Många på högersidan, och inte minst regeringen hade hoppats att förra helgens våldsamheter och plundringar skulle kunna användas för att få människor att tveka att demonstrera och få acceptans för inskränkningar demonstrationsfriheten – och framför allt att glömma vad protesterna egentligen handlade om. Ack så de bedrog sig.
Kommentar| Kjell Östberg
Trots Macrons och polisens försök att försvåra för demonstranterna genom upphäva demonstrationsrätten, införa utegångsförbud eller inskränkta marschvägar gick åter bortåt en miljon ut på gatorna över hela landet. På många håll förbjöds alla organisationer, inklusive elevernas egna, utom de fackliga, att genomföra egna demonstrationer. Följden blev att alla slöt upp bakom CGTs fanor. De dominerande parollerna gällde fortfarande stöd till eleverna och studenternas krav och kamp mot dyrtiden, men hade denna gång kompletterats med kritik mot regeringens försök att inskränka de demokratiska rättigheterna
Macron gjorde i sista stund ett försök att blidka elev- och studentrörelsen genom att bjuda in dem till ett möte och lova vissa förbättringar. Utmärkt, sade deras representanter efter mötet, men vi litar inte på honom. Nu gäller det att vi mer aktivt än nånsin sluter upp på demonstrationerna i morgon för att fortsätta pressen.
Trots massuppslutningen kunde de massiva demonstrationerna i allt väsentligt genomföras utan våldsamma konfrontationer. Ja, till och med inrikesminister Nunez, som stått bakom upptrappning som återkommande polisvåld och sanktionerat att sätta 8 000 ungdomar i arresten, måste konstatera att det mesta gått lugnt till.
Nästa lördag har Gula västarna utlyst en ny kampdag. Och den 5 november har CGT utlyst generalstrejk.
Utmärkt, säger NPAs Olivier Besencenot. Det som kännetecknat protesterna hittills är den unika bredden, hur den lyckats samla folk från så många olika håll av samhället. Ett ökat deltagande från den traditionella arbetarklassen skulle ytterligare stärka dessa tendenser. Det som händer i Frankrike idag innebär att vi blåser liv i de traditionella demokratiska organisationsformerna som är en förutsättning för att kampen ska kunna utvecklas till nästa nivå.