UTRIKES | Erik Edlund
Utnämningen av Tim Walz som Kamala Harris vicepresident-kandidat kom som en chock för många bedömare, bara två veckor efter att president Biden drog tillbaka sin kandidatur. Den 60-årige guvernören från Minnesota har en politisk gärning bakom sig som placerar honom en bra bit till vänster om mittfåran i det demokratiska partiet. Med skandinaviska mått mätt är den fd. läraren Walz kanske inte särskilt radikal. Men i den amerikanska politiken sticker han verkligen ut. Och utnämningen av Walz till Harris ”runningmate” är något som glatt många i den amerikanska vänstern.
Som guvernör i hemstaten Minnesota var han med och drev igenom gratis måltider i skolan, betald familjeledighet, avgiftsfria collegestudier och ett stärkt arbetarskydd. Han undertecknade vidare en lag som successivt höjer minimilönen i Minnesota till 15 dollar i timmen och stödde också utökad arbetsskadeförsäkring och en lagstiftning om ökat skydd för arbetare som slår larm om missförhållanden på sin arbetsplats och offentliganställdas rätt till ett kollektivavtal.
Minnesota är den första delstaten att ge arbetare rätt till upp till 12 veckors familjeledighet. Det ger anställda rätt att till exempel ta ledigt för att ta hand om ett nyfött barn eller en sjuk familjemedlem.
Precis som Kamala Harris har Walz engagerat sig i rätten till abort, och som guvernör i Minnesota tog han bort i stort sett alla delstatens tidigare restriktioner och införde ökat skydd för kvinnor som kommer till Minnesota från andra delstater för att utföra en abort. Två restriktionerna han medverkade till att ta bort är en 24 timmars väntetid och krav på föräldrarnas godkännande.
I HBTQ-frågor, klimatet och och papperslösa rättigheter har han utmärkt sig som en försvarare av progressiva reformer. Samtidigt bidrog han till införa restriktioner av möjligheterna att köpa och äga vapen. Bland annat införde han strängare bakgrundskontroller vid vapenköp, och en lag som tillåter myndigheterna att konfiskera vapen från personer när deras vapeninnehav bedöms vara en fara för dem själva eller andra.
Hans ställningstagande i Mellanöstern-frågan har däremot varit något som kritiserats av stora delar av den amerikanska vänstern. Han har som kongressledamot konsekvent stött partiets linje och röstat för israeliska intressen. 2019 röstade han till exempel mot en resolution i representanthuset som fördömde Israels bosättningspolitik på Västbanken. Waltz, som tagit ställning för en tvåstatslösning, har kritiserat Boycott, Divestmen and Sanctions (BDS)-rörelsen, som syftar till att pressa Israel att avsluta sin ockupation av Palestinska områden.
Så sent som i tisdags godkände USA:s utrikesdepartement i dessutom vapenaffärer värda 20 miljarder dollar till Israel, något den israeliska tidningen Ha’aretz kallar ”en av de mest betydande vapenförsäljningarna till Israel i Amerikas historia”. Detta är helt i linje med den politik som förts under Biden/Harris styre och som inte heller Waltz har något att invända mot.
Walz vill inte kalla sig socialist eller ens socialdemokrat. Men han ryggar heller inte tillbaka av rädsla när hans motståndare försöker brännmärka honom som ”socialist”.
I slutet av juli deltog han i ett digitalt möte med ”White dudes for Harris”. Där uppmanade han Harris-anhängarna att inte backa från sina progressiva ideal.
– One person’s socialism is another person’s neighborliness. sa han.
Det engelska ordet ”neighborliness” har ingen riktig motsvarighet i svenskan, men frasen kan bäst översättas med ”den enes socialism är den andres granngemenskap”.
Man ska inte dra för stora slutsatser av utnämningen av Walz. Men den är åtminstone ytligt sett onekligen en intressant kontrast mot Demokraternas tidigare strategi att hela tiden söka sig mot mitten, och högerut, för att locka osäkra väljare ur den välbärgade medelklassen. Ända sedan Clinton-eran på 90-talet har Demokraternas filosofi varit att man vinner val genom att vinna mittenväljarna. Den taktiken verkar nu enligt många bedömare ha ändrats.
Walz har fått uppbackning av en väldigt blandad skara företrädare för alla delar av partiet. Från Bernie Sanders, Alexandria Ocasio-Cortez och Ilhan Omar till center-höger-företrädare som Dean Phillips och Hillary Clinton.
Men det är inte riktigt så enkelt. Medan stora delar av vänstern inom Demokraterna glädjer sig åt valet av Waltz pågår också organiserade utrensningar av progressiva kongressledamöter. Samma partiledning som nu går fram med Harris och Waltz har i bästa fall passivt sett på när den mäktiga pro-israeliska lobbygruppen AIPAC använt sina miljardärspengar till att bekämpa medlemmar i The Squad, den informella grupp i kongressen som uppstått med Ocasio-Cortez i spetsen. Under sommaren har två av dessa, Jamaal Bowman i New York och Cori Bush från Missouri, besegrats i primärval av kandidater som stöttats av miljontals AIPAC-dollar.
Donald Trumps kommentar på utnämningen av Waltz var att han kommer bli ”den sämsta vicepresidenten någonsin”. En ledande rådgivare från Trumps kampanj framträdde i ett nyhetsprogram i kanalen CBS och sa att det är tydligt att Kamala Harris ”knäböjde och valde en som är lika extremt vänster, svag, misslyckad och farligt liberal som henne”.
Den sena utnämningen av ny presidentkandidat och vicepresidentkandidat, och Republikanernas allt mer ursinniga angrepp, har vridit upp temperaturen i den amerikanska valrörelsen. Framtiden får utvisa om Demokraternas nyfunna självförtroende med en ny fräsch ledning kommer leda till en ny politik, och om den kommer räcka för att besegra Trump i höst.