Vid en grundningskongress i Stockholm 24-25 maj antog det nya vänsterpartiet Solidaritet ett program och stadgar och manade radikal vänster utanför Vänsterpartiet till samarbete, även inför valet 2026. Jonas Karlsson, ledamot av Motståndsrådet – Solidaritets styrelse – ger här sin rapport och bild från kongressen.
Inrikes | Jonas Karlsson
Solidaritets kongress samlade vänstern – nio andra rörelser på plats. Solidaritets konstituerande kongress 24-25 maj i Hägerstensåsens medborgarhus i Stockholm blev en milstolpe genom att samla en betydande del av den radikala vänstern. Inte mindre än nio organisationer var på plats som gäster och framförde hälsningsanföranden. Alla grupperna är överens om att det behövs mer samarbete.
Med nästan 50 anmälda ombud var förväntningarna höga på Solidaritets konstituerande kongress där organisationen skulle svetsas samman med nya stadgar, verksamhetsplan och ett längre partiprogram. Kongressen hade föregåtts av ett sedvanligt motionsförfarande och totalt fanns 46 stycken inkomna motioner.
Hårdast blev debatten om partiprogrammet. En handfull kongressombud ville förkasta det 45-sidiga förslaget i sin helhet till förmån för en ny process för att skapa ett kortare program. I slutändan antogs det framlagda förslaget till partiprogram efter några ändringar från bifallna motioner. Bland annat fastslogs att partiet ska kämpa för ett socialistiskt Europa. Programmet ska dock kompletteras med ytterligare skrivningar om invandrings- och flyktingfrågan som kommer att klubbas på ett framtida stormöte. Det beslutades också att en kortversion av programmet ska tas fram.
I stadgedebatten var några av de viktigaste besluten att strukturen med öppna stormöten som högsta beslutande organ mellan kongresserna behålls, liksom strukturen med ”motståndsklubbar” där minst tre medlemmar kan gå samman för att skapa självständiga aktivistgrupper. Det beslutades också att talespersoner kommer väljas av Motståndsrådet, Solidaritets styrelse, som från kongressen består av 24 ledamöter.
Bland allmänna motioner bifölls en motion om kampanj kring europeiskt upprop mot krig som har undertecknats av en betydande del av europeisk vänster, bland annat Podemos. Uppropet vänder sig mot det israeliska folkmordet mot det palestinska folket och mot all krigspolitik, oavsett varifrån den än kommer. Uppropet stärker motståndet mot kriget och stärker det europeiska samarbetet bland organisationer som strävar i samma riktning som Solidaritet.
I verksamhetsplanen fastslogs att partiets ambition är att ”tillsammans med andra socialistiska krafter bygga en valallians och nå framgång i valen.” Det ses som betydelsefullt att använda parlamentariska plattformar för att ”utmana konsensus-myten om kapitalismen och militarismen” för att stärka de kämpande rörelserna runt om i samhället.
En konstituerande kongress är såklart en mycket spännande tillställning eftersom många kamrater inte heller träffat varandra tidigare. Men förväntningarna överträffades och stämningen var på topp under de båda dagarna inklusive kongressmiddagen på lördagskvällen.
Medlemmarna bidrog med kulturinslag och på söndagseftermiddagen gästades vi av Jan Hammarlund som spelade och sjöng visor om motstånd. Utmaningarna består nu i att fortsätta stärka våra egna strukturer samtidigt som vi utökar samarbetet med andra grupper och lägger ännu större vikt vid det utåtriktade arbetet.
Nio rörelser – och en gemensam vilja: Samarbete. Kongressen gästades av representanter för Arbetarmakt, Feministerna, Impulso Ecuador, Kommunistiska Partiet, Palestinska Arbetsgruppen i Stockholm, Piket för politiska fångars frihet – Stockholm, Socialistiskt Alternativ, Shora, Stödgruppen Folklig ekonomi för folklig makt som alla välkomnade bildandet av Solidaritet och öppnade för samarbete vilket bådar gott för framtiden. Dessutom lästes en uppskattad hälsning från Folk mot DCA upp under kongressen.
