► Kapitalister berikar sig
► Ren kriminalitet växer
► Systemet skenar
Ledare | Vecka 13
I första säsongen av den kultförklarade maffiaserien Sopranos finns en ikonisk scen. Två gangstrar misshandlar en judisk man som vägrar ge efter för deras påtryckningar. Han lyfter fram sitt folks historia av att överleva genom att aldrig vika sig inför övermakten och frågar retoriskt de två italienskättade gangstrarna vad som hände med romarna och deras civilisation. Svaret kommer direkt: “Romarna? Du tittar på dem, ditt rövhål.”
Alldeles oavsett serieskaparens tanke med den repliken säger den något mer än bara tuff oneliner; den säger något om brottslighetens uråldriga funktion i samhället. Imperier faller, men den korruption och brottslighet som växt i deras sprickor lever vidare. Den organiserade brottsligheten är lika gammal som civilisationen, kanske till och med äldre.
Så låter det förstås aldrig i debatten. Där pågår en slags teater som framställer kriminalitet som ett utifrån kommande hot, ett resultat av “vår naivitet” eller rent av något kulturellt främmande som “vi” inte lärt oss känna igen och rusta oss för att stå emot. Men kriminalitet och korruption är inneboende funktioner hos samhället. Det passar förstås inte in i dagens rasistiska dagordning att benämna det så, men kriminalitet är bara ett namn vi satt på de strukturer som byggs i samhällets glipor. Överallt där det lönar sig att göra enkla pengar kommer människor att göra det, inom lagens ramar och utom.
Gjorde de folkvalda det enkelt för kapitalister att ta sig in i välfärden och tjäna grova pengar, gjorde de det också enkelt för kriminella att göra samma sak. Vi lever i en tid där det säkraste sättet att tjäna pengar är genom plundring av våra gemensamma resurser. Det sker i stor skala med internationella friskolekoncerner som berikar sig på skattemedel, eller genom skogsbolagens skövling av den natur som borde vara vår sammantagna sak att vårda. Det sker i lokalsamhället när kriminella driver din närmaste vårdcentral. Visst griper samhället ibland in mot uppenbara brott och oegentligheter, men då finner de kriminella krafterna snart nya födkrokar. De folkvalda vill förstås också linjera upp gränser för att hindra oss att se kopplingarna mellan kapitalismens rovdrift och ren kriminalitet. Utmåla det ena som naturligt och det andra som ett väsensfrämmande samhällshot – men sambandet är tydligt.
När våra folkvalda lever i nära kontakt med de ekonomiska intressen som deras politik gynnar finns det inget sätt för dem att permanent rida spärr mot välfärdskriminaliteten, för det är deras uppdrag att se till att pengarna fortsätter flöda ur systemet. Så institutionaliseras en typ av korruption vi trodde oss begravt i en feodal urtid.
Faktum är att den utveckling vi just nu ser i hela västvärlden sätter fingret på rådande motsättningar i samhället. Som marxist tänker man direkt på motsättningen mellan arbete och kapital. I dagens chock över högerradikala personkulter ligger det nära till hands att tänka på motsättningen mellan demokrati och totalitarism, eller mellan folk och elit. Men det finns en motsättning vi sällan tänker på; den mellan byråkrati och vad sociologen Max Weber lite bökigt döpte till patrimonialism, det vill säga samhällsstrukturer byggda på personliga band, informell beroendeställning och godtyckligt maktutövande..
En gång i tiden, och i år räknat för inte så länge sedan, hade vi i Sverige en hamburgerkedja (Clock) styrd av byråkrater, men vi beslutade som samhälle att låta de strukturerna falla tillbaka och släppa in något annat. Idag står vi med facit på hand. I vulgärexemplet ser du Trump framför Vita huset som försöker kränga Tesla till sin väljarbas, för att han har knutit samman sin politiska makt med Elon Musks ekonomiska. I en mer vardaglig svensk verklighet fattar inte bara enstaka politiker sina beslut med tanke på en kommande karriär som lobbyist – ytterst växer bilden fram av ett samhällssystem som skenar.