▶ Demokratiska strukturer attackeras
▶ Den krigande nationen ses som idealet
▶ Den globala dominansen ska försvaras
Ledare|Vecka 41
Den 1 oktober samlade Donald Trumps regering gräddan av USA:s militära befattningshavare med utposter över hela världen, där antalet generaler och amiraler kunde räknas i hundratal, till ett strategiskt möte på en militärbas i Virginia. De kunde där höra Trumps aggressiva mässande att ”tillsammans ska vi återuppväcka krigarsjälen. Och det är denna själ som har vunnit och byggt denna nation”. Den numera titulerade krigsministern Pete Hegseth fyllde på med att ”målet för det som nu kallas USA:s krigsdepartement är att utkämpa krig och vinna dem”, varefter krigsministern ledde församlingen i en bön till gud om framtida segrar. Det var en glorifiering av våld och krig som något av ett ”nationens reningsbad”, vilket lätt för tankarna bakåt i historien till en skränande Goebbels eller Müssolini i talarstolen.
Talande är också hur Trumps regering med en rad symboliska ingrepp vill återge Sydstaterna ära och glans från det amerikanska inbördeskrigets dagar. En skulptur som hedrar dem har återigen fått plats på militärkyrkogården Arlington utanför Washington, ”ett vackert uttryck för vår historia”, kommenterar Hegseth. Ett porträtt på Robert E Lee, Sydstaternas kanske viktigaste general, pryder nu väggen på militärakademin i West Point och flera militärbaser bär återigen namn på andra av Sydstaternas ledande generaler. Det är markeringar – till historiskt försvar av slaveri och förtryck mot svarta – som framför allt applåderas av Ku Klux Klan och andra auktoritära krafter långt ut på högerkanten.
Det är så som Trumps regering ideologiskt garnerar sin aggressiva utrikes/säkerhetspolitik; med bland annat kraftigt höjda militära anslag, en tydlig ökning av krigsmaktens bombningar, drönarattacker och rena hot samt en handelspolitik där tullvapnet är tänkt att tvinga andra nationer till underkastelse.
Donald Trump babblar ständigt och han ger inte så sällan intryck av att vara anfäktad av en tydlig galenskap. Men politiken har betydligt djupare orsaker än enbart övertygelsen, extremismen och rena underligheter hos Trump, hans vapendragare och ideologiska bas. Visst kan han ge sken av en försmådd skolpojke när han exempelvis gapar om att han ”vill ha” Grönland, men i berggrunden här återfinns omfattande mängder sällsynta jordartsmetaller av väsentlig vikt för USA att inlemma under sin kontroll. Trump skulle aldrig kommit till makten om han inte gav uttryck för starka intressen hos krafter vilka vi kan benämna som ”det militärindustriella komplexet” eller ”den djupa staten” – kort sagt USA-imperialismens grundläggande maktstrukturer. Ytterst handlar det om att USA med näbbar och klor försöker försvara sin egna globala dominans, den som alltmer utmanas av Kina.
Parallellt med den utrikespolitiska offensiven driver även Trumps regering en auktoritär inrikespolitik. När regeringen exempelvis sätter in militärens nationalgarde i städer styrda av för den misshagliga demokrater, med repressiva aktioner massdeporterar migranter eller genomför inskränkningar i den akademiska friheten eller medias självständighet känns det som att vi bevittnar ett USA som börjat röra sig i riktning mot ett fascistiskt samhälle. Vi vet också vad Trumps SA-liknande stormtrupper visade sig vara i stånd till när de efter valnederlaget 2020 med våld försökte inta den lagstiftande maktens Kapitolium – och nu befinner sig Trump mitt inne i en ny presidentperiod med betydligt vässade tänder och skarpare makt.
För oss som tror att en radikalt annan värld är möjlig ligger dock inte den reella lösningen i att andra imperialistiska krafter tillskansar sig mer makt på bekostnad av USA – det som ofta brukar benämnas som en multipolär värld. Det är inte heller frågan om maktförskjutningar inom den härskande klass i USA som politiskt företräds av republikanerna och demokraterna, Nej, vi lägger vår strävan och energier på att få till stånd en starkare arbetar- och folkrörelseorganisering – oavsett om det handlar om USA, Kina eller Sverige!