För de flesta är sol- och vindkraft framtiden, men det märker vi knappast av i Sverige där en ansökan gjordes så sent som i måndags om att bygga sex kärnkraftsreaktorer i Norrsundet utanför Gävle, och det pågår strid i Valdemarsvik om kärnkraftbygge där.
– Det är så sorgligt att Tidöregeringen lyckats göra klimatfrågan till en kärnkraftfråga! Kärnkraft är ingen hållbar energikälla på något vis eftersom avfallet inte är löst! säger Jens Holm, tidigare klimatpolitisk talesperson (V) numera politikchef för ESMC, en europeisk organisation som försöker bryta Kinas maktställning inom grön teknologi.
Internationalen har träffat honom för att prata energi och klimat.
Intervju| Åsa Mattsson
Jens Holm är kanske fortfarande mest känd som tidigare miljö-och klimatpoltisk talesperson för Vänsterpartiet, han har också varit EU-parlamentariker. Idag är han fri debattör, skriver ofta uppmärksammade krönikor i tidningen Syre, men han är även sedan tre år politikchef för organisationen ESMC, European Solar Manufacturing Council, vars uppdrag är att öka den europeiskt producerade solenergin, och minska Kinas maktställning genom att bla ställa tydliga krav på mänskliga rättigheter för kinesisk arbetskraft.
Internationalen fick ett samtal med Jens på Bachi Syre, en populär grön coworking och event-samlingsplats i Gamla Stan i Stockholm.
Hej Jens Holm, när det gäller solenergi, har ju Kina ett enormt försprång i hela världen, också i Europa, vad beror det egentligen på?
– Det beror på att Kina för ungefär 20 år sedan bestämde sig för att man skulle bli världsledande på ett antal tekniker som har med den gröna omställningen att göra, och solenergi är en, vindkraft en annan, batterier och elbilar två ytterligare.
-Det var väldigt förutseende, och även om Kina fortsatt också är fossilberoende har de blivit störst i världen på produktion av förnybar energi, men de är också störst i världen på förnybar energiteknik, och det här har de lyckats göra både med en väldigt framsynt strategi och för att man för in väldigt stora statliga produktioner till alla tillverkare av den här gröna teknologin. Arbetskraft är också väldigt billigt i Kina, till och med gratis i vissa områden där man använder tvångsarbete.
Vilka områden gäller det?
-I synnerhet provinsen Xinjiang som ligger i östra Kina, en av de största provinserna, ett gigantiskt område. Det kallas för den autonoma uiguriska provinsen, därför att en majoritet av befolkningen är uigurer, vilket är en muslimsk turkisk folkgrupp.
Så här finns en rasistisk dimension?
– Verkligen, det pågår ett etniskt kulturellt förtryck, därför att Kina bedriver en assimileringspolitik där de har bestämt att uigurerna ska bli han-kinser; de får inte prata sitt eget språk, kvinnor steriliseras, barn kidnappas och sätts i kinesiska familjer i kinesiska skolor. En stor del av befolkningen arbetar i stort sett under slavliknande förhållanden. Och detta är otroligt väl belagt.FN har bla gjort rapporter mot förtrycket i Xinjiang, det är ställt bortom varje tvivel.
Men i EU är importen av kinesisk teknologi och energi fortsatt omfattande, trots detta?
– Det är faktiskt så att USA har en bättre lagstiftning, det regelverk de har förbjuder kort och gott alla produkter som kommer från Xinjiang provinsen, såvida motsatsen inte kan bevisas; att en produkt inte har tillverkats under tvångsarbete.
Varför har inte EU en liknande lagstiftning?
– Det är faktiskt en under uppsegling, den är klubbad på EU-nivå och ska träda i kraft nästa år. Forced Labour Regulation – Internal Market, Industry, Entrepreneurship and SMEs Den är inte lika bra som den amerikanska, det åligger medlemsländerna att bevisa att det förekommer tvångsarbete istället för tvärtom. Men kan man bevisa är dörrarna stängda.
– Vi i vår organisation ESMC hoppas nu att de solpaneler som kommer från Kina idag, och härstammar helt eller delvis från Xinjiang provinsen, ska underställas samma högre krav på miljö, mänskliga rättigheter och arbetsvillkor. Det ska vara lika krav på import som på tillverkning i Europa.
Detta energislag, sol, uppfattas ju av de flesta framåtblickande aktörer som framtiden, men ser man på Sverige syns snarare en kraftig kärnkraftfixering. Energiföretaget Blykalla har ju i måndags lämnat in en ansökan till regeringen om att få bygga sex små modulära kärnkraftsreaktorer i Norrsundet.
Internationalen har också precis skrivit om konflikten i natursköna Valdemarsvik där högern också vill bygga kärnkraft. I mars i år lämnade ett bolag i Kärnfull Next-koncernen – Refirm Målma AB – in en ansökan om att få bygga 4-6 SMR-reaktorer utanför Valdemarsvik med en sammanlagd effekt på 1 200-1 600 megawatt.
