Dras inte med i den hysteriska krigsretoriken från Rutte, Merz, Macron och Starmer men inte heller från Kristersson, Andersson, Jonsson och Hultqvist.
Den s.k. ”transatlantiska länken” bör begravas på havsbottnen.
Gör kravet på uppsägning av DCA-avtalet till en central del av valrörelsen.
Opinion|Jacob Johnson, fd riksdagsledamot V
Det är mycket nu, håll i hatten och blicka framåt för deeskalering! Europa, inklusive Sverige befinner sig i ett omvälvande, ibland till synes kaotiskt läge. Trumps USA distanserar sig allt tydligare från Europa/EU och vill inte längre vara de europeiska Nato-ländernas ”Daddy” (som Natos generalsekreterare Rutt kallade Trump tidigare). Den nya ”National Security Strategy” som Trump publicerade härom veckan konstaterar kallt att alla länder, precis som USA, sätter sina egna intressen först. Vilket tillsammans med andra signaler från USA i London, Paris, Berlin och Bryssel tolkas som erkännande av ryska intresseområden i europeiska grannländer till Ryssland.
Inte konstigt om även Kristersson och Stenergard känner sig vilsna. I Tidöregeringens utrikesdeklaration i vintras så skrevs att ”den transatlantiska länken är avgörande för svensk och europeisk säkerhet” och vidare att ”Sveriges och USA:s bilaterala relationer är mycket goda och stärks genom att vi är allierade i Nato. USA är en partner av särskild vikt för Sverige och för Europa – handelsmässigt, säkerhetsmässigt och politiskt”. Jag tror utrikesdepartementet kommer att få knyta knut på sig själv inför formuleringarna om USA, Nato och ”transatlantiska länken” i kommande utrikesdeklaration. Hur är det nu? Kan Sverige lita på USA? Ska samarbetet mellan MUST, CIA och MI6 i UK med utbyte av känslig säkerhetsinformation fortsätta som inget hänt?
Är det rimligt att genom det s.k. DCA-avtalet upplåta 17 militäranläggningar runt om i Sverige till USA? Nej, nej, nej! Samtidigt syns kriget mellan Ryssland och Ukraina gå in i ett avgörande skede. Något slags vapenstillestånd, möjligen t.o.m. fred, längs nuvarande frontlinjer formas långsamt i en ständigt pågående förhandlingsprocess med många inblandade parter. Det är möjligt att Ukraina kan tvingas ge upp anspråken på att bli medlem av Nato och åtminstone i praktiken de facto erkänna rysk kontroll av ca 20% av sitt territorium. USA finansierar inte framöver Ukrainas kostnader för kriget och de dominerande länderna inom EU samt Storbritannien försöker med alla tillgängliga juridiska medel frigöra de frysta ryska mångmiljard-tillgångarna i olika länder för att kunna finansiera Ukrainas enorma budgetunderskott och fortsätta sitt militära stöd till Ukraina.
I stort sett alla de stora europeiska bidragarländerna till Ukraina brottas samtidigt med stora ekonomiska problem och vikande folkligt stöd. Ledande europeiska politiker uttalar sig nu närmast desperat och i min mening helt oansvarigt om kommande ryska fortsatta aggressioner mot ”oss” (typ europeiska Nato-länder). Natos generalsekreterare Rutte har tex sagt att ”Nato must be ready for a level of conflict not seen since the days of Europe’s grandparents and great-grandparents”, dvs en konflikt motsvarande andra världskriget.
Hur bör då vänstern i allmänhet och Vänsterpartiet i synnerhet agera i detta turbulenta läge?
Till en början med att ”sitta stilla i båten”, inte dras med i den hysteriska krigsretoriken från Rutte, Merz, Macron och Starmer men inte heller i det som kommer från Kristersson, Andersson, Jonsson och Hultqvist. Inte stödja Kristerssons förhastade löfte om svenska säkerhetsgarantier för Ukraina eller Anderssons 50-åriga upprustningsplan. Men fortsätta att stödja Ukraina i sin kamp mot den ryska aggressionen. Stödja ansträngningarna för en vapenvila och förhoppningsvis även en fred som Ukraina accepterar. Dödandet längs en fastfrusen frontlinje och terrorbombningar av energisystem mm måste få ett slut. Men partiet bör även verka för att Sverige och ”Europa” (EU, UK m fl.) på ett ordnat sätt frigör sig från USA säkerhetspolitiskt.
Den s.k. ”transatlantiska länken” bör begravas på havsbottnen. Arbeta för korrekta och fredliga förbindelser med USA som med andra länder. Minska underrättelsesamarbetet med CIA och MI6. Samt göra kravet på uppsägning av DCA-avtalet till en central del av valrörelsen nästa år. Fokusera på att Sverige ska utveckla det säkerhetspolitiska samarbetet med länderna i vårt närområde, dvs de nordiska länderna och övriga östersjöländer (de baltiska staterna, Polen och Tyskland). Flytta fokus från förbindelserna med UK till det kontinentala Europa. Verka långsiktigt för deeskalering, diplomati och gemensam säkerhet i hela Europa. Markera att Sverige inte behöver vara bäst i klassen för att uppnå Trumps beställning av 5% av BNP till försvaret. Frigöra medel i Vänsterpartiets kommande statsbudgetförslag genom lägre ökningstakt av försvarsutgifterna.
Bilden: Försvarsminister Pål Jonsson och USAs fd försvarsminister Lloyd J. Austin III,