Det som har utspelat sig i Gaza sedan den 7 oktober är inte längre bara ett militärt angrepp, det har blivit ett medvetet och hänsynslöst försök att utplåna en hel generation av utbildade och upplysta individer. Det är ett kalkylerat angrepp på framtiden för ett helt folk, som berövats sin rätt till utbildning, kunskap och hopp. Förstörelsen av skolor och universitet, dödandet av lärare och studenter och förvandlingen av utbildningsinstitutioner till grus, allt detta avslöjar en politik som syftar till att mörda verktygen för civilt motstånd: utbildning, kultur och medvetande.
Malak Abuhanda, en av Internationalens medarbetare, är tillbaka med en ny rapport på plats inifrån Gaza.
Fokus|Malak Abuhamda, text och foto
FN bekräftar att det som Gaza bevittnar idag inte liknar något annat krig när det gäller den massiva omfattningen av fördrivningar, de enorma förlusterna av människoliv och den utbredda förstörelsen av infrastruktur, inklusive utbildningsinstitutioner som en gång fungerade som fristäder för lärande och liv.
Mitt i denna förödelse har cirka 625 000 studenter berövats sin grundläggande rätt till utbildning, och mer än 23 000 lärare har tvingats överge sitt viktiga utbildningsuppdrag, i en scen som återspeglar ett försök att rycka upp själva grunden för kunskap för ett helt folk.
Att återuppbygga utbildningssektorn i Gaza är inte längre en lyx eller ett uppskjutet val. Det är en fråga om existentiell brådska. Men denna återuppbyggnad måste sträcka sig längre än till tegelstenar och klassrum. Det kräver att palestinierna själva ges möjlighet att leda processen med att återställa sitt utbildningssystem, ett system som gör motstånd genom kunskap, precis som det gör motstånd genom att överleva.
Enligt rapporter från Euro-Mediterranean Human Rights Monitor och FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA) har cirka 88 procent av skolorna på Gazaremsan utsatts för direkta flyganfall, och 61 procent har totalförstörts eller skadats allvarligt. De flesta av de kvarvarande skolbyggnaderna har omvandlats till skyddsrum för fördrivna familjer, vilket gör dem olämpliga för att fortsätta utbildningsprocessen.
Denna omfattande förstörelse har inte bara stört utbildningen för mer än 625 000 palestinska elever, utan också fått UNICEF att utfärda en skarp varning om att barn i Gaza kan förlora motsvarande fem års skolgång.
Dessa förluster är inte bara statistik på papper. De representerar en psykologisk och social katastrof som kommer att hemsöka framtida generationer, stjäla deras drömmar, radera deras möjligheter i livet och lämna djupa sår i ett samhälle som kämpar för att överleva.
Enligt det palestinska utbildningsministeriet har militära operationer resulterat i att över 13 000 studenter, tillsammans med mer än 450 lärare och utbildningspersonal, har dödats. Kriget mot Gaza har resulterat i att mer än 450 akademiker och administrativ personal har dödats sedan det inleddes, inklusive tre universitetsrektorer, sju dekaner och 64 professorer i vad som kan betraktas som ett av de mest förödande slagen mot palestinskt intellektuellt liv i modern historia.
Bland dem fanns professor Sufian Tayeh, ordförande för det islamiska universitetet i Gaza och en UNESCO-prisbelönt fysiker, som dödades tillsammans med hela sin familj i ett förödande flyganfall.
Dr. Ahmed Hamdi Abu Absa, dekanus vid fakulteten för programvaruteknik vid University of Palestine, avrättades kallblodigt efter att ha suttit fängslad i tre dagar, en fruktansvärd brutal handling.
Andra måltavlor var professor Refaat Alareer, professor i komparativ litteratur, poet och grundare av projektet ”We Are Not Numbers”, och Dr. Said Al-Zubda, ordförande för University College of Applied Sciences.
Dessa är inte bara namn som lagts till listan över de stupade, de var pelare av kunskap och tanke, själar som bar utbildningens fackla i ett belägrat hemland. Mordet på dem är inte bara en förlust av sällsynt akademisk expertis, utan en avsiktlig utplåning av Palestinas akademiska minne, ett kalkylerat angrepp på den kulturella identiteten och ett grymt försök att beröva ett helt folk dess rätt till en framtid byggd på lärande, värdighet och medvetenhet.
Den utbildningsutrotning som bevittnats i Gaza är inte en isolerad händelse. Det är ett brott med långtgående konsekvenser som kommer att belasta kommande generationer, fördjupa sociala och ekonomiska kriser och försvaga samhällets förmåga att resa sig ur askan. Detta är inte bara ett krig mot infrastrukturen, det är ett krig mot medvetandet, identiteten och ett folks rätt att existera.
