Det här talet hölls av Jan Olov Carlsson på 1 maj i Umeå. Som fackligt aktiv under många år koncentrerade han sig på det som händer på Tesla just nu och vad facklig kamp innebär.
TALET | Jan Olov Carlsson
Det är dag 191 i den pågående Teslastrejken. Det gör det till en av de längsta konflikterna någonsin i Sverige. Det är också en av de viktigaste vi har haft.
Strejken handlar om att ha trygga villkor i arbetet. Utan kollektivavtal bestämmer arbetsgivarna enväldigt i alla frågor som inte regleras i lag. Arbetarna på Tesla kan en dag upptäcka att de inte blev löneökning det här året, utan lönesänkning, eller att det inte betalas ut någon övertidsersättning, och så vidare.
Strejken på Tesla är också en strejk för makt och inflytande i arbetet. Arbetsgivare som inte vill skriva kollektivavtal gör en tydlig markering – dom vägrar släppa ifrån sig en enda millimeter av sin makt och kontroll – dom anser att arbetare och tjänstemän ska lyda utan att kräva någon rätt. Där hör vi ekot från de gamla brukspatronerna. Där ser vi klassamhällets fula tryne sticka upp ur dyngan.
Strejken mot Tesla är också en modig strejk! På andra sidan står ett av världens starkaste och mäktigaste kapitalintressen som dessutom leds av en nyckfull, oberäknelig och antifacklig ägare. Som någon sa, Elon Musk är Teslas Putin.
Men vi vet att kollektivavtal och kämpande fackföreningar är en absolut förutsättning för att flytta fram våra positioner på arbetsplatserna och förändra maktrelationer. Därför är den här strejken en så oerhört viktig strid för hela arbetarrörelsen.
Men kamrater, låt mig också säga det här: kollektivavtal i sig, är ingen garanti för arbetarinflytande.
För många blir kampen för kollektivavtal detsamma som en kamp för den svenska modellen. Men den hyllade svenska modellen är inte bara kollektivavtal. Den svenska modellen, i sin praktiska tillämpning idag, bekräftar till exempel arbetsgivarnas rätt att ensidigt leda och fördela arbetet, deras rätt att beordra övertid utan hänsyn till den enskildes behov, att ingen ekonomisk demokrati ska råda, att det har inneburit en hård facklig centralisering och att omfamna och krama kapitalet har blivit viktigare än att ta kamp.
Så ursäkta mig, men Saltsjöbadsandan från 1938, den svenska modellens urmoder, ligger som en våt filt över en radikal samhällsutveckling. Ännu våtare blev filten när Industriavtalet kom i slutet av 90-talet. Därefter har kampen mot de strukturella löneskillnaderna, och mot de könsojämlika villkoren i arbetet lyst med sin frånvaro. Det här är, mina vänner, att svära i den fackliga kyrkan.
Men på samma sätt som vi måste inse att den svenska välfärdsmodellen inte längre finns kvar som ett föregångsexempel, måste vi inse att den så kallade svenska modellen inte heller är en särskilt bra modell för att bekämpa och minska klyftorna i samhället. För att utmana om makten på arbetsplatserna, och även i samhället, behöver vi förstås kollektivavtal, men vi behöver också en facklig strategi där underdånigheten och kryperiet för överheten inte längre råder.
Strejken mot Tesla kan förhoppningsvis inspirera till ett sånt fackligt självförtroende. Men då måste den vinnas! På verkstan i Umeå är strejken i det närmaste total. Det var inte minst deras krav på att få trygghet med kollektivavtal som drev IF Metall att ta striden.
Det är inte bara för principens skull vi stöder strejken. Det är en högst påtaglig otrygghet som alla utan kollektivavtal befinner sig i. När jag går strejkvakt utanför Tesla påminns jag om vad facklig kamp handlar om. Och det är väldigt konkret. Det handlar om rättvisa. Det handlar om att kräva sin rätt och att bli behandlad med respekt.
Men det handlar också om att kampen för socialismen börjar i just det här, att bryta, eller åtminstone börja bryta, kapitalismens dominans över tillvarons alla områden. Därför kan vi aldrig backa från att kollektivavtal ska gälla!
Vi ger allt stöd till strejken och de strejkande. Vi ska bidra med all vi kan för att vinna den här segern. Och återigen, den måste vinnas.
Det är en del av kampen. Varje dag. Det finns inga genvägar till socialismen! Tack.