Irina Castro från Toupeira Vermelha om extremhögerns seger och vänsterns tillbakagång i Portugal.
FOKUS | Håkan Blomqvist
– Vi måste tillbaka till gatorna! Lyssna på folket, inte bara i parlamenten. Vi blev för teknologiska, för inriktade på media och digitala kanaler. De är viktiga, men vi tappade de direkta mötena med folk. Det var högern, Chega, som var ute på gatan och vid fabriken och pratade med människor, Som i Algarve där Chega blev största parti, en landsdel med svåra problem som vattenbrist, arbetslöshet, kris inom sjukvården och förlossningsvården. De som jobbar för den stora turismindustrin har inte råd att bo. Hela regionen har varit försummad så rösterna för Chega blev som ett ”Vi finns här!” riktat till makthavarna.
Det är Irina Castro från organisationen Toupeira Vermelha – den Röda Mullvaden – som förklarar bakgrunden till valchocken i Portugal den 10 mars med högerns största framgång sedan demokratin infördes genom ”Nejlikerevolutionen” för femtio år sedan. Men den skedde inte genom de traditionella högerpartiernas framgångar utan i form av det högerextrema populistpartiet Chegas valgenombrott. Chega – ”Det är nog nu!” – mer än fördubblade sitt valresultat från 2022 till 18,5 procent och 40 mandat 2024. Och det i ett Portugal där Socialistpartiet under två år styrt med egen majoritet efter att under den tidigare valperioden regerat på en uppgörelse med vänsterpartierna Bloco och PCP, kommunistpartiet. Vid valet nu i mars ökade valdeltagande rekordartat för portugisiska förhållanden, från 51 procent till 60, det högsta valdeltagandet på tjugo år. Men floden av förstagångsväljare och unga gick inte åt vänster utan i stor utsträckning till just Chega.
Chega som bildats 2014 kring antiziganism mot Portugals romer breddade, berättar Irina Castro, successivt sin dagordning till invandrarfientlighet mot främst migranter från Indien och Bangladesh och mot det politiska etablissemanget generellt. Inför vårens val braskar partiets stora valaffischer ännu längs vägarna med parollen ”Tvätta rent!”. Portugal behöver ”renas” är partiets budskap, från romer, illegal invandring och nu senast från korruption. Det sker med ett skiftande fokus utifrån vilka frågor som för tillfället bäst går hem, berättar Irina Castro.
– Chega leker med ungas känslor. Idag sker en ny emigrationsvåg från Portugal av utbildade ungdomar som inte kan få jobb eller bostad, något Chega skyller på skatterna, korruptionen, romer och oönskade invandrare.
– Men vi borde snarare vara tacksamma över dessa immigranter som stöttar vårt sociala system.
Hon arbetar sedan flera år tillbaka i den tekniska personalen vid centret för samhällsstudier på universitetet i Coimbra där hon också doktorerat. Efter att som yngre ha engagerat sig i djurrättsfrågor, bland annat mot tjurfäktningar, vidgades aktivismen till feminism, antirasism, studentfrågor och socialism. Som medlem i den portugisiska sektionen av Fjärde Internationalen PSR, Revolutionära Socialistpartiet, anslöt hon sig till Vänsterblocket – Bloco de Esquerda som bildades år 2000 av bland andra PSR. Men när PSR 2013 upplöste sig i Bloco tillhörde hon dem som ville upprätthålla en självständig organisering knuten till Fjärde Internationalen som idag har två anslutna grupper i Portugal. ”Vi är fortfarande politiska kamrater och kämpar tillsammans överallt där vi kan”, säger hon och många medlemmar i Toupeira Vermelha är också med i Bloco och även i det portugisiska kommunistpartiet.
– Flera i Toupeira Vermelha har lång erfarenhet i den portugisiska sektionen, från det underjordiska LCI under diktaturen i början av 1970-talet till PSR på 1980- och 90-talet och till bildandet av Bloco.
– Kampen handlade om arbetar- och studenträttigheter, aborträtt, antikolonialism och motstånd mot militärtjänsten.
