Lyxkryssaren med gnagarvirus: ”Här framträder rasismens logiska sammanbrott”

När den spanska regeringen gick med på att lyxkryssningsfartyget med det dödliga hantaviruset skulle få lägga till på Teneriffa blev svaret från högerextremister ett våldsamt nej.
”Skicka det till Marocko! Vi är inte världens NGO eller pandemisjukhus.”
Det handlar om samma instinktiva avståndstagande och samma territoriella och avhumaniserande logik som rasister tillämpar mot varje migrantbåt som når Kanarieöarna, skriver Alex Fuentes.

Kommentar|Alex Fuentes 

Den 20 mars lämnade kryssningsfartyget MV Hondius en ögrupp i Sydamerikas sydspets och den 1 april avgick det från Ushuaia i Argentina. Kryssningen blev snabbt föremål för stor uppmärksamhet efter att ett utbrott av hantavirus upptäckts ombord – ett utbrott som senare skulle kräva tre människoliv. Det första dödsfallet inträffade den 11 april. Tretton dagar senare landsattes kroppen mitt ute på Atlanten, flera kilometer från Angolas kust. Samtidigt fördes även en nära kontaktperson med symptom i land. Personen transporterades med flyg till Sydafrika där hen avled två dagar senare.

Den 2 maj anlände kryssningsfartyget till Kap Verde, där myndigheterna vägrade låta det lägga till eftersom landet saknade de logistiska och medicinska resurser som krävdes för att ta hand om de smittade. Men utbrottet av hantavirus gav också upphov till ett annat virus som vi alla känner till: rasismens virus.

Fartyget fortsatte sin resa och ytterligare tre personer evakuerades den 6 maj till Nederländerna för att få vård. Jämförelser med covid-19 började snabbt dyka upp. Enligt hälsoexperter förekommer de olika varianterna av hantavirus främst hos gnagare, medan smitta mellan människor är ovanlig och normalt inte sker på samma sätt som med covid-19. WHO undersöker nu om utbrottet uppstod ombord på kryssningsfartyget eller redan före ombordstigningen.

Den spanska regeringen gick med på att bistå i den medicinska nödsituationen och tillät att MV Hondius kan anlända till Teneriffa, där nödvändiga hälsoskyddsåtgärder ska genomföras. Det var WHO som bad Spanien om hjälp, vilket Pedro Sánchez regering accepterade. Adrián Hugo Aginagalde från Spaniens förening för förebyggande medicin, folkhälsa och sjukvårdsledning sade till Cadena Ser:

”Inget land som får en begäran om hjälp kan neka, såvida det inte saknar resurser. Spanien har både ett nätverk av högisoleringsenheter och ett system för övervakning inom folkhälsan för att följa möjliga smittkontakter.”

Forskare menar att beslutet att låta fartyget lägga till i Spanien är ”rimligt, korrekt och logiskt”. Men den vetenskapliga logiken kolliderar återigen med rasismens logik. Rasister på Kanarieöarna började rasa som om det handlade om migranter som anlände i en hantavirus-smittad båt. Javier Negre, en fanatisk profil inom den spanska extremhögern, skrev på X:

”Skicka det till Marocko! Vi är inte världens NGO eller pandemisjukhus.”

Detta rasistiska språk är exakt detsamma som extremhögern brukar använda mot flyktingbåtar i Medelhavet och Atlanten. Extremhögern har hävdat att Pedro Sánchez regering medvetet för in ett ”dödligt hantavirus” genom att använda Kanarieöarna för att ta emot smittade människor, och kopplar direkt situationen till migration. Vox fascister, var inte sena med att haka på:

”Som om det inte redan anländer människor varje dag med möjliga smittsamma sjukdomar.”

Men låt oss titta närmare på saken. Passagerarna på MV Hondius är inte fattiga migranter som flyr från hunger eller våld. Det handlar om ett polarexpeditionsfartyg som drivs av det nederländska bolaget Oceanwide Expeditions. Ombord fanns omkring 170 passagerare från 23 olika länder som hade betalat omkring 20 000 euro per person för att se pingviner i Antarktis. Bland turisterna fanns även 14 spanjorer: fem katalaner, tre från Madrid, tre asturier, en från Kastilien-León, en galicier och en valencianska.

Det handlar alltså om en lyxkryssning för äventyrsturister med hög köpkraft – huvudsakligen vita européer mellan 45 och 65 år. Sverigedemokraternas fundamentalister skriker ”Svenskarna först”, medan Vox i Spanien säger det på spanska ”Los españoles primero”. Men bland turisterna fanns också rika spanjorer, inte människor som klamrar sig fast vid en båt från Afrika fylld med svarta och fattiga kroppar. Här framträder rasismens logiska sammanbrott.

Den nationella prioriteringsprincip som högern och extremhögern använder för att rättfärdiga exkluderingen av rasifierade migranter upplöses i samma ögonblick som den skulle kräva verklig solidaritet. Det som MV Hondius-affären har blottlagt är ett politiskt narrativ byggt på exkluderingen av den Andre – inte på något genuint skydd av den egna befolkningen. Det handlar om samma instinktiva avståndstagande och samma territoriella och avhumaniserande logik som rasister tillämpar mot varje migrantbåt som når Kanarieöarna. Det avgörande är den uppfattade rasifieringen, farans geografiska ursprung och hotbilden som konstrueras kring vissa kroppar.

När humanitär rätt och internationella regler kräver att gränsen öppnas uppstår nästa scenario. Samma människor som i åratal skrikit ”Canarias como frontera exterior de Europa” (Kanarieöarna är Europas yttre gräns) eller i Sverige ”Sverige åt svenskarna” – som uttryck för avvisandet av rasifierade människor på flykt från krig och svält – tillämpar nu samma stängda logik mot ett nederländskt kryssningsfartyg fyllt av välbärgade europeiska vita turister. Rasismen avslöjas därmed som inkonsekvent även i förhållande till sig själv.

Xenofobin mot svarta människor och migranter – som systematiskt anklagas för att utgöra biologiska hot – riktas nu på Kanarieöarna, utan någon egentlig ideologisk omjustering, mot ett lyxkryssningsfartyg fullt av vita européer. Logiken är densamma. Det är bara måltavlan som tillfälligt förändras.

En och en halv månad senare har fallet med MV Hondius utvecklats till ett avgränsat folkhälsoproblem, åtminstone för tillfället begränsat till ett fartyg och med relativt låg risk för smittspridning mellan människor. Det borde inte lämna något utrymme för irrationell nationalism i frågor som rör folkhälsa. Tvärtom borde det leda till bättre internationell samordning inför framtida utbrott som detta.