Klara fakta pekar på dagens brister
Det krävs ett förbud utan kryphål
Folkrörelser måste pressa på
Ledare v 6
Socialdemokraterna har presenterat en reformplan för skolan. Det skarpaste förslaget är att införa ett vinstförbud. Som väntat har det lett till invändningar från friskolor och högerdebattörer. Lärarnas fack stöder däremot förslaget.
Tonen i skoldebatten har sedan en tid ändrats. Allt fler undrar varför Sverige ska vara det enda landet i världen som tillåter privat vinstdrift i offentligfinansierade skolor. De liberala ministrarna Johan Pehrson och Lotta Edholm talar om en ökad reglering av friskolor och utesluter inte vinstförbud. När även borgerliga företrädare för ungdomsförbund börjat kritisera friskolesystemet, utifrån den egna barndomserfarenheten av privatiseringsexperimentet, och när högre utbildningsinstitutioner som Handelshögskolan inte längre litar på betygen från friskolor börjar måttet kanske bli rågat även i borgerliga led. När var fjärde elev lämnar grundskolan med ofullständiga betyg bör vi alla förfäras.
Den som hängt med i socialdemokraternas skolpolitik höjer nog ändå på ögonbrynen inför det här utspelet. Det var en socialdemokratisk regering som drev igenom kommunaliseringen av skolan hösten 1989 mot protester, demonstrationer och strejker från lärare. Bildtregeringen genomförde friskolereformen 1992 men Socialdemokraterna rev inte upp förändringen när de återkom i regeringsställning 1994. Inte heller tog de några kraftfulla initiativ för att stoppa vinstmaskinen under kommande regeringsperioder.
Socialdemokraternas ansvar lyfts i en norsk statlig utredning om kommersiella krafters roll i välfärden (Dagens Nyheter 13 januari). Sverige har gått längst i Norden med att avreglera och privatisera välfärdstjänsterna i och utredarna beskriver landet som ett varnande exempel. Som förklaring lyfter de fram att (S) länge varit vacklande när det gäller vinst i välfärden och valt att satsa på konkurrens och ”valfrihet”. Fri etableringsrätt för friskolor genomfördes av borgerliga regeringar men revs aldrig upp av socialdemokratiska. Det existerar täta band mellan politiker och välfärdsföretag, vilket kan förklara att politikerna är mer positiva till vinster i välfärden än medborgarna. Reformerna har dessutom genomförts utan djupare utredning och utvärdering.
Trots att den norska skolan inte alls privatiserats och vinstutsatts i lika hög grad som den svenska anser utredarna att utvecklingen varit negativ och föreslår att vinstintressena fasas ut.
Deras argument är även tillämpbara på svenska förhållanden: Skolan har en viktig samhällsfunktion som riskeras av kommersialiseringen. Det är svårt att mäta kvalitet i mänskliga tjänster. Betygsinflationen i svenska friskolor visar hur den svårigheten kan utnyttjas av privata ägare. Marknadiseringen blir kostsam bland annat därför att det fordras mer styrning och kontroll, vilket leder till uppkomsten av en särskild byråkratisk apparat. Tilliten till personalens kunnande rubbas. Det missnöje detta leder till avspeglas i svårigheten att rekrytera lärare och få dem att vilja stanna kvar i yrket.
Slutsatserna är tydliga: Marknadstänkande och konkurrens lämpar sig inte i allmänhet för offentligfinansierade välfärdstjänster. Det hjälper inte med ”vinstreglering” – det blir bara krångligt. Det enda raka är att stoppa vinstdriften. Utredarna påpekar också frankt att valfrihet inte alltid är bra – ett djärvt påstående i Sverige där högern med viss framgång argumenterat för att friskolor och privata vårdcentraler ökat valfriheten. Den norska utredningen menar att de i stället ökar ojämlikheten i tillgång till välfärd. Marknadstänkandet leder till ett tudelat samhälle. I skolan kan vi se den effekten både som att skolor i utsatta områden får svårare att rekrytera lärare och att de mer resursstarka föräldrarna flyttar sina barn till skolor i andra områden, något som ytterligare spär på segregationen.
Socialister har i årtionden varnat för att den nyliberala politiken skulle leda till försämrad välfärd, ökad ojämlikhet och söndring av samhällsväven. Idag ser vi sönderfallet tydligast i glesbygd och i förorter där samhällsservicen utarmats. Vi anar sönderfallets omfattning när vi läser om hur lätt gängkriminella kan erbjuda barn en mer lockande framtid än vad familj och skola förmår. Allt fler talar om att det inte bara behövs repressiva lösningar utan även förebyggande åtgärder, ett mantra som sällan konkretiseras. Det är dags att säga att den första och viktigaste förebyggande åtgärden är att återigen bygga upp skolan och välfärden.
Mot den bakgrunden är det välgörande med den norska utredningens klara ställningstagande: Det går att fasa ut vinstintressena om den politiska viljan finns! I Sverige kan det bli svårare än i Norge, eftersom marknadsaktörerna bitit sig så hårt fast i välfärden. Men det går om det finns folkliga rörelser som driver på.
Även om det skulle fattas ett beslut om vinstförbud i skolan, skulle det fordras en fortsatt vaksamhet och mobilisering från lärarfack, föräldrar och elever. Allt för många historiska erfarenheter visar att vinstdrivande företag hittar alla möjliga kryphål för att rädda sina vinster.
Före och efter nästa val måste vi hålla fast socialdemokraterna vid dess löfte om vinstförbud. Det får inte, som så många andra utspel just nu, bli en del av det politiska spelet mellan regeringen och (S) om vem som låter kraftfullast i retoriken. Att stoppa vinsterna i skolan är inte en fråga om retorik, det är avgörande för samhällets framtid – att stoppa vinsterna inom hela välfärden är nästa nödvändiga steg!