Dessa skrämmande siffror visar inte bara att byggnader är måltavlor, de avslöjar att kriget har nått djupt in i livet för dem som är tänkta att bygga framtiden. Detta är inte bara ett angrepp på utbildningen. Det är ett brott mot mänskligheten mot lärare, elever och hoppet självt.
Förstörelsen stannade inte bara vid infrastrukturen; Det sträckte sig även till utbildningsresurser. Rapporter från UNRWA visar att de flesta tryckta läroplaner gick förlorade på grund av riktade attacker mot utbildningslager, vilket gjorde att eleverna blev utan viktiga läroböcker och läromedel.
Dessutom har de pågående avbrotten av elektricitet och internet gjort alla former av e-lärande omöjligt, vilket gör att det verkar nästan omöjligt att fortsätta utbildningen i Gaza. Det finns ingen infrastruktur, inga lärare och inga pedagogiska verktyg att bygga vidare på för att återuppta studierna inom en snar framtid.
Problemet handlar inte bara om förstörda byggnader eller frånvarande lärare, utan också om försvunna akademiska dokument och försvunnen forskning, det vill säga åratal av ansträngningar som raderas på ett ögonblick. Framtiden för Gazas studenter hänger nu på en skör tråd, beroende på det internationella samfundets förmåga att återuppbygga utbildningssystemet.
I takt med att krisen fördjupades och förstörelsen spred sig tvingades utbildningsministeriet att upprätta vad som kom att kallas ”utbildningstält”, tillfälliga center som sattes upp i flyktingläger och de mest förstörda områdena, i ett desperat försök att skapa en säker inlärningsmiljö för barn som hade förlorat sina hem och skolor i de obarmhärtiga bombningarna. Men trots den ädla ansträngningen har dessa tält haft begränsad effekt, mött en allvarlig brist på lärare och utbildningsmaterial och endast erbjudit de mest grundläggande ämnena, allt under förhållanden som ligger långt under någon acceptabel inlärningsmiljö.
Mitt i denna bistra verklighet har gripande individuella initiativ dykt upp, ledda av motståndskraftiga kvinnliga lärare, som nästan helt utan resurser strävar efter att mejsla fram en strimma av hopp under spillrorna, och hålla utbildningens låga vid liv i Gazas barns hjärtan, trots den förödelse som omger dem.
Ändå äger de flesta av dessa initiativ rum i oförberedda tältklassrum, där barnen sitter på bar mark för att ta emot sina lektioner utan bänkar, utan anteckningsböcker, utan ens skuggan av en vägg som skyddar dem från solen eller regnet.
Det är en smärtsam scen i ordets alla bemärkelser: barn som försöker lära sig bland ruiner, lärare som utbildar sig under ständigt hot och ett samhälle som kämpar för att resa sig från ändlösa spillror.
Att man riktade in sig på utbildning i Gaza under det senaste kriget var inte bara en indirekt förlust eller en bieffekt av konflikten. Det var en del av en systematisk kampanj som syftade till att demontera grundvalarna för palestinskt liv. Det är just därför som Sydafrika har lämnat in en stämningsansökan till Internationella domstolen i Haag och anklagat Israel för att ha begått folkmord, med hänvisning till den avsiktliga och systematiska förstörelsen av utbildningssektorn, särskilt den högre utbildningen.
När universitet bombas, skolor utplånas, sinnen tystas och barn berövas sin mest grundläggande rättighet att lära sig, är detta inte bara en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Det är ett existentiellt slag mot det palestinska samhällets nutid och framtid.
Trots de enorma ansträngningar som görs för att rädda det som återstår, hänger nu framtiden för utbildningen i Gaza på en skör tråd av hopp som är beroende av det internationella samfundets lyhördhet och utbildningsinstitutionernas motståndskraft att anpassa sig och överleva mitt i förödelsen.
Att återuppbygga utbildningen i Gaza är inte längre enbart en utvecklingsuppgift eller ett humanitärt behov, det har blivit en kamp för överlevnad, som syftar till att bevara framtida generationers identitet och utrusta dem med verktyg för att uthärda och göra motstånd. Att rädda utbildningen i dag är att rädda Palestina självt, det är den sannaste garantin för att detta folk kan fortsätta att försvara sin rätt till liv, till kunskap och till värdighet.
Mallak Abuhamda
Tidigare berättelser från Internationalens medarbetare i Gaza:
”Hej, jag heter Malak Abuhamda och det här är min historia inifrån Gaza” – Internationalen”.
Malak Abuhamda: ”Jag berättar med smärta hur jag nästan förlorade min lillebror Mahmoud” – Internationalen.
Berättelser inifrån Gaza – Från en avhuggen hand växer en dröm fram – Internationalen
Ahmed… När hungern blir till tystnadens språk – Internationalen
Trädets sista skugga – Internationalen
SOS Gaza – där skadade och döda får dras av åsnekärror – Internationalen
Stöd Internationalen på plats inne i Gaza! – Internationalen