Den rent kusliga okänsligheten inför den blodiga terror som drabbat tusentals libaneser mitt i deras vardagsliv motiveras av den terrorstämpel som för DN omsluter allt vad Hizbollah representerar. Men varken FN eller EU har terrorstämplat Hizbollah.
Kommentar|Håkan Blomqvist
”En ögonläkare i Beirut berättar för BBC att han aldrig tidigare i sitt liv behövt ’operera bort så
många ögon’. Andra läkare vittnar om amputerade händer och armar och om människor som
fördes till sjukhus med inre organ hängande utanför kroppen.” Emma Bouvins rapport (DN 19 sept)
handlade om tusentals drabbade, över hela Libanon efter den första vågen av exploderande
personsökare som dagen efter följdes av hundratals exploderande walkie talkies. När detta skrivs
är antalet skadade över tretusen och döda nära femtio, med okänt antal civila offer.
För de flesta normalt seende människor som ännu inte har ögonen bortsprängda handlar det
om blodig statsterrorism i syfte att sprida skräck och förlama inte bara en militär fiende som
Hizbollah utan det samhälle där organisationen har sitt stöd. Men inte för Emma Bouvins
arbetsgivare.
Dagens Nyheters ledare samma dag frågar sig om de bortsprängda kroppsdelarna var en
”proportionerlig, folkrättsligt godtagbar attack?” Och anser: ”Att civila blivit oskyldiga offer är
tveklöst – men ett anfall av detta slag är ändå att föredra framför såväl det besinningslösa våldet i
Gaza som Hizbollahs ständiga raketattacker.” Men att det ”besinningslösa” i Gaza skulle handla
om Israels folkmordskrig är inte bladet avser, nej: ”Mot apterade personsökare hjälper inte att
gömma sina styrkor och vapen i tunnlar eller bland civila”, alltså Hamas.
Den rent kusliga okänsligheten inför den blodiga terror som drabbat tusentals libaneser mitt i
deras vardagsliv motiveras av den terrorstämpel som för DN omsluter allt vad Hizbollah
representerar. Men varken FN eller EU har terrorstämplat Hizbollah. EU har singlat ut
organisationens väpnade gren men inte de övriga, den politiska och sociala. Det är USA som
räknar in organisationen som helhet – och förstås Israel som terrorstämplar såväl militära fiender
som humanitära hjälporganisationer.
Pojkboksimponerad av att attacken var som ”hämtad ur en agentfilm” och att den israeliska
säkerhetstjänsten Mossad ”lyckats med en av de mest spektakulära aktionerna i det hemliga
krigets historia”, gestaltar Sveriges mediala rikslikare den politiska arrogans som aktivt bidrar till
mentaliteten bakom terrorspiralen.
Det är inte bara kusligt, det är skräckinjagande.