▶ Föreslår hårda sanktioner mot turismen
▶ Ett exempel ska utplånas
▶ Det röda Kuba behöver vår solidaritet
Ledare|Vecka 28
USA:s regering vill nu skärpa sanktionerna mot Kuba. Donald Trump förordar bland annat att EU
ska frångå det avtal som man 2016 slöt med Kuba om dialog och samarbete. Det avtalet kom till i en tid när president Obama hävde vissa sanktioner och öppnade för samtal med den kubanska
regeringen. När Trump tillträdde första gången 2017 återinförde han sanktionerna. Biden lät
sanktionerna löpa vidare under sin tid som president, men hävde den klassning av Kuba som
understödjare av terrorism som Trump infört, när Trump än en gång blev president återinfördes
denna klassning.
Målet för den nuvarande USA-regeringen är bland annat att krossa den kubanska turismindustrin, genom att göra det olagligt för företag i andra länder att utöva handel och ekonomiska transaktioner med Kuba, utifrån att dessa företag i så fall stängs ute från USA:s inre marknad.
USA:s fientlighet mot Kuba sträcker sig ända tillbaka till 1959 då den av Fidel Castro ledda 26-
julirörelsen störtade den blodiga Batista-diktaturen. Det nya styret genomförde reformer och
förstatliganden som utmanade den imperialistiska dominansen, och som väckte inspiration bland breda folklager över hela Latinamerika. USA använde sig inte heller enbart av sanktioner och sedermera en massiv handelsblockad. År 1961 finansierade och ledde CIA ett invasionsförsök i den så kallade Grisbukten. De som skickades för att störta det nya vänsterstyret var exilkubaner, Batista- anhängare och andra som inte kunde acceptera regimens strävan efter ett mer jämlikt samhälle.
Det kubanska folket slog tillbaka invasionen. CIA och exilkubanerna övergick därefter till rena
terroraktioner, exempelvis mord på aktivister i alfabetiseringskampanjen och sprängningar. En båt sprängdes 1960 i Havannas hamn med upp till 100 dödsoffer och 1976 sprängdes ett kubanskt passagerarplan med 76 dödsoffer som konsekvens – för att bara påminna om de mest omtalade fallen. Ett mycket stort antal mordförsök riktades mot Fidel Castro personligen. Det handlade om allt från förgiftad mat och cigarrer till attentat med handeldvapen. Dessa mordförsök fortgick med skiftande intensitet så länge Castro var i livet. Sanningen är att den politik som USA från allra första början fört mot Kubas vänsterstyre måste betecknas som just terroristisk.
I kampen för att överleva har det kubanska styret tvingats till kompromisser och manövrer som
ibland varit värda kritik. Enpartisystemet och avsaknaden av en fri fackföreningsrörelse utgör
dessutom demokratiska inskränkningar av ett slag som inte kan försvaras. Men detta får inte
urskulda USA:s brott och förringa vad denna konflikt i grunden handlar om; den kapitalistiska
imperialismens beslutsamhet att krossa ett exempel på folkligt motstånd mot dess dominans och utsugning.
Situationen på Kuba är mycket allvarlig, verklig nöd råder. Sovjetblockets fall ledde till att den
kubanska handeln sjönk katastrofalt, men turismindustrin blev en räddningsplanka. Covidepidemin skadade den allvarligt och nu ser Trumpregimen möjligheten att utnyttja Kubas svåra läge. Det är ingen tillfällighet att Trump utsett Marco Rubio till utrikesminister. Rubio tillhör den exilkubanska extrema och djupt reaktionära Miami-miljön.
Det är alla demokratiska, socialistiska och anständiga krafters uppgift att stödja Kuba i dess
existentiella kamp mot imperialismens försök att utplåna det hopp som den kubanska revolutionen utgjort ända sedan segern 1959.