▶ Regering och skogsbolag skövlar
▶ Klimatpolitisk motreaktion
▶ Satsa på hyggesfritt och skydd
Ledare|Vecka 22
När trailers med väldiga skördare och markberedare slamrar upp mot storskogen må inte bara växterna och djuren darra. Skyltarna från Mellanskog aviserar att här väntar ingen gallring eller plantering. ”Avverkning”, lyser med svarta ödesmättade bokstäver. Ytterligare ett skogsskifte ska kalhuggas, och detta i en tid när kolsänkor, klimatansvar – och EU-program – formligen ropar ut: ”Låt skogen stå!”
Just då, i vårt klimatnödläge, aviserar Europas största privata skogsägare SCA i Sundsvall med sina
två och en halv miljoner hektar – tillsammans med Holmen och dess en miljon hektar – att de
överger det övergripande miljöcertifieringsystemet FSC, som drivs av Forest Stewardship Council
med globalt över 60 000 skogsägare och företag. Dessa förbinder sig att verka för miljöanpassat skogsbruk och följa ett antal målsättningar vad gäller artskydd, hållbarhet och socialt ansvarstagande. Otillräckliga, säkert – stora ord och liten verkstad, antagligen – men ändå försök till visst ansvar och självkontroll.
Men nej, alltför krångliga krav, menar SCA (DN 11 april). En ”bromskloss”, hävdar samtidigt från Holmen, medan GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö slår larm: ”Lämnar man finns det ingen räddning framåt.” (Dagens Arbete 15 maj).
Under tiden avslöjas att Svenska kyrkans stora skogsutredning om en ”ekologisk, social samt andlig och existentiell hållbar skogsförvaltning” – med minskad kalhyggen och större hänsyn – undergrävs av en ”skuggutredning” på tjänstemannanivå som hotar att torpedera hela omställningen. Dessutom oroas kyrkans samiska råd över att en neddragning av ambitionerna skada kyrkans försoningsprocess med Sapmi. Det intensiva skogsbruket som fördärvar renbetesmarker behöver drastiskt förändras.
Rapporter duggar tätt om avverkning av gammelskog och återstående naturskogar med utradering av fridlysta och skyddade arter. ”I Sverige är kalhyggesbruket en av de största orsakerna till förlusten av livsmiljöer. Runt tvåtusen arter hotas idag”, larmade Skydda Skogen häromåret när de manade SCA att följa internationella avtal som FSC, istället för att avverka 40 hektar naturskog med 20 rödlistade arter. Naturvårdsverkets senaste rapport (april 2025) visar också att Sverige generellt missar samtliga klimatmål med den nuvarande politiken, inte minst bara åtaganden för skog och mark.
Ska vi gissa att renässansen för klimatnonchalans och hårdnande exploatering av naturresurser hänger samman med den internationella utvecklingen som anförs av Trumps USA med dess högreextrema följeslagare jorden runt. ”Det blev värre, mycket värre än väntat. Donald Trumps attack på klimatforskningen och klimatarbetet är häpnadsväckande i sitt tempo och sin omfattning”, sammanfattade DN:s Peter Alestig (7 maj) Trumps första tre månader vid makten.
Trump har inte bara dragit ut USA ur Parisavtalet, öppnat upp för kolbrytning, fracking och oljeexploatering i arktiska områden. Han har, rapporterar Alestig, vid sidan av att avskaffa allt amerikanskt klimatbistånd förändras vad forskningsmyndigheten National Institutes of Health får finansiering, till exempel studier om TBE-spridningens klimatkoppling, hundratals forskare sparkas från NOAA (amerikanska SMHI). ”Nästan all klimatforskning på myndigheten kan skrotas i nästa budget” och därmed utveckling av klimatmodeller som är nödvändiga för att förstå utvecklingen vi står inför, liksom klimatåtgärders effekt. Satellitdata från NOAA kommer inte längre vara tillgängliga. Trump har förbjudit statligt anställda forskare att delta i FN:s klimatpanel IPCC:s arbete och har stoppat 400 forskare och experter från att arbeta med USA:s nationella klimatrapport National Climate Assesment.
”Finns det någon motkraft i USA som kan stoppa den orkan av klimatskadliga beslut som fattas av Trump?”, frågade Alestig. ”Och än viktigare: har omvärlden kraft nog att stå emot Trump – och i stället öka tempot?”
Visst, om klimatrörelsen och samhällets ansvarsfulla och solidariska krafter vägrar acceptera och gå till motoffensiv. Då måste, för vår del i Sverige, regeringens grundinställning att stödja kapitalistisk rovdrift på miljön konfronteras. Hela programmet för att ”stärka markägarnas rättigheter” vad gäller skog och mark måste utmanas. Skogen i Sverige ägs idag till tjugofem procent av stora privata skogsbolag som SCA, Holmen och Stora Enso, hälften av enskilda skogsägare, (över trehundratusen stora och små ägare, de flesta organiserade i skogsägarföreningar som Norra skog, Mellanskog, Södra skogsägarna). Härtill äger Svenska kyrkan över en halv miljon hektar och statliga Sveaskog AB (14 procent av skogsmarken). Men skogen och vår livsmiljö är förutsättningar för vår existens och kan inte utlämnas åt att vara sig enskilda, bolag eller statliga vinstintressen. Klimat, natur, och artrikedom måste sättas främst.
Naturskyddsföreningens rapport ”Skogen, klimatet och den biologiska mångfalden” från 2021 visar att det finns alternativ. Några av de åtgärder som föreslår är att öka arealen skyddad skog, utveckla hyggesfritt skogsbruk, återväta dikade torvmarker och skogens förmåga att lagra kol samt stärka artskyddet. Härtill ökade rättigheter för Sapmi att säkra renbetesmarker mot avverkning.
Statliga Sveaskog – och Svenska Kyrkan – kan gå i spetsen för att nya ägardirektiv och lagskydd införs mot accelererande virkesuttag och skövling sporrad av fantasifulla virkespriser. För att hejda den onda cirkeln av ökad efterfrågan och ökade uppköpspriser krävs ansvarsfull hushållning, balans och begränsning. Annars kommer skördarna tugga sig fram till allt snabbare i minskande arealer av naturskog – och galenskap som arthotande ”skogsgödsling” för att forcera tillväxten tillta. Minns drömmarna om den snabbväxande contortatallen vars invasiva karaktär för skogsbrukare blivit en mardröm.
Men med opinionen på skogens sida och stopp för skövlingen kan vi börja teckna den goda cirkeln.