Kritiska ekosystem på alla kontinenter riskerar att börja kollapsa om senast 25 år, och effekterna kommer att hota britternas säkerhet och välstånd. Det skriver de brittiska säkerhetstjänsterna i en rapport som Labourregeringen försökt att hemlighålla.
Miljö|Göran Eklöf
Det var i höstas, en månad före inledningen av FN:s klimatmöte COP30 i Brasilien, som brittiska The Times rapporterade om en analys som gjorts under ledning av de brittiska säkerhetstjänsterna på uppdrag av den regeringen. Analysen varnade för att effekterna av kollapsande ekosystem i andra delar av världen kommer att utgöra påtagliga hot mot britter och brittiska säkerhetsintressen i närtid.
Men istället för att publicera analysen och dess slutsatser så valde Labourregeringen att lägga locket på. Skälet ska, enligt The Times källor, ha varit att budskapet i rapporten var ”för negativt”, och att den kunde resa frågor om vad regeringen har gjort för att förhindra att kritiska ekosystem kollapsar. Det senare gällde bland annat Storbritanniens ovilja att bidra med nya pengar till Brasiliens initiativ på det stundande COP-mötet för att skydda världens skogar, och det faktum att regeringen inte agerat på ett lagförslag om åtgärder för att begränsa försäljningen av varor i Storbritannien som bidrar till avskogning i andra länder.
Det var först efter att miljöorganisationen Green Alliance hade begärt ut analysen, med hänvisning till offentlighetsprincipen, som regeringen i förra veckan släppte ut en förkortad – och av allt att döma tillrättalagd – version av rapporten med det brittiska miljödepartementet som avsändare.
Rapporten identifierar sex ekosystem-regioner som enligt vetenskapliga bedömningar riskerar att börja kollapsa någon gång mellan år 2030 och 2050, och med effekter som skulle påverka Storbritanniens säkerhet. Ekosystemen och regionerna är regnskogarna i Amazonas och Kongobäckenet, barrskogsbältena (taigan) i Ryssland och Kanada, korallreven och mangroveskogarna i Sydostasien, och Himalayas glaciärer.
Risker som pekas ut är bland annat ökad ekonomisk och geopolitisk instabilitet, konflikter kring begränsade naturresurser, stigande priser och ökad konkurrens om livsmedel till följd av minskad jordbruksproduktion, och massmigration av flyktingar som förlorar sina möjligheter till försörjning – vilket i sin tur kan bidra till än mer politisk polarisering och populism i Storbritannien.
I den fullständiga rapporten, som The Times har tagit del av, varnas även för att NATO kan komma att dras in i konflikter om tillgången till Rysslands och Ukrainas ”kornbodar”. Man konstaterar också att Himalayas försvinnande glaciärer, vars vattenflöden 2 miljarder människor är beroende av, kommer att öka spänningarna mellan Kina, Indien och Pakistan och i allra värsta fall kunna utlösa ett kärnvapenkrig. Båda dessa risker är dock bortredigerade i den offentliga versionen av rapporten.
Men trots en del slutsatser och exempel som kan tyckas drastiska, så innehåller de brittiska säkerhetstjänsternas rapport egentligen ingenting nytt. Bedömningarna av riskerna för att ekosystem ska kollapsa bygger på redan publicerad forskning. Bara fem av de vetenskapliga källor som refereras i den offentliga rapporten är från de senaste två åren, och den äldsta är från 2015. Sedan The Times första publicering kring rapporten har däremot nya studier tillkommit som bekräftar och förstärker analysen, bland annat om att åtminstone en del av världens korallrev kan ha nått en punkt varifrån de inte kommer att kunna återhämta sig.
Dessutom publicerade USA:s National Intelligence Council (NIC) en liknande rapport redan för fem år sedan, men då med ett mer avgränsat fokus på klimatförändringarna. Rapporten kom dock till mycket liknande slutsatser om bland annat ökade internationella konfliktnivåer och konkurrens om resurser, hot mot livsmedels- och vattenförsörjning, och ökad migration, och konstaterade att flera av dessa hot var snabbt accelererande.
(Behöver man ens nämna att Trump-administrationen sedan dess har bytt ut ledningen för NIC?)
Nej, det som är anmärkningsvärt med den brittiska rapporten är snarare att det har dröjt så länge för både säkerhetsanalytiker och regeringar att ”join the dots” (eller ligger det kanske flera liknande analyser i de hemliga gömmorna hos andra länders säkerhetstjänster?). Liksom att rapportens slutsatser nästan verkar betraktas som farligare än de hot som den beskriver – därav försöket till mörkläggning.
Labourregeringen har, liksom de flesta andra regeringar i Europa, knappast varit återhållsamma med att varna för de växande säkerhetshoten från främst Ryssland, islamistisk terrorism och ”systemhotande” brottslighet, eller från flyktingströmmar med ursprung i krigs- och konfliktzoner i Europas närhet.
De har heller inte tvekat att ösa hundratals nya miljarder på militär upprustning, stärka kritiska samhällsfunktioner mot cyberattacker, kraftigt strama åt migrationspolitiken och beväpna paramilitära gränsstyrkor för att hindra flyktingar från att ens komma till Europa, eller nagga på demokratiska rättigheter, personlig integritet och rättssäkerhet med hänvisning till brottsbekämpning (och ibland också till oönskade opinionsyttringar).
I mer än ett decennium har vi fått höra att både medborgare och beslutsfattare i Västeuropa varit ”naiva” när det gäller farorna med ”massinvandring” och behovet av ett starkt militärt försvar sedan slutet på det kalla kriget. Men när det gäller en så fundamental sak som att kritiska ekosystem på alla kontinenter håller på att gå sönder så är det tydligen bättre att titta åt ett annat håll.
Men de som under många år har varnat för riskerna med utarmning och möjlig kollaps av kritiska ekosystem har, med The Guardian profilerade miljöjournalist George Monbiots ord, avfärdats som ”knäppskallar, domedagsprofeter och extremister”. Nu kommer alltså samma budskap från Storbritanniens säkerhetstjänster.
— Jag skulle ljuga om jag skrev ”Jag vill inte säga ’vad var det vi sa”. Efter år av förolämpningar och hån så säger jag det nu med stolthet.
Bilden: Smältande glaciär i Himalaya.