Maria Andersson är aktuell med den nya boken ”Då dödar jag dig” som handlar om våld i nära relationer. En roman baserad på verkliga kvinnors berättelser. Den berör starkt och väcker mycket känslor. Det handlar om en kvinnas kamp ur en våldsam relation och har inslag av samhällskritik. Maria Bratt har läst.
Kulturen|Maria Bratt, recension
Maria Andersson är författare och föreläsare i ämnet våld i nära relationer och är nu aktuell med boken ”Då dödar jag dig”. Det är en bok i romanform som bygger på verkliga händelser och baserat på tio års erfarenheter och berättelser från kvinnor Andersson träffat när hon har hållit sina föreläsningar. Den här romanen handlar om Anna, som inleder ett förhållande med en till synes bra man – hennes livs kärlek, vad hon tror i början när hon lärt känna honom. Han är fin, kärleksfull, omtänksam och allt känns perfekt med honom. Men sakta börjar han förändras till det sämre, men på ett subtilt sätt och det är svårt att ta på. Berättelsen om hennes förhållande är i dåtid, och kapitlen varvas med kapitlen i nutid. Under kapitlen i nutid får man möta henne i terapisamtal efter att relationen tagit slut och man får aningar om vad som hända skall i förhållandet.
Varningstecknen fanns där i början av relationen, men först efter att Anna föder deras första barn börjar varningsflaggorna synas om att något inte står rätt till. Våldet och misshandeln kommer senare. Så brukar det vara i den här typen av relationer. Det är stillsamt och harmoniskt första tredjedelen av boken, sedan allt eftersom brakar helvetet loss. Den passionerade förälskelsen och allt gick snabbt i början, de flyttade ihop tidigt i relationen och det gick undan då Anna blev gravid.
I kapitlen och sidospåret för nutiden tas klassiska företeelser upp som är typiska för kvinnor med de här upplevelserna och erfarenheterna. Hon känner skuld och skam. Hon anklagar sig själv för att det är hennes fel. Att hon ifrågasätter sig själv att hon inte gick tidigare. Att hon känner sig dum och naiv. Mardrömmen hon lever i. Det svåra att lära sig leva med sorgen och gå vidare.
Anna slits mellan hopp och förtvivlan, kyla och värme sker växelvis. Ena stunden är han kärleksfull och varm, andra stunder våldsam och elak. Så mycket smärta, så mycket mörker. Våldet är väldigt detaljerat beskrivet och stundtals svårt att ta in. Att berättelsen om Anna bygger på verkliga händelser gör det ännu mer obehagligt och det knyter sig i magen. Men det här måste ut, det måste berättas. Vi måste synliggöra våldet för att förstå och kunna göra något åt det, för att stoppa och förebygga det.
Anna börjar tro att hennes make är narcissist och psykopat. Det här är komplicerat. Beror mäns våld mot kvinnor på att männen är psykiskt sjuka eller är det patriarkaliska förklaringsmodeller man ska utgå ifrån för att kunna ingripa och förändra detta mönster för att stoppa mäns våld mot kvinnor? Efter att Anna nästan blir ihjälslagen får hon nog. Efter att polisanmälan läggs ned i brist på bevis och att ord står mot ord blir hon sviken av rättssystemet. Det är sorgligt nog väldigt vanligt. Det är ett fåtal procent av alla anmälningar som leder till åtal. Samhället sviker och kvinnorna är rättslösa. En underton av samhällskritik ligger inbäddad i Annas berättelse.
Boken slår hål på myten om att det bara är att gå, att lämna relationen. Det psykiska våldet, isoleringen och mentala mekanismer gör att relationen blir ett fängelse som är svårt att ta sig ur. Att det inte är bara att gå efter första slaget. Det handlar om makt och kontroll, det blir svårt att berätta för andra på grund av skuld och skam. Att kvinnan får ”skylla sig själv”. Anna börjar gå på föreläsningar om mäns våld mot kvinnor och upptäcker att majoriteten av de som deltar är kvinnor. Genom Anna efterlyses fler män som engagerar sig i dessa frågor och är delaktiga i att stoppa våldet. Män och kvinnor måste samarbeta och engagera sig tillsammans i dessa samhällsproblem.
Styrkan i den här romanen är hur den väldigt analytiskt beskriver hur våld i nära relationer påverkar psykiskt, hur man bryts ned mentalt. Romanen har ett icke förutsägbart slut och sista kapitlet slutar mitt i en händelse och bryts abrupt. Det handlar även mycket om den PTSD (post traumatiskt stressyndrom) som drabbar offren. Det handlar om den långa vägen tillbaka efter en sådan här relation och eftervåldet. Men boken är också inspirerande om hur det går att hitta hoppet och styrkan att till slut våga lämna.
”Då dödar jag dig” av Maria Andersson är utgiven på Idus förlag