och vita unga bönderna från USA, vid vilkas gravar jag gråtit och bett på ett slagfält.

De är USA och inför dem knäböjer jag – inför ingen annan.

Fäll mig, president, så kommer Amerikas och mänsklighetens folk att svara.

Colombia vänder sig nu bort från norr och blickar mot världen. Vår blodslinje kommer från Córdobas Kalifat – dåtidens civilisation – från de latinska romarna vid Medelhavet, den tidens civilisation, som grundade republiken och demokratin i Aten. Vårt blod bär också de svarta i motståndsrörelsen som ni förvandlade till slavar. I Colombia finns det första fria territoriet i Amerika, före Washington, i hela Amerika – där finner jag skydd i dess afrikanska sånger.

Mitt land är gjort av guldsmide som fanns redan på de egyptiska faraonernas tid, och av världens första konstnärer i Chiribiquete.

Krigaren som red över våra marker och ropade ”frihet” – som heter Bolívar, motsätter sig det.

Våra folk är något rädda, något blyga, de är godtrogna och vänliga – men de kommer att återta Panamakanalen, som ni våldsamt tog ifrån oss. Tvåhundra hjältar från hela Latinamerika ligger begravda i Bocas del Toro, nuvarande Panama, tidigare Colombia – som ni mördade.

Jag lyfter en fana, och som Gaitán sa: även om jag förblir ensam, ska den fortsätta vaja med den latinamerikanska värdigheten – som är Amerikas värdighet – en värdighet som hans farfarsfar inte kände till, men min gjorde det, herr president, invandrare i USA.

Er handelsblockad skrämmer mig inte, för Colombia är inte bara skönhetens land – det är världens hjärta. Jag vet att ni älskar skönhet, precis som jag gör. Var inte respektlös mot den och den kommer att erbjuda er sin ljuvlighet.

Från och med idag öppnar sig Colombia mot hela världen, med öppna armar. Vi är byggare av liv och mänsklighet.

Jag har fått höra att ni inför en tull på 50 procent på frukten av vårt mänskliga arbete för att komma in i USA. Jag gör detsamma.

Låt vårt folk plantera majs som upptäcktes i Colombia och låt det mata världen”.

Gustavo Petro Colombias president

Francesca Albanese nomineras till Nobels fredspris av Vänsterpartiet – Internationalen