I fjol lanserades en statlig finansieringsmekanism på sammanlagt 220 miljarder kronor för att under tolv år stötta byggande av ny kärnkraft. Därtill erbjuds prisgarantier som beräknas kosta 1–3 miljarder per år i 40 års tid. Lånen ska enligt regeringen räcka till att få investeringar på plats som ger totalt cirka 5 000 megawatt elektrisk effekt.
Sedan tidigare har även statliga Vattenfall inlett en förstudie och ansökt om statligt stöd för att bygga 2-3 SMR-reaktorer med en effekt på cirka 1 500 megawatt intill befintliga anläggningar på kärnkraftverket i Ringhals.
Så, varför denna fixering vid kärnkraft i Sverige? Och varför är inte kärnavfallet en mer upplyft fråga i den nutida debatten om kärnkraft i Sverige?
– Först bara, den här ansökan, det är så beskrivande för Tidöregeringens totala haveri när det gäller energipolitiken!De har ju då först sagt nej till 13 havsbaserade vindkraftsparker i Östersjön, varav fyra kommer just från Norrsundet och området utanför Gävle. Hade man sagt ja till de här fyra havsbaserade vindkraftsparkerna så skulle de producera tjugo gånger så mycket el som de här modulära kärnkraftverken. De här kärnkraftverken som man ska bygga hoppas man på ska vara färdiga i början av 2030, alla vet att det är önsketänkande, alla vet att det tar minst tio till femton år att få igång det, medan du kan ha en vindkraftspark färdig i alla fall inom fem år. Det är otroligt mycket snabbare, och producerar mycket mer el till mycket lägre pris. Sen har du förstås hela säkerhetsfrågan, som jag tycker alldeles för få talar om! – Vad ska man göra med det radioaktiva avfallet, varifrån ska uranet tas? I dagsläget är vi beroende av Kazakstan, det kan vara Uzbekistan, Ryssland är en stor uranproducent, det kan vara Australien med långa dyra transporter. Eller ska vi inte importera uran? Ja då måste vi öppna urangruvor i Sverige? Var finns det folkliga stödet för det, med risk för läckage av uran och enormt negativ miljöpåverkan? Det vill ingen vara med om.
– Det är så sorgligt att Tidöregeringen lyckats göra klimatfrågan till en kärnkraftfråga! Kärnkraft är ingen hållbar energikälla på något vis eftersom avfallet inte är löst!
Vad beror fixeringen då på? Intresset ljuger inte säger man, men vad är intresset i detta fall, är det verkligen ekonomiskt ens för finansiärer/kapital?
Kärnkraftsbyggena behöver ju statliga lån?
– Jag tror mest att det är politiskt styrt. Det har inte funnits något större industriellt intresse att bygga nya reaktorer i Sverige därför att alla ser på omvärlden och förskräcks över byggen som spräckt alla budgetar och tidsplaner, tex i Storbritannien. Det är inte så många finansiärer på kö, även om det finns vissa ekonomiska intressen, det gör det alltid, så är det främst politiskt styrt. Och det är för att Tidöregeringen bestämt sig: kärnkraft ska vi ha, det får kosta vad det kosta vill! Att backa nu skulle uppfattas som politisk prestigeförlust. Och media har nappat! Tidö har fått gensvar för sin kärnkraftvurm i borgerliga media.
– Kärnkraft är också en planekonomisk åtgärd, där alla risker rullas över till oss medborgare, för att inte tala om slutförvaret. Slutsumman är tusen miljarder kronor, det är sanslöst mycket pengar som, om vi hade satsat på förnybar energi som sol och vind, man hade kunnat bada i ny energi.
Valter Mutt, som vi hade med oss i Studio Internationalen nyligen, menar att det finns en bristande radikalitet inte bara i S – som precis gjort ett nytt högerutspel- utan tyvärr även i MP och V. Håller du med?
– Jag tror att det första problemet är att sossarna är så otydliga och då dör liksom opinionen emot, i det här fallet kärnkraft. Jag delar verkligen Valters kritik i så motto att såväl V som MP har tappat mycket av sin radikalitet inte bara i miljö-och klimatfrågor utan i många andra frågor.
– Vad man saknar är de systemkritiska frågorna. Det är klart att vi måste kämpa för att ekonomiskt utsatta människor får det bättre, men jag skulle vilja se mer systemförändrande åtgärder än att man säger att nu får ni högre barnbidrag och bostadsbidrag. Vi måste ha systematiska åtgärder som år efter år för över pengar, omfördelar från rik till fattig, som begränsar de rikas och superrikas överkonsumtion både av rättviseskäl och av klimatskäl. Det här är en konsumtion som är extremt destruktiv för klimatet. Vi måste ha skatter, avgifter, förbud, regleringar, som dämpar den formen av konsumtion och successivt för över resurser till både ekonomiskt utsatta, till arbetarklassen, men också till offentlig sektor överlag, till vård skola, omsorg.
