Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 resulterade snabbt i att Sverige sökte medlemskap i Nato med huvudmotivering att det krävdes för att skydda landet för ett tänkt militärt angrepp på Sverige av Ryssland. Även om Vänsterpartiet motsatte sig Nato-medlemskapet har partiet accepterat och stött en mycket kraftig utökning av militärbudgeten grundat på en överdriven hotbild mot Sverige.
Opinion|Jacob Johnson V Uppsala och f.d. riksdagsledamot
Inför partiets kongress i maj 2024 skrev därför jag m.fl. en motion med följande att-satser:
att försvarsanslagets storlek grundas på en kvalificerad och självständig analys av såväl militära som andra hot.
att Vänsterpartiet motsätter sig Natos planeringsmål om 2 procent för det militära försvaret
I brödtexten skrev vi bl.a: ”Sverige behöver en kvalificerad och självständig omvärldsanalys, som tar hänsyn till viktig ny kunskap som att vi hittills påtagligt överskattat den ryska stridsförmågan. Det duger inte att ensidigt förlita sig på Natonära tankesmedjor som Atlantic Council. Denna omvärldsanalys bör även beakta att Sverige inte ligger inom den ryska s.k. ”intressesfären”.”
Partistyrelsen skrev i sitt motionssvar att motionen skulle anses vara besvarad men kongressens majoritet beslutade i enlighet med vår motion. Ett uttryck för att partiets traditionella politik för diplomati och fredliga lösningar fortsatt stödjs av en majoritet inom partiet.
Strax före kongressen justerade Försvarsberedningen sitt betänkande ”Stärkt försvarsförmåga, Sverige som allierad”. Vänsterpartiets ledamot i beredningen Hanna Gunnarsson inledde sin avvikande uppfattning med: ”Vänsterpartiet står bakom budskapet och innehållet i Försvarsvarsberedningens slutrapport”. Visserligen redogör Gunnarsson att partiet var motståndare till Nato och DCA-avtalet med USA men meningen måste ju förstås som att hon och Vänsterpartiet i allt väsentligt står bakom den säkerhetspolitiska analysen och bedömningen i betänkandet.
Nu var detta som sagt före kongressens beslut några veckor senare så jag förväntade mig (hoppades) att partiet i riksdagen skulle ta hänsyn till kongressbeslutet. Men jag blev besviken. I oktober behandlade nämligen riksdagen propositionen Totalförsvaret 2025–2030. I partiets motion ställde sig partiet bakom Försvarsberedningens ekonomiska förstärkningar av både det militära och civila försvaret, vilket ju som bekant innebär ett anslag 2025 motsvarande 2,4% av BNP och över Nato:s nuvarande krav på 2 %. Partiet upprepar också att man står bakom Försvarsberedningens budskap och innehåll, trots mellanliggande kongressbeslut. Det sägs även att ”Vi ska ta ett gemensamt ansvar för försvaret av Östersjön, Västerhavet, Nordsjön och Arktis, tillsammans med våra grannländer”. Motionen innehåller också en rad bra förslag, analys av Nato-inträdets konsekvenser m.m. men huvudbudskapet är att V är med ”på tåget”.
Partiets linje att följa regeringen och s fullföljdes sen i december när partiet vid behandlingen av propositionen ”Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025”ställde sig bakom att ”Svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal ska ställas till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området ” visserligen med förbehållet ”att det svenska bidraget inte involverar verksamhet som kan inkludera insatser med kärnvapen”.
Jag anser att partiets säkerhetspolitiska ställningstaganden efter kongressen inte är i linje med kongressens bifall till vår motion. Hanna Gunnarsson och riksdagsgruppen har såvitt jag vet förankrat sina ställningstaganden i partiets verkställande utskott (VU). Partiets stadgar säger att VU kan ”mellan partistyrelsemötena besluta i löpande ärenden”. Enligt min uppfattning kan inte dessa beslut betraktas som ”löpande ärenden” utan ska lyftas till partistyrelsen för diskussion och rådgivande beslut till riksdagsgruppen.
I sin nyligen antagna verksamhetsplan för 2025/26 skriver partistyrelsen (självkritiskt?) ”Partistyrelsen behöver leva upp till Strategidokumentets skrivningar om ett transparent och motiverande ledarskap”, något som jag till fullo stödjer. Vid kontakter med partisekreteraren om hur partistyrelsen tänker gå vidare med kongressbeslutet om den självständiga och kvalificerade omvärldsanalysen har jag fått till svar att man tänker lyfta en helhetsdiskussion om försvars- och utrikespolitiken mot bakgrund av omvärldsförändringar som ett led i partistyrelsens arbete men inte ha det något bredare anslag (som jag hade föreslagit).
Summa summarum vill partistyrelsen (och särskilt VU) fortsätta att internt bereda dessa frågor, i en tid av skenande militarisering och Nato-anpassning (och snart med Donald Trump som ”Commander in chief” i USA). Någon vilja till en bred debatt inom partiet om dessa avgörande frågor saknas f.n. Allt för att göra partiet mer ”regeringsdugligt” inför Magdalena Andersson och Muharrem Demirok.