Det rasar en debatt om V ska sträva efter regeringsmakt. Fast jag saknar för det mesta vilken roll de som avvisar regeringsmedverkan vill att V ska ha, förutsatt att de rödgröna partierna får majoritet i nästa val.
Opinion|Johan Lönnroth, fd riksdagsledamot och vice partiordförande V
Ett alternativ är att V som tidigare blir stödparti, dvs att partiet gör upp med regeringen om politiken på samma sätt som SD nu gör genom Tidösamarbetet. Jag är helt emot det. Detta främst av demokratiska skäl. För det första går det inte att utkräva ett tydligt ansvar. Eftersom förhandlingarna är hemliga kan ingen utom de deltagande partiernas företrädare veta vilket parti som stått för vad. Medan däremot om frågorna avgörs i först regeringen, sedan i riksdagsutskotten och sist i riksdagsplenum, så kan väljarna ta del av vad de olika partierna står för offentligt. För det andra blir kvaliteten på besluten sämre genom att de inte bereds på samma ingående sätt som om besluten tas i regering och riksdag.
Det finns därmed bara två rimligt demokratiska alternativ om våra vänsterpartistiska röster behövs för att forma en riksdagsmajoritet: Antingen skall vi sitta i regeringen. Eller går vi i opposition. I så fall tar vi ställning till regeringsförslagen genom förhandlingar i utskott, där våra ställningstaganden redovisas i offentliga betänkanden samt genom offentligt röstande i plenum.
Det är klart att det finns en smärtgräns för att V skall kunna sitta i regeringen. Om S, MP och C enas om en politik som inte avsevärt skiljer sig från högerns, så kan det vara bäst att stå i opposition. Blir V i så fall inte totalt maktlöst? För om vi ska fälla ett regeringsförslag krävs ju att vi låter högern vinna. Och då rullar den stora socialdemokratiska köttkvarnen igång: Ni sviker arbetarrörelsen! Förrädare! Vi ska inte vara rädda för det. Tänk på vad som hände 2021, då V med hjälp av högern fällde regeringen Löfven. Väljarna upplevde vårt agerande som rimligt, eftersom vi varit extremt tydliga med vad vi inte kunde acceptera i det januariavtal som S och MP gjort upp om ihop med C och L. Alla vet ju att vi aldrig kommer att släppa fram en högerregering.
Vi hade en liknande upplevelse år 2000 då vi gick ihop med borgarna om att flytta riksrevisionen från att sortera under riksdagen i stället för under regeringen. Socialdemokraterna var vansinniga, ryade om att vi svek. Regeringen Persson ville ju ha tummen i ögat på riksrevisorerna. Någon kanske minns striden mellan Bosse Ringholm och riksrevisionschefen Inga-Britt Ahlenius. Men vi stod på oss och stod starka i opinionen.
Ända anser jag att vårt förstahandsalternativ är att V skall sitta i regeringen. Inte av partiegoistiska skäl. Utan för att det tveklöst och trots allt stärker vår makt över politiken. Visst kan det vara jobbigt att ta regeringsansvar. Våra systerpartier i andra nordiska länder har suttit i regering och erfarit att det lett till opinionstapp. Men med tiden ledde erfarenheten till ökad trovärdighet hos väljarna. Se hur bra det gick för SF i Danmark och Vänsterförbundet i Finland i det senaste EU-valet.