Du är känd för att, till skillnad från många inom området klimat, ändå vilja fortsätta att aktivt se ljust, se framåt, komma med motbilder, inte bara mot högern utan mot vänsterns apokalyptiska tankar, uppgivenhet. Du har påpekat i flera krönikor i Syre att tiden för förändring är nu, och vänstern har ju varit bra på att utnyttja kriser genom historien, men på senare tid är det ofta högern som ryckt åt sig initiativet?
– Jag tänker om vi ser historiskt, vad som tagit Sverige från ett fattigt land till ett välfärdsland har ju sprungit ur att vi agerat i kriser. Det har varit svält, sjukdomar, konflikter, massarbetslöshet, och det har man löst genom reformer för förändring. Och det gäller även klimat: under 70-talets oljekris var det stora offentliga insatser som man gick in med och som tog skruv. Det ger mig ändå hopp att det går att lösa de stora utmaningar som vi har nu med, och jag ser att det är min uppgift att visa på vilka lösningar som finns.
Men varför ligger då både vänstern och den gröna rörelsen så lågt nu. Hur får vi upp klimatfrågan på agendan i valet som närmar sig?
– Det första som Naomi Klein sa var ”Låt klimatet spela politik hela tiden” , prata hela tiden om att vi befinner oss i en klimatkris och vad som behöver göras, tystna inte. Och bli bättre på att koppla krisen till lösningar; alltså istället för att sänka skatten på diesel och bensinen, titta istället på alternativen.
Dessvärre har vi fått en annan koppling: klimat – militär rustning och krig. VI har ett pågående Nato-toppmöte mellan EU:s utrikesministrar i Helsingborg som gästas av USA:s utrikesminister Rubio. Det talas mycket om att ifall USA drar sig tillbaka så måste Europa rusta ännu mer. Hur ser du på den kopplingen, ur klimatsynvinkel?
– Det finns ingenting som är så klimatförstörande som krig, det är helt uppenbart, men det är viktigt att landa rätt i den här frågan. Vi har ett krig som pågår i Europa och det är Ryssland som bedriver ett anfallskrig mot Ukraina, och då tycker jag att vår roll som en progressiv nation är att understödja Ukraina med det de behöver, inklusive vapen, men jag tycker att man måste ha två bollar i luften samtidigt. Samtidigt som vi då lägger väsentligt mycket mer pengar på vapeninköp till just Ukraina, så ska vi inte förbinda oss till någon form av evig upprustning som Nato kräver av oss, därför att den dag Putin försvinner och den dag det här kriget slutar då kan inte Sverige och västvärldens roll vara att fortsätta kapprusta, därför att det kommer bara ytterligare skruva upp konflikten, utan då ska vår roll vara att snabbt nedrusta och bidra till global demilitarisering och avrustning! Krigshökarna vill ju använda Ukrainakriget som svepskäl för att få till en evig upprustning, det får vi inte gå på, det är det farligaste man kan göra.
-Titta på 80-talet och en bit in på 90-talet, det var en tid av aktiv nedrustning; man monterade ner kärnvapenstridsspetsar och robotar, varför? Därför att man hade avtal om nedrustning, och det måste vi ha igen! Det ska vara Sveriges roll, inte att sjunga med i upprustarkören!
VI ska avsluta med rebellmamman Marie, som fick sparken från sitt jobb på Energimyndigheten, men då stämde hennes fack ST staten! Rättegången är precis avslutad och domen kommer inom kort. Är det här ett trendbrott?
– Ja, det är hoppingivande att det här förhoppningsvis leder till att du kan vara statligt anställd och samtidigt kämpa för klimatet på gator och torg och ibland med ganska högljudda radikala metoder. Därför att det är högljudda och radikala metoder som behövs för att fler människor ska vakna upp. Det är bra att fackföreningsrörelsen börjar agera och ser att företräda medlemmar inte bara handlar om att få mer pengar i plånboken eller arbetstid utan om att säkerställa medlemmarnas grundläggande demokratiska rättigheter, så som att vara samhällsmedborgare och delta i demonstratrationer.
Citat ur Jens Holm senaste krönika i tidningen ”Syre”:
”Bromsa kan vara att förbjuda det som förstör. Det är ingen mänsklig rättighet att dricka kaffe ur engångsmugg, äga privatjet, lyxjakt eller köra en två ton tung personbil. Det är inte heller någon självklarhet att det ska finnas flygplatser, parkeringsplatser och externa köpcentra överallt eller industriella verksamheter som torvbrytning, kalhyggen och fabriksmässig djuruppfödning. Politikens uppgift är att successivt reglera bort det som är till skada för samhället… Allt fler förstår att den kapitalistiska konsumtionsekonomin inte är hållbar. Allt kan inte växa i evighet. Genom att bromsa det som tär på vår planet kan vi låta annat få växa. Kultur, fritid, relationer, utbildning och omsorg får istället växa.”
Lyssna också på en tidigare intervju, när Jens Holm var gäst i Studio Internationalen
internationalen.se/wp-content/uploads/2024/11/jens-holm-podd-241115.mp4
Läs också det senaste om kärnkraftsbråket i Valdemarsvik