Men det var, menar hon, under perioden med Geringonça, på svenska kanske ”Abrovinken” som, Blocos verksamhet alltmer försköts åt det rent parlamentariska. Ordet Geringonça kan, förklarar hon, på portugisiska stå för något egentligen omöjligt men som ändå kan fås att fungera, som att få in en rund form i ett fyrkantigt hål. Geringonça var en uppgörelse som innebar att Bloco och kommunistpartiet fram till 2019 utan att delta i regeringen, agerade så att Socialistpartiet fick igenom sina budgetar i parlamentet i utbyte mot vissa vänsterkrav, som exempelvis höjning av Portugals minimilöner. ”Som också till en del genomfördes men följdes av en allmän lönestagnation.”
Priset blev, menar Irina Castro, att vänsteroppositionen alltmer kom att förknippas med det parlamentariska etablissemanget, ”inte som Chega, en antisystemopposition.”
När de båda vänsterpartierna till sist bröt med uppgörelsen kom reaktionen att drabba dem själva, Bloco förlorade vid valet 2022 mer än hälften av sina väljare och rasade från 9,5 till 4,4 procent med förlust av 14 av sina tidigare 19 mandat. Kommunistpartiets valfront drabbades likaså, och gick från 6,3 till 4,3 procent och förlorade hälften av sina mandat. I stället strömmade väljare över från både höger och vänster till Socialistpartiet, berättar hon. Besvikna vänsterväljare gick över till Socialistpartiet och borgerliga väljare som avvisade Chega gjorde samma val men av andra skäl. Ett mer högerorienterat Socialistparti fristående från vänstern sågs av dem som ett stabilare alternativ.
Men Socialistpartiets regering med egen majoritet blev en besvikelse för många portugiser med inte bara fortsatt bostads- och välfärdskris utan även korruptionsskandaler. Enligt Irina Castro har det numera visats att anklagelserna för korruption mot regeringschefen Antonio Costa som därmed avgick i november i fjol, var fejkade. Men på grund av andra ideliga korruptionsaffärer med bland andra ledande socialistpolitiker kunde Chega placera korruptionen i centrum för valrörelsen. ”Tvätta bort korruptionen!” så kan skatterna sänkas, bostäder byggas och välfärdssystemen för infödda portugiser utvecklas, blev Chegas teman med genomslag bland många väljare. Medan den traditionella högerns parti ”Socialdemokraterna” – i Portugal ett rent borgerligt parti – med sin valallians gick något tillbaka firade alltså extremhögern sin största triumf. Socialistpartiet förlorade nära en tredjedel av sina väljare, från drygt 41 procent 2022 till 28 procent nu i mars medan kommunistpartiets valfront återigen halverades, till tre mandat. Bloco behöll sina fem mandat med någon ökning från det tidigare bakslaget.
För Irina Castro är enda vägen ut ur denna återvändsgränd för vänstern att återta initiativet bland människorna i vardagen, bidra till sociala rörelser för feminism, ekologi och antirasism. De fackliga organisationerna måste öppna upp för anställda vid call-centers, gig-arbetare och ”prekariatet”, människor med osäkra eller tillfälliga anställningar utan social trygghet, som även inom akademikerproletariatet där hon själv arbetar.
– När jag var 20 år arbetade jag på en supermarket utan kollektivavtal, vi stod helt utanför fackföreningarna. För många är det fortfarande så och en nedgång för facklig organisering.
Den 25 april är det femtio år sedan Nejlikerevolutionen 1974 sopade bort fascismen i Portugal. Hon menar att alla vänsterkrafter måste ta till gatorna för att försvara minnet av revolutionen och vad dess löften och åtgärder skulle kunna betyda idag. Högern försöker degradera revolutionen till att bara ha handlat om statsskicket och försöker göra 25 november 1975 till den verkliga högtiden, det vill säga när den folkliga revolutionära processen stoppades efter en kuppartad militärprovokation
– För högern var allt bättre före 1974 och den kämpar för att rättfärdiga det gamla portugisiska kolonialimperiet och minnet av Salazars och Caetanos diktatur, Estado novo. Så vi i vänstern måste kämpa för att återerövra minnet av vad revolutionen stod för åt de unga och visa vad den kan säga oss idag. Femtio år efter revolutionen befinner vi oss ännu i konflikt med de krafter som försökte förhindra den.
Till den svenska vänstern vill Irina Castro framför allt rikta maningen: ”Fastna inte i det parlamentariska, vi måste tillbaka till gatorna!”