När det är brist på el i sommarhettan och vissas AC:s ska stängs av, inte är det på Ursula von der Leuens toppvåning. Och hemma se vi att trion Eklind, Kullgren och Busch är alliansen mellan pengar och livsstil personifierad. Mellanhanden med en sorts falukorv för väljarna i ena näven och i den andra något annat åt företagen och investeringskapitalet. Pengarna har vuxit rakt upp i skyn under deras livstid, medan de politiska folkrörelserna och partiernas medlemsantal tynade bort. Kvar av dem idag är partiapparaternas karriärstegar: vägen till övervåningen, till platsen nära himlen.
Kulturen| Bodil Carlsson
Häromveckan rådde ilska i Berlaymont, EU:s högkvarter i Brüssel. 13 våningar högt är Berlaymont ett palats för dagens formella makthavare och deras 3 000 tjänstemän. Tyvärr extremhetta även in i moderna palats, den här gången så till den grad att AC-n hotade att skära ihop. Även med fungerande AC visade termometern nästan 26 grader i de många rummen runt de många skrivborden. Åtgärd?
AC:n stängdes av för alla våningar under åttonde våningsplanet. Där nere jobbar de lägre tjänstemännen, som fick rådet att komma till jobbet tidigare och dricka vatten. EU:s kommissionärer finns från åttonde våningen och upp; Ursula von der Leyen själv håller till på den allra översta. Där var AC:n på. Att höga hus och fysisk bekvämlighet är länkade till steg på statustrappan är inget nytt, men lite förvånande är det ändå att se hur urgamla hierarkier fortsätter att reproducera sig: ju mera makt, desto närmare himlen. Nu som förr.
Samma vecka som hettan slog till som värst hölls för tredje året i rad en internationell tredagarskonferens i London. Den här omgången var definitivt den varmaste och lika definitivt den med flest och mest svettiga deltagare – runt 4 000 från många olika länder, alla där för det som kallats Anti-Woke Davos. De fläktade sig med utdelade gratissolfjädrar medan fossilföretagens vänner höll tal om vilken woke bluff klimatförändringen är. Tillställningen organiseras av ARC, Alliance for Responsible Citizenship, som grundades 2023 av manlighetsprofeten Jordan B Peterson och en Torykvinna från brittiska överhuset med titeln baronessa.
ARC kan vara ett namn att lägga på minnet, för organisationen växer. Den drar till sig kända ansikten och bakom ansiktena står som vanligt pengar. Någon sa att högerns framgångar nu skapas av en allians mellan vinster och livsstil och så är det ju: någras vinster och andras drömda livsstil bygger den armé som just nu marscherar upp i så många länder. Men låt oss inte bortse från de nödvändiga mellanhänderna, de som passar bollen mellan kapitalintressen och väljarna!
Om ni vill ha ett färskt exempel bjuder svenska KD på det. Hög tid att flytta beslutsrätten från motsträviga, tidsödande utredande myndigheter till regeringen! ”En gruva kan idag vänta längre på tillstånd än vad det tog att bygga hela inlandsbanan”, våndas Ebba Busch. Hennes kollega landsbygdsminister Kullgren pratar om Cementas fabrik på Gotland som ett exempel på hur alla dessa miljökrav och deras eviga handläggning försenar saker. Ni minns vad som orsakade bråket om Cementas kalkbrytning? Stora koldioxidutsläpp, fara för grundvattennivåerna i ett redan vattenfattigt Gotland med risk för inträngande bräckvatten från Östersjön, oro och protester hos ölänningarna. Men 75% av all cement som går åt i svensk byggnadsindustri kommer från Cementa – onekligen ett problem. Hur löser man det? Se till att enbart regeringen kan bestämma hur det ska lösas. Låt Cementa hållas! Sedan är problemet borta.
Historieromantik är det nya coola för högern. Förslaget om beslutanderättens flytt från självständiga myndigheter till den för tillfället sittande regeringen pryds därför stilenligt av namnet Oxenstierna 2:0 efter rikskanslern som byggde upp svensk statsapparat för de enväldiga kungarnas räkning.* Hans Eklind, riksdagsman och medlem i KD:s partistyrelse, var med om att ta fram förslaget tillsammans med Busch och Kullgren. ”Någon måste kunna kliva in och ta ansvar för helheten. Det ansvaret bör ligga hos regeringen ”, säger Eklind. Vem är han?
