Medan Israels säkerhetskabinett beslutat att Gaza stad ska inkvaderas, fortsätter Internationalen vårt samarbete med journalister och fotografer inne i Gaza, som trots stora personliga risker fortsätter att berätta vad de ser, hör och upplever.
Idag återkommer Malak Abuhamdi med sin tredje rapport, som handlar om hur sjukvårdssystemet pressats till kollaps och hur ambulanser slutat fungera på grund av brist på bränsle, men också direkta attacker.
En video som hittats på en dödad sjukvårdares telefon visar att de israeliska styrkorna öppnat eld mot ambulansen. Denna skarpa film motsäger direkt den officiella israeliska berättelsen om omständigheterna kring ambulanspersonalens död.
Fokus|Malak Abuhamdi
Att bevittna en sårad person som vrider sig i smärta på en trävagn som dras av ett djur, eller att höra jämrandet från en patient som bärs av sina anhöriga över långa sträckor är scener som fångar djupet av lidandet och blottlägger den omänsklighet som en belägrad befolkning står inför, även i deras stunder av blödningar och ångest.
Detta är inte ekon från ett avlägset förflutet, det är den dagliga verkligheten i Gaza, där världens känsla för mänsklighet bryter samman vid dörrarna till stängda sjukhus och där ambulanssirenerna inte längre hörs.
I en scen som speglar den totala kollapsen av sjukvårdssystemet har dussintals ambulanser på Gazaremsan slutat fungera på grund av total brist på bränsle, ett resultat av den kvävande blockaden och den israeliska ockupationens förbud mot införsel av bränsle, reservdelar, batterier och olja. Dessa fordon, en gång symboler för hopp som rusade för att rädda liv, står nu stilla och tysta vid vägkanten, som om de tar farväl av sitt humanitära uppdrag.
I denna bistra verklighet har medicinska team och de skadades familjer inget annat val än att ta till primitiva metoder. Åsnedragna vagnar har blivit en metod för att transportera skadade, medan fordon endast är reserverade för de mest extrema nödsituationerna eller vid direkta attacker.

Bland de mest upprörande scener som etsat sig fast i minnet är brottet att den israeliska ockupationen direkt attackerade ambulansbesättningar, framför allt i mars i år, när Gazas civilförsvar meddelade att det hade förlorat kontakten med ett team av sjukvårdare medan de utförde sin humanitära plikt i Tel al-Sultan, väster om staden Rafah. De var där för att rädda liv, men ockupationsstyrkorna omringade dem, belägrade dem och skar av alla vägar till överlevnad och sedan försvann de.
I flera dagar klamrade sig hoppet fast vid ett livstecken, ett budskap, ett ljud. Men sanningen visade sig vara mer brutal än någon hade kunnat föreställa sig. Efter att den israeliska armén dragit sig tillbaka från området hittades kropparna av de 14 sjukvårdarna begravda under sanden. En del hade händerna bundna, med tydliga skottskador i bröstet och huvudet. Deras kvarlevor låg bredvid spillrorna av deras förstörda ambulanser, som om jorden själv försökte dölja ett monstruöst brott som var alltför fasansfullt för det mänskliga sinnet att förstå.
En video som senare hittades på en av de dödade sjukvårdarnas telefon visade ambulanser och brandbilar med tydligt synliga markeringar och nödljus som blinkade i det ögonblick som de israeliska styrkorna öppnade eld. Denna skarpa film motsäger direkt den officiella israeliska berättelsen om omständigheterna kring ambulanspersonalens död.
Detta var inte bara en händelse, det är en skamfläck på mänsklighetens samvete, ett flagrant brott mot alla internationella lagar, främst Genèvekonventionerna, som garanterar skydd för medicinsk personal. De som bar livets fana dödades för att de försökte bevara det. Deras blod är inte bara ett bevis på brottet utan också ett rop mot världens smärtsamma tystnad och ett eko av det oändliga palestinska lidandet.

