Hur ska Kristersson våga höja rösten mot Turkiets despot när det officiella Sverige inte ens törs säga nej till folkmord i Gaza? Turkiet är ingen rättstat, även om Kristersson påstår det, men det betyder inte att dess diktatoriska fasoner måste accepteras. Regeringen måste trots allt kräva att den turkiska regimen lägger fram anklagelserna mot Joakim Medin. Alla kort på bordet, och det nu, för tiden rinner iväg.
Opinion|Alex Fuentes
Under militärdiktaturer blir journalister ofta arresterade och fängslade utan åtal eller bevis. Erfarenheter under 1970- och 1980-talen, visar att många journalister ”försvann” spårlöst, vilket var fallet i militärdiktaturerna i Brasilien, Uruguay, Chile och Argentina. Auktoritära regimer arresterar och fängslar journalister för inget annat ”brott” än att rapportera, vilket ju är meningen med deras yrke. Det som händer i Gaza är också avskyvärt: den israeliska armén har systematiskt mördat omkring 200 journalister under ett och ett halvt år.
Det finns idag regimer med tydliga auktoritära drag, där despoter reser sig som oantastliga. En sådan regim är Turkiet, som Tidöregeringen i Sverige inte tvekar att kalla demokratisk. I skrivande stund har den svenske journalisten Joakim Medin suttit i fängelse i ca 30 dagar i högsäkerhetsfängelset Marmara i Silivri, utanför Istanbul, efter att han greps den 27 mars direkt efter att han landade. Det sägs nu att Joakim Medin riskerar 12 års fängelse i Turkiet. Han skulle rapportera om de omfattande protesterna i landet sedan Istanbuls borgmästare Ekrem Imamoglu gripits. I Sverige reagerade många av oss med chock, när vi fick veta om detta godtyckliga gripande.
Internationella nyhetsbyråer rapporterade senare att en åklagare i Turkiet anklagade honom för att ha kritiserat president Recep Tayyip Erdoğan. En domstol avvisade senare ett överklagande av frihetsberövandet som Joakim Medins försvarare lagt fram. Det finns tecken på att detta kommer att ta tid, sa Martin Schibbye, en annan svensk journalist och författare, som tillsammans med Johan Persson satt fängslade av den etiopiska regimen 2011. Schibbye talade av egen erfarenhet. Det skulle inte handla om ett snabbt deportationsärende, meddelade samtidigt ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson. Under tiden hade en åklagare i Ankara hunnit säga att Medin misstänktes för medlemskap i en ”terrororganisation”. Åklagaren syftade på vad som hade inträffat utanför Stockholms stadshus 2023 då en docka föreställande president Erdogan hängts utanför.
Anklagelserna mot Medin är tagna ur luften, precis som man brukar göra i auktoritära regimer. Medin hade dessförinnan skrivit boken ”Kurdspåret” i samband med den svenska Natoprocessen, där frågan om kurderna blev en nagel i ögat på Erdogan. Det var då Ulf Kristersson kröp för despoten. Den svenske journalisten hade plötsligtg hamnat i händerna på en enväldig ledare som Kristerssons gäng gått i god för. Vad gör en regering vars medborgare råkar ut för en förtryckarregim? Man reagerar resolut och kräver att den drabbade släpps men det svenska utrikesdepartementet meddelade i stället att ”Medin under omständigheterna mår väl”. Chefen för UD:s konsulära enhet, Svante Liljegren, sa också att han visste vad som skulle göras. Vad gjorde man?
Utrikesminister Maria Malmer Stenergard kom in i bilden och sa att hon såg allvarligt på gripandet och begärde ett ”skyndsamt konsulärt tillträde” i Istanbul. Medins advokater visste inte då vad journalisten var misstänkt för. Domstolen i Ankara körde inte på med subtiliteter och häktningsbeslutet stod fast. Kristersson vaknade till slut ur sin minnesförlust och sa ”vi gör allt som står i vår makt” och det självklara framställdes som ”en framgång” dvs att Sveriges generalkonsul fick ”tillträde till” Medin. Intetsägande fraser som att ”det är svårt att dela med sig av all information i det känsliga läget”, ”det går inte att resonera om alla de här sakerna offentligt”, ”det här är mycket svårt”. Utrikesminister Maria Malmer Stenegard hjälpte till med ”hopplösheten” och sa att hennes jobb är ”jättesvårt”. Man tar sig för pannan.
Med andra ord håller man sig i Medins fall till den sk. tysta diplomatin och avstår från att kräva det självklara dvs. kräva att Medin ska släppas fri då anklagelserna är substanslösa. I. Sverige har vi att göra med en handfallen regering. I fallet med journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson använde man tyst diplomati och vi vet hur det gick; de dömdes till 11 år, men släpptes efter 438 dagar efter att själva ha begärt nåd. Men vi vet att det kan bli ännu värre med tyst diplomati, i synnerhet när vi har en regering som agerar stum inför en auktoritär regim som Erdoğans. Vad ska man annars säga om den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak som har suttit 23 år i fängelsehålorna i Eritrea? Dawit har aldrig ställts inför rätta och har heller inte formellt anklagats för något brott. Alla regeringar har svikit honom. ”Journalistik är inte ett brott, inte i något land”, skriver Joakim Medin från sin cell. Det är sant, men tyranner är av en annan uppfattning och medlöparna är inte ett dugg bättre.
Journalisten Kurdo Baksi har konstaterat att Kristerssons regering inte har agerat tillräckligt snabbt i Medins fall ty ”Sverige är ett lagom litet land”. Det spelar roll, säger Baksi och jämför Sverige med Storbritannien. Visst, Sverige är ett litet imperialistiskt land jämfört med Storbritanniens imperialism men huvudproblemet är inte ländernas storlek. Det som däremot är politiskt brottsligt är att kalla Erdoğans regim demokratisk, vilket Kristerssons gäng gjort vid upprepade tillfällen.
Hur ska Kristersson våga höja rösten mot Turkiets despot när det officiella Sverige inte ens törs säga nej till folkmord i Gaza? Turkiet är ingen rättstat, även om Kristersson påstår det, men det betyder inte att dess diktatoriska fasoner måste accepteras. Regeringen måste trots allt kräva att den turkiska regimen lägger fram anklagelserna mot Joakim Medin. Alla kort på bordet, och det nu, för tiden rinner iväg. Erdoğan har haft god tid på sig att göra det och inga hållbara bevis har lagts fram. Den fogliga Kristersson får anstränga sig lite, höja rösten och kräva Joakim Medins frihet!