▶ Största importören av svenskt militärt materiel
▶ RSF:s viktigaste vapenleverantör
▶ Pengar luktar uppenbarligen inte
Ledare|Vecka 46
Det är sannerligen fruktansvärda rapporter som når oss från krigets Sudan, med bland annat 12 miljoner människor på flykt och värnlösa civila som slaktas i tusental – ”vår tids värsta humanitära kris”, som FN uttrycker det. Någon ljusning vid horisonten är också svår att skönja, i en strid där såväl Sudans armé som den utbrytande och fronderande säkerhetsmilisen RSF gör sig skyldiga till fasansfulla övergrepp, vilka inte kan betecknas som något annat än brott mot mänskligheten. Inbördeskriget förvärras dessutom av att externa krafter ser till att stora mängder vapen fortsätter att strömma in. De viktigaste leverantörerna till armén utgörs av Egypten och Saudiarabien och till RSF handlar det om Förenade Arabemiraten, som i gengäld främst tillförsäkras omfattande kvantiteter av guld från RSF:s kontrollerade områden.
Var kommer då Sverige in i bilden? Jo förra året var just Förenade Arabemiraten – till ett värde av sex miljarder kronor – vårt lands största kund av militärt materiel. Som Svenska Freds belyser på sin hemsida är dessutom denna ymniga export något som pågått under lång tid; från att kriget i Jemen inleddes 2015, där Förenade Arabemiraten ända till 2020 var en avgörande aktör, uppgår den svenska exporten till 19,6 miljarder kronor, främst SAAB:s stridsledningssystem Erieye. Nämnas kan att Bofors under 1980-talet fälldes i domstol när företaget försökte smuggla Robot-70 till just Förenade Arabemiraten, men numera är således denna hantering fullt laglig https://www.svenskafreds.se/vapenkartan/forenade-arabemiraten. Därtill är Förenade Arabemiraten otvivelaktigt en diktatur utan något folkvalt parlament eller rätt att bilda politiska partier. Shariadomstolar utfärdar spöstraff för en rad brott och den som är homosexuell riskerar till och med dödsstraff.
Men uttrycker inte svensk lagstiftning förbud mot att exportera till land som är i krig, riskerar att dras in i krig eller på ett uppenbart sätt bryter mot mänskliga rättigheter? Jo, men samtidigt säger lagen att dessa kriterier ska ”vägas mot Sveriges nationella säkerhetsintressen”. Denna skrivning gör att det hela tonar fram likt en ”gummilag” som regeringen – eller formellt Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) – kan vrida, vända och töja efter eget tycke och smak. Tydligt är att det idag är grönt ljus för vapenexport till alla länder som kan sägas ingå i det västimperialistiska blocket, och då inte bara länder som Norge eller Tyskland utan även USA eller exempelvis Turkiet och Israel – samt således också Förenade Arabemiraten.
Det var i förra veckan som P1:s Ekot belyste att Sverige på senare tid kraftigt ökat handeln med Förenade Arabemiraten, trots landets uppenbara inblandning i krigets Sudan. Snart uppmärksammades även Sveriges omfattande vapenexport till landet, främst genom Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeås medverkan i radions Studio Ett. Från fredsforskare har det också lyfts kritik mot vapenexporten till denna stat och Miljöpartiets språkrör Amanda Lind och dess EU-parlamentariker Isabella Lövin har i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet – med rubriken ”Sverige riskerar att bidra till krigsbrott” – krävt att denna export omedelbart upphör https://www.svd.se/a/QMpg4Q/stoppa-vapenexporten-till-forenade-arabemiraten-skriver-miljopartiet. Däremot har det inte hörts ett ljud från Vänsterpartiets sida.
Regeringen har, genom bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa, gått i svaromål. Dousa menar att regeringen ser som sin uppgift att ”påverka inifrån” genom att föra en dialog med regimen i Förenade Arabemiraten. Dessutom betonar ministern att utan affärer av detta slag skulle inte Sverige ha råd att finansiera välfärden. I Dousas värld luktar uppenbarligen inte pengar.
Under främst Olof Palmes tid myntades – med visst fog – uttrycket att Sverige var ”en moralisk stormakt”, en epok som idag känns oändligt långt borta.
Bilden: En av massgravarna som FN upptäckt i Sudan