I det ockuperade palestinska territoriet står Gazaremsans hälso- och sjukvårdssystem, som redan ödelagts av en 16 år lång blockad, nu inför en ännu allvarligare kris när fientligheterna med Israel eskalerar, med början den 7 oktober 2023. Sjukhus kämpar för att fungera mitt i ständiga strömavbrott och allvarlig brist på mediciner och medicinska förnödenheter, vilket gör det nästan omöjligt att leverera livräddande vård.
Världshälsoorganisationen (WHO) har dokumenterat ett stort antal attacker mot hälso- och sjukvården som resulterat i dödsfall och skador på medicinsk personal och skador på ambulanser och vårdinrättningar.
I takt med att den humanitära krisen fördjupas finns det ett akut och kritiskt behov av att inrätta en skyddad humanitär korridor som säkerställer säker transport av patienter i behov av akutvård, obehindrat tillträde för humanitär personal och flödet av viktiga medicinska förnödenheter.
Från krigets allra första ögonblick blev det smärtsamt tydligt att angreppet på hälso- och sjukvårdssystemet inte var en biprodukt av kriget, det var en medveten och systematisk del av dess strategi. Sjukhus, vårdcentraler och till och med medicinsk personal sågs inte längre som skyddade enheter, utan förvandlades till direkta mål som bombades, belägrades och hindrades från att fullfölja sitt humanitära uppdrag. Som om lidandet inte vore nog blöder nu även de som arbetar med att läka såren. De som anförtrotts att rädda liv befinner sig nu i fara för sina egna liv. Internationella lagar, främst den fjärde Genèvekonventionen som uttryckligen uppmanar till respekt och skydd för hälso- och sjukvårdspersonal, och tillhandahållande av vård för sårade, sjuka, kvinnor och utsatta överträds på ett flagrant sätt, utan ansvarsskyldighet eller återhållsamhet.
Bara två dagar efter krigsutbrottet tvingades Beit Hanoun-sjukhuset i norra Gaza att tas ur bruk, vilket markerade början på en gradvis kollaps av regionens hälso- och sjukvårdssystem. Men det stannade inte där. Den israeliska armén gav order om att evakuera sjukhusen på både patienter och medicinsk personal och krävde att vårdinrättningar i Gaza City och norra Gazaremsan skulle tömmas, i uppenbar brist på respekt för den grundläggande mänskliga rättigheten till behandling och överlevnad.
Ändå vägrade sjukvårdsteamen att ge upp. Trots hot och bombningar höll läkare och sjuksköterskor fast vid sin plikt. De fortsatte att ge vård till sårade och sjuka, trotsade rädslan och elden som förkroppsligade den högsta formen av människooffer.
När anfallet intensifierades drevs civila med våld söderut i ett försök att fördriva dem. Det ena sjukhuset efter det andra blev ett militärt mål. Baptistsjukhuset bombades. Omgivningarna kring flera andra, inklusive Al-Shifa-sjukhuset, det största i Gaza, hotades, belägrades och attackerades, tillsammans med Al-Awda, det indonesiska sjukhuset och andra. Det var inte isolerade attacker, utan ett kalkylerat försök att tömma Gazas sjukhus och tvinga människor att fly.
Under den förkrossande tyngden av denna aggression drevs upprepade räder, arresteringar av medicinsk personal och riktad förstörelse av vårdpersonal till att själva fördrivas, och de tjänster de tillhandahöll minskade drastiskt. Detta var ett förödande slag mot sjukvårdssystemet i Gaza City och de norra delarna av Gaza City, som är starkt beroende av dessa sjukhus, som betjänar mer än 75 procent av befolkningen. Dessa institutioner hyste specialiserad personal och avancerad medicinsk utrustning som är nästan omöjlig att kopiera någon annanstans i Gaza.
Rapporter från Världshälsoorganisationen och hälsoministeriet avslöjar att det brutala kriget har ödelagt Gazas sjukvårdssystem. Tjugo sjukhus har tvingats ta ur drift, vilket gör att endast sexton fortfarande är i drift under enorm press, och fungerar med tre gånger sin kapacitet, men ändå inte kan möta befolkningens växande hälsobehov på grund av kritisk brist på medicinska förnödenheter, rent vatten, elektricitet, mediciner och medicinsk personal.
Dessa sjukhus är inte längre bara vårdcentraler, de har blivit fristäder för överlevnad som kämpar för att hålla sig kvar mitt i kollapsen. Det finns inget vatten, ingen elektricitet, ingen medicin och inte tillräckligt med händer för att läka. Medicinska team kollapsar under tyngden av ändlösa nödsituationer, och det råder en stor brist på specialiserade kirurger, neurokirurger och intensivvårdspersonal, vissa tvingade att fly, andra utmattade bortom all gräns.
De återstående sjukhusen står inför förestående nedstängningar på grund av den allvarliga bristen på bränsle, mat och drickbart vatten. Detta är inte bara en hälso- och sjukvårdskris. Det är en fullskalig humanitär katastrof som utspelar sig på varje överfull akutmottagning, i varje barn som väntar på en säng, i varje patient som kämpar mot smärta på ett kallt golv eftersom det helt enkelt inte finns plats kvar.

Tidigare publicerat i Internationalens serie inifrån Gaza:
Ahmed… När hungern blir till tystnadens språk – Internationalen
Berättelser inifrån Gaza – Från en avhuggen hand växer en dröm fram – Internationalen
”Hej, jag heter Malak Abuhamda och det här är min historia inifrån Gaza” – Internationalen
Stöd Internationalen på plats inne i Gaza! – Internationalen