Eduardo från Arbetarmakt betonade vikten av att bygga nytt:
– Vill du bygga något socialistiskt, något radikalt, något som kämpar, så måste det ske utanför Vänsterpartiet. Därför är det extremt positivt att Solidaritet har bildats. Det är ett stort steg framåt för den radikala kampen i Sverige och vi välkomnar det och önskar er lycka till i arbetet.
Mehrnosh från Shora manade till organisering och motstånd i en tid av växande repression.
– Mer än någonsin behöver vi sträva efter att förändra genom rörelser underifrån. Med all vår kraft måste vi sprida antikapitalistiska idéer. Synliggöra den verkliga boven och sträva efter att bygga en antikapitalistisk rörelse, sa Mehrnosh.
Elin från Socialistiskt Alternativ talade efter programdebatten och lyfte ett citat ur det nya partiprogrammet:
– Det här mitt favoritcitat från ert nya program. Att ni ”verkar för en utbildning av hela befolkningen i disciplinerad samhällelig aktion, generalstrejker, sabotageteknik och civil olydnad ska göra Sverige omöjligt att ockupera.” Hon poängterade också att det går att använda de parlamentariska mandaten till att stötta kampen mot nedskärningar genom att agera konsekvent.
Leia från Feministerna poängterade att samarbete är nödvändigt för att stärka kampen.
– Vi behöver bygga genuina samarbeten. Samarbete för Värdigt liv är just det. Det är ett öppet och ärligt samarbete där partier och rörelser på politikens vänstra planhalva går samman mot fascismen, kapitalismen, nyliberalismen, kolonialismen, miljöförstöringen, militarismen och resten av det samhället.
Robert från Kommunistiska partiet lämnade ett färskt beskedatt partiet beslutat undersöka möjligheterna för samarbete i riksdagsvalet 2026.
– Förra helgen beslutade så partistyrelsen att vi inte kommer kandidera med en egen lista i riksdagsvalet men att vi ska fortsätta undersöka möjligheten för en eventuell valsamverkan i riksdagsvalet.
– Vi ska vara ärliga; av tidigare erfarenheter är vi i Kommunistiska partiet lite skeptiska till valsamarbete men inte minst är vi skeptiska till en allt för stor tilltro till valet. Men vi är inga sekterister. Oavsett var vi landar i frågan kommer vi fortsätta sträcka ut handen till andra aktiva och progressiva krafter.
Adolfo och Ana María från Piket för politiska fångars frihet – Stockholm och Stödgruppen Folklig ekonomi för folklig makt, manade till motstånd mot kapitalism och imperialism.
– Imperialismen är en del av kapitalismens struktur. Det är viktigt att inse att imperialismen och antikapitalismen är centrala referenspunkter som sammanför våra kamper här i Sverige, Europa och med den globala kampen, sa Ana.
– Låt oss skapa en verklig kraft för förändring genom att förena de antikapitalistiska och antiimperialistiska rörelserna kan vi bli en verklig kraft både på gatorna och på alla plattformar där vårt budskap om förändring skapar hopp om framtiden, sa Adolfo.
Sami från Palestinska Arbetsgruppen i Stockholm talade gripande om Palestinas historia, Al Nakba, och Israels pågående folkmord i Gaza. Men också vikten av enighet och inte låta sig splittras i kampen.
– Tänk er när vi håller på att förbereda en demonstration och hälften av gästerna är i krig med varandra. Så därför brukar jag säga till dom som vill att några ska uteslutas från att delta – jag kommer inte att göra det! Jag älskar er allihop och Palestinas sak har alltid dragit folk från alla håll. Försök att samla alla.
Framåt tillsammans. Solidaritet är mycket glada över alla gästande organisationer som deltog på kongressen. Vi ser fram emot ett fördjupat samarbete med alla radikala krafter för att tillsammans kunna utgöra ett verkligt alternativ som utmanar den nuvarande samhällsordningen. Närmast kommer vi delta i planeringen av demonstrationer vid riksdagens öppnande och den stora demonstrationen 7 juni för Palestina.