Efter det sedvanliga politikerdagiset som ombudsman för KDU och KDS i Örebro under de år då han var 22 till 25 och därefter som ordförande i KD:s ungdomsförbund från 26 till 30 års ålder jobbade Eklind som pressekreterare på Skattebetalarnas Förening1996–1997, som lobbyist för Svensk Handel 1998–1999 och därefter som informationschef på Skattebetalarnas Förening (2000–2002). Han hann med att läsa nationalekonomi också innan han vid 40 års ålder prästvigdes. Numera sitter han i styrelsen för Claphaminstitutet, den kristna svenska tankesmedjan som bland annat kallat Pride för ”ett färgglatt mörker”, som anser att det traditionella äktenskapet är grunden för hälsa och som motsatt sig aborträttens plats i grundlagen. Det gav 2022 ut rapporten Utmaningen från islam mot mänskliga rättigheter – från islam, alltså, inte islamism – och en annan rapport om hur den svenska skolans läroböcker i religionsundervisning brister i saklighet: de är inte tillräckligt snälla mot kristendomen. Till exempel underlåter de naturvetenskapliga läroböckerna i gymnasiet att ta upp förklaringar till hur universum skapades och hur liv kunde bli till och utvecklas utan någon ” styrande mekanism”. Den versionen av skapelsemyten kallas för intelligent design och i röda delstater i USA har kristen höger länge rest krav på att den skall ingå i skolundervisningen. Här hemma får deras meningsfränder än så länge nöja sig med försiktiga antydningar om hur det borde vara: ”I den bästa av världar kan den svenska skolan både erbjuda en bred flora av skolor med olika huvudmän, och en saklig och allsidig undervisning i den allmänna skolan.” Man får förmoda att den där breda floran inte inkluderar muslimska skolor.
Där har ni livsstilsdelen av helheten.
Eklinds sejourer inom näringslivet var som ni ser inte långa, men tillsammans med hans insatser nu är de kanske tillräckliga för att det i någon vrå skall gå att hitta en fortsättning, om en valförlust gör slut på inkomsterna från hans politiska uppdrag och han måste återgå till att bara vara präst med riksdagspension. På sin fritid lär han i vilket fall kunna fortsätta med att lägga ut YouTube-snuttar med titlar som ”Böneutrop hör inte hemma i Sverige.”
De som blir stående med konsekvenserna av beslutsfattandet i fallet med Cementa är självklart inte Eklind, Kullgren eller Busch. Det är grundvattennivåerna och de ekologiska systemen på Gotland. De som bor där måste leva av dem nu och i framtiden, oavsett hur nästa val går. Det är som med det hemligstämpade avtalet med kärnkraftsföretaget: eventuell skit får nästa regering ta hand om.
Kalla mig korkad, men jag tror inte att jag riktigt ser det demokratiska i att Eklind har hamnat på platsen där han kan jobba för regeringens rätt att bortse från andra bedömningar än sina egna.Visst, folk röstade i ett demokratiskt val. Röstade de på honom? 2022 räckte 5,3% för KD i riksdagsvalet för att sätta Busch som energiminister i ett spel som inte handlade om väljarnas åsikter om energi, utan om schackrande med ministerposter för att kunna få till en regering. Gotlänningarna gav partiet 3,9% det året.Vad hade hänt om de hade kunnat rösta om Cementas planer i en lokal folkomröstning med vetorätt?
Naturskyddsföreningen har överklagat regeringens beslut om fortsatt exploatering till Högsta Förvaltningsdomstolen med hänvisning till att Lagrådet anser att beslutet är grundlagsstridigt. Det struntar nog KD i. KD har knappt 22 00 medlemmar, Naturskyddsföreningen över 200 000. Det går att föreställa sig att Naturskyddsföreningen representerar befolkningens ståndpunkter bättre än det lilla kristna partiet. Cementas nya ägare Heidelberg Materials är världens största tillverkare av blandade byggmaterial, typ asfalt och betong, och näst störst på cement. De har 51 000 anställda i många olika länder och sammanlagda tillgångar på över 38 miljarder euro. I vår representativa demokrati – vilka representeras?
Eklind, Kullgren och Busch är alliansen mellan pengar och livsstil personifierad. Mellanhanden med en sorts falukorv för väljarna i ena näven och i den andra något annat åt företagen och investeringskapitalet. Pengarna har vuxit rakt upp i skyn under deras livstid, medan de politiska folkrörelserna och partiernas medlemsantal tynade bort. Kvar av dem idag är partiapparaternas karriärstegar: vägen till övervåningen, till platsen nära himlen.
* Oxenstierna räknas också som upphovsman till det fortfarande välkända citatet:”Du vet icke, mitt barn, med hur lite visdom världen styrs.” Att klämma dit hans namn på ett förslag om ökad regeringsmakt är faktiskt djärvt.
MIssa inte heller del 1 i serien ”Varför växer högern?
Bodils betraktelser: Varför växer högern?(del 1) – Internationalen